Ett virrvarr av grenar...

Idag visar jag fram en bild på naturens mer intima landskap. Ett virrvarr av grenar som jag hittade på vägen ut i skogen en tidig decembermorgon förra året. Personligen tycker jag att bilden är spännande och inbjudande att studera på något underligt vis. Kanske är det alla de linjer som finns i bilden och som tillsammans ger bilden en helhet, där varje del är en viktig beståndsdel? Bilden är också gjord under årets mörkaste del, vilken vi snart är inne i. Visst är det något speciellt med vinterljuset alltid...

I den bistra vintermorgonen...

I den bistra vintermorgonen står ett ensamt rådjur långt ut på fältet i det blå morgonljuset. Här ute finns det lite grönt att äta och som vuxit sig frodigt under det tidigare snölagret. Många gånger är bilder på djur extrema närbilder, vilket inte behöver vara fel. I mitt tycke behöver inte djuret alltid vara särskilt stort i bilden för att den ska bli spännande...

Det vakande ögat...

Inne i snåret, bland de väldiga tallarna ser jag älgkon gå och beta på de spröda, nyutslagna knopparna. Jag stannar till med bilen och gör mig redo, då hon plötsligt börjar att gå mot mig, där jag nu sitter blick stilla. 

Jag rör inte en fena, då älgkon börjar komma riktigt nära mig, samtidigt som hon då och då tar en tugga av någon gren som sticker ut framför henne. Bakom den gamla björken stannar hon till och äter av en nedfallen tallgren.

Försiktigt lyfter jag kameran och ser genom sökaren att hon står där på andra sidan tallen och äter, samtidigt som hon hela tiden har ett vakande öga på mig. Även örat närmast mig är uppspärrat och hon lyssnar noga. Helt klart vill hon vara beredd utifall jag skulle utgöra en fara för henne. Jag är något odefinierat som hon helt klart vill ha koll på.

Det är dock ingen fara, jag sitter nämligen helt stilla i mitt bilsäte och fotograferar. Strax börjar älgkon känna sig bekväm, då hon inte ens reagerar på kameraljudet längre. Denna gången blev det verkligen ett riktigt nära älgmote...

Mitt i "morgonkissen"...

Helt perfekt står råbocken ute på det dimmiga sädesfältet som nu morgonsolen lyser upp med sina gyllene solstrålar. Direkt ser jag tillfället och lyfter snabbt upp kameran för att göra bilden. Wow tänker jag - vilket ljus och vilken bild!

Såhär i efterhand upptäcker jag varför råbocken stod stilla och var så samarbetsvillig - jag lyckades fånga ögonblicket då han utförde "morgonkissen". Ändå tycker jag att bilden blev lite rolig och kan därför inte låta bli att visa fram den...

Morgonritualen...

På morgonen strålar storlommarna ofta samman. Det går aldrig innan att veta vilken sjö de behagar jaga i, bara att detta kommer att ske.

När sedan ljuset återkommer kommer storlommar flygandes och landar i sjön där morgonens jakt ska ske. Sakta simmar den nyss anlända storlommen fram till de andra, bugar sig och sedan simmar de alla runt i en ring. En sorts ritual jag aldrig slutar att förundras över.

Denna morgon skedde det vid två tillfällen, då sjöns "fasta" storlomspar blev uppvaktade av två ensamma individer. Gissa om jag njöt av att få uppleva och studera denna magiska ritual även om jag sätt den hundratals gånger tidigare?

Älgmötet i blå timmen...

Jag möter den lilla älgkalven i den blå timmens härliga ljus. Nyfiket står den lilla älgen bakom ett snår och tittar intensivt på mig. Länge står vi båda två som förstenade och studerar varandra. Jag med kameran i högsta hugg och älgkavlen med sitt stora ansikte.

Plötsligt rycker det till i den lilla älgen - älgkon ropar inifrån skogen. Försiktigt vänder sig den lilla kalven huvudet bort från mig och börjar trava med stora kliv in mot skogen. Kanske ses vi igen någon gång - den lilla älgkalven och jag. Men då kanske den istället är en ståtlig tjur eller vacker ko, vem vet?

I dimman...

Ute på det vidsträckta sädesfältet går två rågetter. De har hållit ihop en tid och ofta stått här på fältet. Nästan varje morgon här på sommaren då jag varit ute har de stått och ätit på samma fält. Den här morgonen, med dimman och det skira blå ljuset tycker jag att allt harmoniserade så fint att jag inte kunde låta bli att göra bilden...

Nyfiken men bestämd stenknäck...

En bild från ett nära och fint möte med en stenknäck i skogen. Denna fågel är mycket fascinerande, då den på något sätt alltid håller sig i bakgrunden, men plötsligt utan att du anar det så sitter den bara där och spanar på dig. Stenknäcken är verkligen en favorit och att ha den häckande i skogen intill huset varje år är riktigt spännande. Jag är verkligen fascinerade över blicken i den här bilden - hur den "lilla" fågeln riktigt stirrar på mig...

Ute på fältet...

Ute på det vidsträckta kornfältet står en stor och ståtlig råbock och studerar mig noga då jag fotograferar honom. Ett magiskt fint rådjursmöte i den vackra sommarmorgonen...

Högst upp i grantoppen...

Högst upp i den lilla granen sitter en liten sparvuggla och studerar mig noga, då jag kommer vandrandes längs stigen i skogen. Här uppe i den lilla grantoppen har den lilla ugglan bra utsikt, då han/hon vilar sig. Jag blir alltid lika glad när jag har turen att få möta dessa små rovfåglar ute i skogen...

Förvånad grävling...

I sensommarkvällen möter jag flera traktorer som åker skytteltrafik mellan tröskan och bondgården. Det har varit varmt och torrt en tid, därför är det nu hög tid att ta in säden innan regnet kommer. Långt ute på fältet ser jag att rådjuren påpassligt går och äter av spillet som blivit då tröskan lastat över säden i traktorvagnarna.

Men vad är det som rör sig snabbt längre ut på fältet? Är det inte en grävling? Mycket riktigt, en grävling som är ute på sin vardagliga kvällsrunda, men som något förvånat upptäckt att säden nu är borta. Nu är hon helt exponerad här ute på fältet. Hon stannar upp och ser sig något förvånat omkring - "Vad sjutton är det som har hänt här?". Ett högst oväntat men roligt möte med denna förvånade grävlingen denna ljumma sommarkväll...

Storlommen startar...

En bild från ett fint storlomsmöte, en tidig högsommarmorgon. Just den här storlommen verkade aldrig ha någon partner, men kom till den lilla sjön och fiskade med ett annat storlomspar. En tid senare då de simmat några vändor i sjön beslöt sig denna storlom för att lämna och flyga vidare till en annan sjö. När storlommen startade var jag beredd med kameran och gjorde den här bilden på den när den startade på den spegelblanka vattenytan...

Skogen - min tillflyktsort...

Skogen - Denna miljö upplevs av många som en hotfull, mörk och läskig plats. Så är det dock inte för mig, för skogen är min stora trygghet.

I trädsalarnas ljuvliga dunkel kan jag alltid vara mig själv. Här finns det inga måsten eller krav som tvingar mig att uppträda på ett specifikt sätt - bara mitt eget. I skydd av alla stora träd, berg och vattendrag känner jag tryggheten.

Skogens trolska dofter återställer min puls så att jag åter hittar tillbaka till lugnet, men också att jag kan tänka klarare. I denna magnifika miljö tillåts jag att vara i alla mina sinnesstämningar, när jag är glad, men också ledsen och allt där i mellan. Tack snälla skogen för att du finns och för att du låter mig ha dig som min tillflyktsort...

Gråhägermötet...

I en gammal torraka sitter en gråhäger och spanar i det starka solskenet. Den nyfikna hägern tittar både ned i vattnet efter byte, men också upp i luften för att se att inget hot lurar därifrån. Försiktigt passerar jag förbi i strandkanten och givetvis kan jag inte låta bli att göra den här bilden på gråhägern...

Det hungriga rådjurskidet...

Ett litet rådjurskid står och äter på försommarens unga växtlighet. De färska, spröda bladen ger verkligen en söt och god smak vad det verkar. Rågeten står längre bort och tuggar, medan det lilla kidet står närmare mig. Vare sig kidet eller rågeten släpper den andre parten med blicken, utan de har full fokus på varandra.

Det är verkligen härligt att få följa rådjuren hela året. Inte bara då de har vinterpäls och står och sparkar för att komma åt maten och huttrar över den kalla snön som singlar ned på deras päls. Givetvis är det utan tvekan också roligt att få följa dem när det är försommar och barnkammare och de kommer och äter med sina små kid...

Älgarna i det blå morgonljuset...

I den tysta natten smyger tre mörka skuggor omkring ute på fältet intill björkskogen. Det är tre stora älgar som är ute på åkerfälten för att se om där finns något gott att äta. När morgonljuset sakta smyger sig på rör de sig försiktigt mot skogsbrynet, för att kunna lämna fältet när morgonljuset snart blir starkare.

Älgen är verkligen en mästare på att hålla sig undan och inte visa sig. Den här gången lyckades jag ändå överlista tre stycken och fick dem dessutom på bild. Jag älskar verkligen att få möta dessa stora och fantastiska djur och att få fotografera dem...

Törnskatan i morgonsolen...

I morgonljuset sitter en liten törnskata på en högstubbe och njuter av morgonens allra första solstrålar. I ljuset sitter den så otroligt vackert med de upplysta tallarna i bakgrunden. Törnskatan är lite av en favorit att få möta ute på kalhygget. I den varma sommarvärmen jagar törnskatan ofta på de varma hyggena. Högstubbarna är således bra platser att sitta och spana och jaga ifrån, men även en bra plats att förtära bytet. Hoppas att jag hinner möta denna lilla rovfågel fler gånger innan sommaren är över...

Storlom i blå morgondimma...

Den tjocka morgondimman ligger tät över sjöarna här i Kolmårdsskogen, samtidigt som det blå ljuset är såhär tidigt på morgonen är ett faktum. Plötsligt skrider en välkänd silhuett ut ur dimman och visar upp sig. Ett riktigt stämningsfull och minnesvärt möte med min favoritfågel - storlommen...

Näckrosorna i det kolsvarta vattnet...

De vackra näckrosorna ligger som ett pärlband efter varandra. Tillsammans bildar de en riktigt vacker utsmyckning på det spegelblanka och kolsvarta vattnet. Även om alla sjöar här i Kolmårdsskogen inte har näckrosor, så finns det ändå många sjöar med kombinationen kolsvart vatten och dessa vackra växter. Ofta brukar de vita näckrosorna kanske sticka ut lite mer, men även de gula näckrosorna är fantastiskt vackra i sin enkelhet. Bilden är gjord med kamerarörelse för att höja spänningen och den måleriska känslan i bilden...

Rågetsmöte i morgondimman...

I det höga gräset prasslar det plötsligt. Ett välkänt ansikte med stora mörka ögon stirrar intensivt på mig. Det är till en början svårt att se rågeten där hon står blick stilla i det höga gräset, omgiven av tät dimma. Efter några sekunder syns hennes konturer tydligt och jag gör bilden.

Jag tycker att denna rådjursbild har något fridfullt och fint i sig. Dessa tidiga sommarmorgnar är verkligen något alldeles extra om djuren vill visa sig...