Kajornas träd...

En bild på ett gammalt träd, som står så fint placerat intill vattnet i den ort där jag bor. När solen går ned sitter ofta kajorna här i trädet och spanar. Givetvis verkar mycket också handla om att få sitta på det allra bästa stället, där utsikten är som bäst över sjön.

I solnedgången, då kajorna flög fram och tillbaka mellan just det här trädet och ett annat, kunde jag inte låta bli att göra bilden. Den vackra kvällshimlen var verkligen inbjudande och de svarta kajorna mot den var given för bilden...

I eldringens mitt...

Det intensiva och vakande ögat hos kajan kan knappast ha passerat förbi någon människa obemärkt?! Idag visar jag fram en bild från ett möte med en kaja som satt på en gren i skogen och spanade med sin intensiva blick. Från vinkeln där jag gjorde bilden låg ljuset på så att det precis såg ut som att kajan satt mitt i en eldring...

Kajmötet i guldljuset...

I det guldfärgade eftermiddagsljuset möter jag en nyfiken kaja. Hon står längre bort i det vildvuxna gräset och tittar intensivt på mig. Alltid lika spännande med dessa nyfikna djur...

Kaja i flykt...

En bild från ett möte med en kaja i flykt. Samtidigt som den svarta kajan har full fokus på mig, omsluts den av det kolsvarta mörkret. Bilden blev vad jag tycker är en lite annorlunda, men spännande bild på denna vackra fågel...

Den nyfikna kajan...

Bakom ett träd sitter en mycket nyfiken kaja och kikar fram på fotografen. Det är tydligt att undran är stor över vad hon ser...

Radarparet...

I gryningen är endast en stor silhuett synlig i den gamla torrakan. En havsörn sitter och spanar ut över vyerna, när det plötsligt kommer en modig kaja och landar i samma höjd på grenen bredvid. Havsörnen studerar noga händelsen. Länge sitter de sedan tillsammans och spanar ut över landskapet. De ser onekligen ut att höra ihop, precis som ett radarpar...

Örnen har landat...

Morgonrodnaden är ett faktum när jag får se att havsörnen sitter i den gamla torrakan, tillsammans med sina vänner kajorna. I denna torraka sitter de alla tillsammans och spanar ut över landskapet runt omkring dem. Detta upprepade sig under flera morgnar och det blev några riktigt majestätiska möten med Nordeuropas allra största rovfågel och hans vänner...

Kajan säger ifrån...

Nere på stranden går en kaja fram och tillbaka. Den spatserar där i sanden och går och letar efter något ätbart. Kanske är den van vid att folk brukar tappa lite mat som den sedan kan gå och peta i sig?!

Just här går den mot mig, jag lägger mig platt i gräset för att kunna göra bilden. Precis då jag ska trycka av så tittar kajan på mig. Den blundar sedan till och byter tvärt riktning. Som tur är hann jag i alla fall få denna bilden, en bild på en kaja som säger ifrån och säger NEJ!

Kajorna på taket...

På ett ladugårdstak kivas kajorna om att få plats, samtidigt som solen värmer dem i kylan...

Fantastisk soluppgång...

Soluppgången denna lördagsmorgon var utan tvekan en av de allra mest dramatiska och dessutom kanske en av de allra vackraste jag upplevt under denna vinter.

Hela himlen färgades i ett spektrum med alla möjliga färger; blått, lila, orange, rött och gult.
Bråviken och Kolmårdsbranten lystes upp i detta gnistrande spektrum av färger som var helt underbara att få njuta av.

Samtidigt som jag stod och njöt av detta naturfenomen kom en ormvråk flygande över branten, på väg ut över Bråviken och den den brinnande himlen som bakgrund. Strax därefter dök en flock med kajor upp och seglade förbi mig och den plats där jag stod. Samtidigt som solen sakta, sakta började kika upp över horisonten i öster badade träden på Kolmårdsbranten i alla de underbart starka och vackra färgerna, ännu en ny dag på det nya året har precis inletts...

Den ensamma kajan...

Hösten tränger på...

Under morgonen var första gången i år, som jag verkligen kände att hösten nu faktiskt är här. Vädret var lite kyligt, färgerna på träden och landskapet är tydliga och så det jag egentligen tycker allra minst om: tystnaden!

Det blev en sväng på de stora fälten, för att få möta rådjuren och jag lyckades även hitta ett gäng med kråkor och kajor som hade tagit en jordhög och en gammal lada i beslag. De var mycket intressanta och spännande att få studera. Slutligen mötte jag en sovande rådjursget med kid innan jag återvände hem. Här är mina bilder från denna vackra höstmorgon...

Bara en vanlig kaja...

Den tropiska kajan

I ett busksnår lite längre bort satt det en mycket märklig fågel. På håll såg den faktiskt ut som något gam-liknande. Vad är det där tänkte jag?!
Sedan såg jag att den var mycket väl uppvaktad av traktens alla kajor och då förstod jag att det nog var en kajunge. Den var på något sätt söt i sin fulhet...

Kraftmätning

I ett träd satt en kaja och en skata. De "kraftmätte", då trädgården därhemma är ett bra matställe.

De svarta riddarna

Hemma i min trädgård håller ibland de "svarta riddarna" till. Det är naturligtvis nejdens kajor jag talar om. De är som svarta riddare som på ett attackliknande sätt anfaller lediga ytor vid träden med fågelmatningen här i trädgården och sedan kör de bort alla de andra fåglarna. Här regerar de nämligen, även skatorna får ibland stryka på foten för dessa svarta riddare. Att betrakta dessa fåglar är därför mycket underhållande. Här är några bilder jag gjort på dem under hösten.