Den här utposten är inte bara en avlägsen plats, utan även en plats där det finns möjlighet att uppleva kontrasten till de djupa mörka skogarna. På de här klipporna är det inte alls svårt att finna lugnet, då man sitter och spanar ut över det öppna havet. Det blir sakralt och de existentiella frågorna känns nära. Mitt möte med havet på den här platsen får mig att påminnas om att jag älskar mitt Kolmården...
Bilderna gjorde jag med Jean-Michel Jarres Oxygene Part 6 i åtanke (lyssna gärna längst ned här i inlägget).