Silhuetten av en fälthare...

På en smal liten skogsväg, mellan skuggor och starkt solljuset sitter en liten fälthare och spanar. En utmanande bild att göra på många sätt. Inte bara för att haren kan bli rädd och springa sin väg, utan för att få den lilla harsilhuetten i rätt del av bilden och i ljuset så att den framträder. Givetvis är det med fältharen som med alla djur - det är roligt att få möta dem där ute i vildmarken...

Älgen i kvällssolen...

I den härliga och varma majsolen visar plötsligt en älg upp sig på ett litet fält. Så lugnt och fint går hon där och betar på den färska växtligheten. Då och då tittar hon upp för att se att jag är kvar och att jag inte har kommit henne för nära. Så länge hon inte blir störd så finner hon utan tvekan den här platsen harmonisk, eftersom att här finns både mat och värme. När solen försvinner väntar ännu en kal och lite bister vårnatt.

Samtidigt som hon studerar mig så rör det sig i gräset. En liten fälthares öron sticker upp och får utgöra en del av den oskarpa förgrunden i bilden och skapar därmed ytterligare dynamik i bilden. Vilken underbar vårkväll detta blev!

Glad Påsk!

Med den här bilden på fältharen i den härliga vårsolen vill jag önska er alla en riktigt härlig och Glad Påsk!

På det dimmiga fältet...

En vårmorgon sitter två fältharar på det dimmiga fältet och spanar i det blå och dova morgonljuset. Dimman gör sannolikt att dessa två harar känner sig trygga. Med god syn över slättlandskapet som breder ut sig runt platsen, kan de snabbt se om exempelvis en räv försöker att smyga sig på dem. Mötet var verkligen stämningsfullt och så rofyllt på något sätt...

I soluppgångens första ljus...

I det daggvåta fältet sitter den lilla fältharen i sommarmorgonens allra första solstrålar, då solen sakta går upp över trädtopparna. Samspelet mellan fältharen och solen var det som väckte mitt intresse och fick mig att göra just den här bilden, så fascinerande att få se och fotografera...

I sommarängen...

I den blommande sommarängen syns ett mycket nyfiket, men välbekant litet ansikte sticka fram - fältharen. Omgiven av blommor och näst intill kamouflerad i gräset sitter hon här helt stilla och spanar in mig. Ett riktigt fint och underbart och stämningsfullt sommarmöte med den fina fältharen...

Fältharen i soluppgången...

Idag visar jag fram en bild på en ensam liten fälthare som hittat ut på det stora daggvåta sädesfältet under den tidiga morgonen. I det guldfärgade solljuset från den stigande sommarsolen sitter den lilla haren och betraktar hur dagen sakta gryr och ljusets intensitet ökar. Ett riktigt stämningsfullt och fint morgonmöte med den lilla fältharen. Underbart är det rätta ordet för vad denna morgon bjuder på...

Putsande fälthare...

Visar idag fram en bild från ett mycket stämningsfullt möte med en liten fälthare som satt och putsade sig i vårsolens sken. Att kunna få uppleva detta på så nära håll är helt klart en ynnest och något som bara går om djuret själv accepterar min närvaro. Denna lilla hare hade inga som helst problem med min närvaro och jag kunde länge och väl sitta och studera hans morgontvätt...

Spår i snön...

I den djupa snön har en liten fälthare tagit sig fram över det vidsträckta fältet. Hennes avtryck syns tydligt i det vita täcket som bäddat in landskapet så omsorgsfullt när det blåskimrande morgonljuset börjat infinna sig...

Rädslan i blicken...

Så stilla och så tyst sitter den lilla fältharen i det blå morgonljuset ute på fältet. Hon spejar och spanar, då räven precis smög förbi, bara en liten bit längre bort. Av erfarenhet vet hon att rörelsen avslöjar henne och därför är det klokast att vara helt stilla.

Kanske är denna bild som vilken fältharebild som helst!? Det är ändå något i hennes blick som fångar mig och som jag tycker gör just den här bilden speciell. Kanske är det rädslan som syns!?

Glad Påsk!

Vill med den här bilden på påskharen önska er alla en riktigt Glad och fin Påsk!

Tillbaka till sommarängen...

På något sätt tycker jag känslan i den här bilden så lätt fångar mina tankar och för dem tillbaka till den varma sommaren. Den tid på året då ljuset dominerar och natten aldrig är mörk, utan möjligen dunkel. Bara att titta på bilden gör att dofterna från sommarängen kommer åter och jag kan utan problem förnimma lukten av denna vackra sommarängen och det daggvåta gräset. Snart, snart är vi där igen och får uppleva dessa ljumma och vackra sommarmorgnar igen.

Här i den solbelysta sommarängen sitter den lilla fältharen och äter. Hennes blick är intensivt spanande åt alla håll, då hennes oro för faror är påtaglig. Uppmärksamhet och spejande på det här sättet är ett ganska vanligt beteende hos fältharen, även om denna individ minst sagt var tålig och lät mig komma nära under en lite längre tid. Ett fantastiskt fint sommarmöte, värt att minnas såhär i kalla februari...

I aftonljusets sken...

I aftonens stämningsfulla guldljus, sitter en liten fälthare i änden av ett fält. Hon stirrar intensivt in i det varma solljuset. Kanske värmer hon sig här?! Jag kan inte låta bli att fantisera om hur hon sitter här och filosoferar i kvällssolens varma sken. Kanske tankarna berör var hon ska sova inatt, eller vilken del av skogen hon ska besöka imorgon bitti?!

Fältharen och älvdansen...

När solen sakta går upp över det vidsträckta slättlandskapet, sitter en liten fälthare och äter av det dagtyngda växtligheten. Samtidigt dansar älvorna fram över fälten i solens varma solstrålar. Många vackra morgnar har jag sett genom åren, men kan det bli mer stämning än detta?!

Fältet, haren och den mörka skogen..

Ute på ett av fälten intill den mörka skogen sitter en liten fälthare och spanar. Kanske är det något farligt som lurar inne i mörkret?! Det blev i mitt tycke en spännande bild och skildring på den lilla haren i vårsolens härliga sken och den farliga, mörka skogen som bakgrund...

Fästing vid ögat...

En bild från ett mycket nära möte jag hade med en liten harpalt, som låg och gömde sig inne i en buske. Efter att jag gjorde den här bilden upptäckte jag att den lilla haren faktiskt hade en fästing precis framför högerögat. Det kan verkligen inte vara roligt att ha en fästing sittandes på det här viset. Fästingar är givetvis oundvikligt även för våra djur, då de till och med är mer i grönskan än vad jag är...

Den lilla haren ute på fältet...

Ute på det vidsträckta fältet springer en liten hare fram i solljusets varma strålar. Endast harens lilla mörka silhuett är det som syns i kontrast mot växtligheten på fältet. Minimalistiskt, men vackert...

Haren mitt i tuggan...

Jag sitter och väntar på den vackra stenknäcken, då plötsligt en liten hare kommer framhoppandes, precis bakom en liten höjd. Här sitter hon och äter lite av den grönska som växter här, innan hon plötsligt hajar till och ser att ett stort öga tittar på henne (mitt objektiv). Försiktigt äter hon vidare innan hon sedan hoppar vidare in i skogen...

Nyfiken...

Den nyfikna fältharen vänder sig om och studerar fotografen mycket noga, medan morgonsolens intensiva solljus målar bakgrunden i guld...

Det stora ögonblicket...

En hare! Det var vad jag utbrast när jag kom fram till en korsning med bilen och såg att det på andra sidan korsningen satt en liten fälthare och putsade sig. Försiktigt stannade jag och vevade varsamt ned sidorutan. Den lilla fältharen satt kvar och putsade sig intensivt trotts min närvaro. Något som förvånade mig en aning, då harar gärna brukar ta till flykten när man stannar till med bilen. Men jag inser att det är med harar precis som med rådjur, en del individer är mer rädda av sig än andra.

Jag lyfte mitt teleobjektiv och började att fokusera. Men vad konstigt sa jag tyst för mig själv, vad är det hon tvättar för något. Är hon skadad?
Men sedan såg jag, det är något annat hon tvättar och inte sig själv...

Nämen, det är ju en liten harpalt! Mycket riktigt, bara en liten stund innan jag kom dit måste fältharen ha förlöst den lilla harpalten, som hon nu så ömt tvättade ren från blod och annat. Här sitter jag på första parkett och får uppleva detta. Så fantastiskt!

Den lilla harpalten satte sig sedan tätt, tätt intill sin mamma, medan mamman fortsatte att tvätta något. Oj, det är visst två stycken - tvillingar! Men vad still den andra harpalten är. Inte alls lika rörlig och ovillig att sitta på ett och samma ställe som sitt syskon. Jag ändrade fokus på mitt teleobjektiv och insåg nu att den andra harpalten låg helt livlös på marken under sin mamma. Lika frenetisk tvättade mamman ändå sin dödfödda harpalt. Så sorgligt!

Efter en stunds tvättande lämnade mamman sina harpaltar och satte sig på andra sidan korsningen för att tvätta sig själv. Plötsligt hördes ett motorljud längre bort och en bil kom körande. Jag gjorde mig beredd att gå ut och stoppa bilen om den kom med hög fart. Mamma fälthare uppmärksammade nu billjudet och hoppade i full fart in i skogen och den levande lilla harpalten gömde sig snabbt i en tuva (så snabbt den kunde). Bilen kom som tur var körande i väldigt låg fart, svängde åt hararnas håll, men mycket, mycket försiktigt. Situationen redde sig självt och inget ingripande behövdes.

Jag satt kvar i bilen och funderade på vad jag egentlige hade fått uppleva. En fälthares allra största livsögonblick! När en liten unge ser livets ljus och "harlivet" startar. Så privilegierat att få uppleva detta på så nära håll. Efter att jag suttit och tittat ut mot platsen i kanske 20 till 30 minuter och ingen "harmamma" skymtats, bestämde jag mig för att gå bort och se hur det såg ut på platsen. Jag tog med mig kameran och ett fisheye-objektiv.

Väl framme såg jag att den ena harpalten faktiskt var dödfödd och att syskonet låg och tryckte i en tuva, under en liten gran. Jag tog tre snabba bilder på den lilla harpalten. Den var helt blick stilla där den låg. Försiktigt gick jag sedan tillbaka till bilen för att ögonblickligen lämna platsen. Den lilla harfamiljen behövde nu lugn och ro. Men nu visste jag att de var i säkerhet och att om det skulle komma fler bilar så fanns ingen risk att harpalten skulle bli påkörd.

Så här i efterhand - detta var både en vacker upplevelse, men också väldigt sorglig. Den lilla dödfödda harpalten var så söt och det kändes så orättvist att den inte ens fick chansen att uppleva livet. Men den harpalten som levde, vilken liten sötnos och för honom/henne har livet bara börjat...