Trevlig valborg!

En bild på en lavskrika som jag hade förmånen att få möta i Fulufjällets nationalpark. Lavskrikan är verkligen en fågel jag hoppas på att få möta igen och som gjorde ordentligt intryck. Visar därför fram ett porträtt på denna enastående fågel. Samtidigt passar jag på att önska er alla läsare en riktigt skön valborgsmässoafton...

Den gamla torrtallen...

Visar idag fram en svartvit, dubbelexponerad bild på en gammal torrtall som stod så fint omsluten av en mängd yngre tallar, precis intill en våtmark. Platsen där jag fotograferade detta vackra träd var vid Fulufjällets nationalpark i Dalarna. Tyvärr är dessa gamla torrtallar inte längre helt vanliga i våra skogar, eftersom få träd får bli såhär gamla. Ibland kan jag hitta en gammal torrtall på exempelvis ett berg eller andra plats där det är alldeles för knepigt för att avverka...

Den nyfikna lavskrikan...

Visar idag fram en bild från sommaren 2023, då vi besökte Fulufjället och lavskrikorna som bor i där. Just den här bilden är på en mycket nyfiken och hungrig lavskrika som satt strax ovanför mig. Härifrån studerade hon mig länge och väl innan hon vågade sätta sig på min hand och smaska på korv...

Den nyfikna lavskrikan...

I den gamla skogens tysthet står jag helt stilla och väntar. För bara någon minut sedan tyckte jag precis att jag såg något i den gamla granen precis framför mig. Något orangefärgat försvann in mellan de täta grenarna i hög fart. Efter ett litet tag hör jag ett mystiskt ljud inifrån den täta granen. Någon form av "knorrande" ljud som jag aldrig tidigare hört. Jag står blick stilla, försiktigt sträcker jag mig efter min väska där korven finns. Varsamt öppnar jag den och plockar fram korvbitarna. Jag lägger en bit i handen och håller upp den.

Efter ett kort ögonblick kommer en brun-orangefärgad fågel mot mig och sätter sig i ett litet träd precis framför mig i den härliga kvällssolen. Det är den nyfikna lavskrikan som förstått att det vankas korv och kan därför inte hålla sig. Är inte lavskrikan både charmig, vacker och underbar att få möta såhär ute i gammelskogen?!

Oväntat möte...

En bild från vildmarken runt Fulufjällets nationalpark, en plats där jag verkligen inte trodde att jag skulle få möta favoriten - storlommen. Givetvis blev även detta storlomsmöte något alldeles extra. Det är alltid något extra att få möta denna fantastiska fågel, även om det är helt oväntat som vid detta tillfälle...

Nyfiken lavskrika...

En nyfiken lavskrika kikar fram på fotografen mellan fjällbjörkens grenar. Det syns tydligt på blocken hur hon frågar; Vem är du? Vad gör du här?

En lite annorlunda bild på den vackra lavskrikan. På något sätt tycker jag uttrycket gör detta porträtta lite humoristiskt. Lavskrikan är verkligen en social och mysiga fågel, hoppas innerligt på fler möten framöver...

Sveriges högsta vattenfall...

Njupeskärs vattenfall är Sveriges allra högsta vattenfall med sina 93 meter. Platsen är minst sagt fantastisk att vistas vid, bortsett att det stundtals kan vara väldigt trångt av alla människor som står och betraktar denna vackra plats på plattformen precis nedanför vattenfallet.

Ger man sig tid att verkligen tid och studerar vattenfallet på djupet så upptäcker man snart att vattenfallets formationer skapar spännande figurer. Givetvis något som måste förevigas och fotograferas. Varje bild blir unik, för formationen kommer med alla sannolikhet aldrig igen att bli exakt densamma. Med lite fantasi går det verkligen att urskilja spännande figurer och väsen i vattenfallet. Kanske var det detta som gav inspiration till Näcken, som alltid satt i fallet och spelade?!

Njupeskär är verkligen på många sätt en fascinerande och spännande plats att vara på och inte minst att få uppleva det magnifika vattenfallet på nära håll...

Studerad av lavskrikan...

I det varma kvällsljuset studeras jag mycket noga av den vackra lavskrikan, som nyligen slagit sig ned på en gren precis bredvid mig. Gissningsvis är hon ännu mer sugen på något att äta från min matsäck.

Att i skogen få sällskap av denna vackra fågel och inte minst mata den är något helt magiskt! Jag kan inte låta bli att längta tillbaka till den vackra skogarna i norra Dalarna och sällskapet av min underbara matsäcksgäst då jag ser den här bilden...

I den gamla tallen intill myren...

Precis intill en liten myr står en gammal tall. Högst upp i denna gamla tall sitter en grönbena och lockar. I bakgrunden syns den gamla skogens silhuett och även fjället skymta. Ibland hörs ett svar från en liten göl med en lika gammal tall längre in i skogen. Med all sannolikhet sitter det även där en grönbena.

Livet i den gamla skogen och såhär ute på myren, är något helt annat än de hällmarker som jag finner hemma i Kolmårdsskogen. Så rogivande och stillsamt att sitta här och känna lukten från myren, hjortronen och så ljudet från den stiliga grönbenan...

Njupeskärs vattenfall...

En första bild på Sveriges allra högsta vattenfall, här i svartvitt. Njupeskär i Fulufjällets nationalpark är en mycket spännande och vacker plats på en och samma gång.

Visste du att vattenfallet i Njupeskär ser endast solen några få dagar runt midsommar och sommarsolståndet, andra tider på året når inte solstrålarna fram!?

Fulufjället...

Idag visar jag fram en landskapsbild från sommarens resa till Dalarna och Fulufjällets nationalpark. Den här bilden gjorde jag en tidig morgon då solen gick upp i öster och belyste det vackra Fulufjället med sitt orangea-gula ljus. Det var verkligen en underbar stämning här nedanför det fjället en tidig sommarmorgon...

Mitt första möte med lavskrikan...

Här kommer en bild från mitt allra första möte med den fantastiska lavskrikan. En fågel som jag innan detta nära möte bara hört berättelser om, men aldrig upplevt själv. Berättelserna har ofta handlat om hur vackra dessa fåglar är, deras sociala egenskaper och inte minst att de går att mata ur handen. Men verkligheten visade sig vara ännu bättre än alla berättelserna! Dessa fåglar är inte bara vackra och sociala. De visade sig även vara riktiga personligheter. Alla individer hade sitt sätt att närma sig handen. Sinsemellan kommunicerade lavskrikorna även med olika typer av läten, vilket gjorde hela upplevelsen väldigt mysig och personlig. Givetvis förstår jag att mitt möte inte var mer unikt än någon annans, men verkligheten överträffade dikten.

I Fulufjällets fjällnära skog fick jag i juli månad mitt allra första möte med lavskrikan och även mata denna fantastiska fågel från min hand. Givetvis kunde jag inte låta bli att även göra en actionbild på denna härliga fågel, då den kom och landade i handen. En bild inspirerad av den duktige naturfotografen Terje Hellesø...

Till minnet av Hannu Hautala...

Igår eftermiddag möttes jag av beskedet att naturfotografen och författaren Hannu Hautala somnat in efter en tids sjukdom. Det är andra gången denna månad som en av mina stora inspirationskällor lämnar jordelivet (senast Ralph Lundsten). Hautalas många böcker med berättelser och fantastiska bilder från den finska vildmarken kan knappast ha passerat någon naturfotograf obemärkt. Det har alltid varit något visst med dessa böcker, de berör och inspirerar på samma gång. Samtidigt berättar de hur fantastisk den finska vildmarken faktiskt är.

I den dokumentärfilm som gjordes av finska Yle om Hannu Hautala (Hannu Hautala - arvet efter legenden) berättade Hautala gladeligen om sina bilder, naturen och inte minst sig själv och sitt liv. Minns så väl en del av dokumentären där Hautala kördes ut i skogen med en fyrhjuling (eftersom att hans knän var dåliga) för att få fota kungsörn en allra sista gång. Det leendet Hautala hade efter att han gjort sina bilder gick inte att ta miste på. En så oerhört glad människa är verkligen inte ofta man får uppleva. Vi människor behöver sannerligen naturen för att må bra, det tycker jag detta är ett tydligt bevis på. Även om kroppen och människan inte alltid orkar, så ger naturen kraft tillbaka till oss, hela vägen in i själen!

Med det här inlägget vill jag visa min stora tacksamhet till Hannu Hautala för all den inspiration som han delat med sig av genom alla åren, både i form av bilder och sina fantastiska böcker. Tack för allt Hannu Hautala!

En bild på en Gluttsnäppa som här studerar hur ovädret sakta drar in över Fulufjället...