Sångsvansmamma med unge...

I den mörka skogstjärnen simmar en sångsvansmamma med sin lilla unge. Helt klart ett vackert möte och inte minst en fantastisk syn att få se dem skrida fram på det svarta vattnet. Samtidigt som de sakta rör sig fram över det kolsvarta vattnet, blänker och nästan bländar mig de sagolika näckrosorna i det starka solljuset...

Sångsvan i gryningen...

I samband med att solen går upp över horisonten och solens varma strålar orkar sig ned mellan träden inne i skogen, vaknar en sångsvanen i vassen. Sakta skrider hon ut ur vassen på den på den vidsträckta skogssjöns spegelblanka vattenyta. Mellan träden målar solens gulfärgade strålar mystiska mönster på det stilla vattnet. Ett ljudligt tutande ljuder över sjön då hon sakta simmar ut på den mer öppna vattenspegeln i sjön. Det hela blev ett riktigt stämningsfullt möte med den vackra sångsvanen i den tidiga gryningen...

Sångsvanen...

Plötsligt tutar det till och en sångsvan flyger förbi mig i skogen på mycket låg höjd. Även om mötet bara varade några sekunder, så är jag denna sångsvan evigt tacksam att hon tutade till innan hon flög förbi mig. Utan varningen hade jag inte varit beredd och därmed inte haft möjligheten att göra bilden här i inlägget...

Sångsvanen och reflektionerna...

Visar idag fram en bild på en sångsvan som jag hade turen att möta en tidig morgon i skogen. Denna svan låg så fint i det reflekterande vattnet, att jag inte kunde låta bli att göra den här bilden. En bild som blev lite annorlunda på det sättet att den är mer grafiska i sitt uttryck än vad mina bilder i regel brukar vara. Men jag gillar verkligen färgerna och bildens helhet...

Ensam sångsvan...

I det mörka vårskogen lyses en kritvit, ensam sångsvan upp av det plötsligt starka solskenet. Synen blir nästan bländande, då solen träffar den vita svanen. Det hela blir till en nästan religiös upplevelse, då sångsvanen så tydligt utmärker sig mot det kolsvarta, spegelblanka vattnet och den nattsvarta skogen i bakgrunden...

Sångsvanarna och den gamla skogen...

Plötsligt breder de kritvita sångsvanarna ut sina stora vingar, samtidigt som de spring fram på isen och tar fart. Det tar inte lång tid innan de lättar från marken och flyger på ett fint led förbi den mörka, gamla skogen. En minst sagt perfekt fond till de änglalikna sångsvanarna...

Sällsamt sångsvansmöte...

Ett vintrigt möte med en ensam sångsvan i en mörk och tyst Kolmårdsskog. Detta är helt klart ett av de allra mest sällsamma mötena som jag någonsin har haft med en sångsvan...

Det vintriga sångsvansmötet...

I vintertid när kylan och snön kommit på riktigt blir naturen en mycket mer svår plats att överleva i. För några av våra djur blir det inte bara svårt att ta sig fram, utan också svårt att hitta föda. En plats plats med öppet vatten är viktigt, inte minst för sångsvanarna. De kritvita, stora fåglarna går ofta att se i en liten pöl med öppet vatten, där de simmar omkring för att hitta något att ätbart.

Dessa vackra fåglar är verkligen fantastiskt att få möta i skogen en kall vinterdag. Deras skira vita fjäderdräkt gör sig helt klart väldigt bra mot den vita nysnön. Sångsvanen är för mig på något sätt ett bevis på att det fortfarande finns liv i skogen och ger också ett hopp om att livet faktiskt kommer tillbaka när årstiden skiftar, då vinter blir till vår...

Sångsvanarna i den allra första vårsolen...

En bild från tidigt i våras, närmare bestämt den 17 mars i år, bara två månader sedan. Då såg skogen, landskapet helt annorlunda ut. Temperaturen var också något helt annat än vad det är nu, även om det var solsken även denna dag i Kolmårdsskogen. Det är konstigt hur snabbt naturen ändrar sig och hur anpassningsbara både djuren och vi människor är.

Den 17 mars, var en dag då våren ville visa att den fanns och ville ta upp kampen med den ihärdiga vintern. Även om det tog lång tid efter denna marsdag, så var det en sådan där vacker tidig vårdag att tänka tillbaka på. Undrar om sångsvanarna tänker och känner likadant som vi människor i den här frågan?!

Sångsvanen...

I den mörka och tysta Kolmårdsskogen skrider en ensam sångsvan fram över det becksvarta och spegelblanka vattnet i en liten skogssjö. Ett stämningsfullt och magiskt vårmöte i min kära hemmaskog...

Sångsvanarna...

Visar idag fram en svartvit vårbild på ett gäng sångsvanar som slagit sig ned i en våtmark djupt in i Kolmårdsskogen. När jag anländer tidigt på morgonen står de och putsar sig och gör sig redo inför dagen, efter natten. En av sångsvanarna trumpetar högt så att det ekar över trädtopparna. Det är verkligen så underbart att få möta dessa vackra fåglar, att naturen återigen lever upp efter den långa och tysta vintern.

Snart är det dags för den härliga våren återigen och då är det möjligt att få uppleva detta skådespel ännu en gång. Jag längtar verkligen innerligt mycket efter värme, långa ljusa kvällar och inte minst alla djuren i skogen som kommer åter och är mer aktiva...

Ute i dimman på mossen...

Jag stannar till vid en mosse ute i Kolmårdsskogen, den täta dimman och det blåaktiga morgonljuset fångar mitt intresse. Plötsligt ser jag att det inne i dimman och nederkanten av min bild rör sig, då jag försöker att komponera en landskapsbild med alla träden här på mossen som motiv.

Till en början uppfattar jag detta som att dimman sakta dansar fram över den höga vegetationen. Men när det rör sig för andra gången i sökaren så ser jag något vitt som rör sig. Nu ser jag att det är en sångsvan som byggt sitt rede här ute på mossen, inte alls långt från den plats jag står på. Här i sitt rede ligger sångsvanshonan och ruvar i skydd av den höga vegetationen. Försiktigt rör jag mig därifrån för att inte störa hennes häckning. Jag kan dock inte låta bli att visa fram denna bild, då jag tycker den är fascinerande med den vita svanen i den gröna vegetationen och det blå ljuset med den tjocka dimman...

Glädjen...

När våren nalkas är det inte sällsynt att sångsvanarna samlas på sjöarnas grundare delar, där isen hunnit öppna upp sig. Här går det att sticka ned huvudet och hitta något ätbart på sjöbotten.

Ofta är det inte bara ett svanpar som hittar till platsen, utan många gånger hittar även fler svanar till samma plats. När några nya svanar ansluter är det inte alls sällan som svanarna ställer upp sig, slår med vingarna och trumpetar. Kanske en glädje över att återses eller kanske för att tillsammans fira att den kalla, bistra perioden som vi människor kallar för vinter snart är över?! Ja, oavsett hur du väljer att tolka sångsvanarnas lilla ceremoni, så är den väldigt vacker och på något sätt glädjande att få uppleva...

Naturens olika sidor...

En bild på några sångsvanar som här hittat ett litet hål i isen på det frusna kärret och därifrån står och spanar ut över vidderna. På vintern är naturen så kall, mörk och ogästvänlig och nu på sommaren så vacker och inbjudande. Är det inte märkligt hur samma plats kan te sig så olika beroende på årstid, vinter och sommar...?

Med vida vingslag...

Med sina vida vingslag flyger den kritvita sångsvanen fram över det mörka vattnet. Samtidigt går solen sakta upp och färgar näckrosbladen i guld. En vacker och minst sagt fridfull syn när den stora, vita sångsvanen drar fram genom landskapet. I dessa mörka tider med krig och elände önskar jag bara att vi istället kunde fokusera på att bevara allt det vackra vi har runt omkring oss...

Sångsvan i svartvitt...

På isen i en liten skogstjärn står en sångsvan och putsar sig i den varma vårsolen. Det här mötet gav tillfälle att göra lite annorlunda svanbilder. Här i inlägget visar jag fram en av dessa. Bilden tycker jag visar fram sångsvanens väsen på ett rättvist vis, både med mystik och med den skönhet sångsvanen har...

Sångsvanar i flykten...

Ett gäng sångsvanar flyger in över fälten, med den mörka Kolmårdsskogen som bakgrund. En bild som andas både vemod och hopp...

Sångsvanen lyfter...

I den tidiga gryningen lyfter den ståtliga sångsvanen från det mörka vattnet, i den stilla skogstjärnen. En mäktig och framför allt mycket vacker upplevelse att få ha bevittnat. Här förevigad i en bild med kamerarörelse, även kallat ICM (Intentional Camera Movement)...

Ett tydligt vårtecken!

Vårtecknen börjar försiktigt visa sig ett efter ett. Till exempel har jag på vissa platser noterat att hasseln börjat blomma. Inte nog med det, nu börjar det även bli fler djur ute på på fälten. Nu går det faktiskt att se sångsvanarna och rådjuren vistas mer eller mindre tillsammans ute på fälten nedanför den branta Kolmårdsförkastningen. Ett tydligt och minst sagt efterläntgtat vårtecken som jag väntat på, äntligen börjar våren visa sig!!!

Sångsvanarna i snöovädret...

Landskapet är precis kritvitt och snöfallet är minst sagt ihärdigt, då de stora snöflingorna faller tätt, tätt från himlen. Den annars så mörka skogen förvandlas snabbt till ett vitt och ljuset landskap.

På den snötäckta isen på en skogssjö möter jag två sångsvanar som slagit sig ned. Intill ena kanten finner de lite öppet vatten, då en liten bäck mynnar ut i sjön här. Sannolikt är det just detta som gjort att de valt just denna platsen. De vita sångsvanarna i det vita snölandskapet blir minst sagt effektfullt. Givetvis passar jag på att göra några "high key" bilder på svanparet där de befinner sig på isen i det pågående snöovädret...