Sädesärlan stirrar på mig...

Omgiven av glitter och solljus vandrar den lilla sädesärlan fram och tillbaka på stranden, i jakt på något ätbart. Precis platt på marken ligger jag och följer hennes rörelse med precision. Plötsligt stannar hon upp och stirrar rakt in i mitt objektiv - kaaadiiink! säger det om kameran och jag gör bilden.

Jag tycker den här bilden har så mycket sommar med sig i det guldfärgade kvällsljuset och den lilla sädesärlan som hör sommaren och värmen till. Det är inte ofta det går att komma såhär nära, men med tålamod och envishet går allt...

Mat till de små...

På en klippa intill en sjö, sitter en liten sädesärla i morgonljuset med mat i näbben. Sannolikt har hon de små ungarna och boet någonstans i närheten, men vill såklart inte visa mig vart. Hon sitter så fint på klippan i det härliga morgonljuset att jag inte kan låta bli att göra bilden på henne, innan jag går vidare för att inte störa hennes matning av de små. Sädesärlan är i sin svart-vit-grå enkelhet ett riktigt trevligt inslag i naturen, som gärna dyker upp lite då och då för att bli fotograferad...

Ännu mera vår...

I lördags såg jag säsongens allra första sädesärla. Den kom och flög för bi mig på låg höjd och satte sig i gruset strax framför mig. Precis som vanligt vickade den på stjärtfjädrarna upp och ned då den spatserade iväg på marken. Men det dröjde inte länge innan än till sädesärla hördes och plötsligt for sädesärlan iväg och satte sig på en liten sten lite längre bort, där också honan kom och landade.

Det är så härligt att återigen få se att även denna fågel kommit åter. Ännu ett tecken som gör att det nu på något märkligt sätt faktiskt känns som att det är ännu mera vår...

Sädesärla och gulsparv i guldljus...

En silhuettbild från Burensvik i Skåne, där en sädesärla poserade så fint i ett gammalt torrt träd på strandängen tillsammans med en gulsparv (längst ned till höger). Samtidigt höll solen på att gå ned och gjorde då detta magnifika guldljus. Ibland behöver inte bilderna bli mer komplicerade än såhär...

Sädesärlan visar upp sig...

Sädesärlan visar på den här bilden stolt upp sig för fotografen, i samband med att den spring runt i det vårgröna gräset. Sannolikt är den lilla fågeln trött efter att ha flugit långt, kanske hela vägen från Afrika eller södra Europa. Det är alltid lika mäktigt att få möta denna lilla fågel, inte minst såhär i vårtid...

Den snabba sädesärlan...

Den snabba sädesärlan slänger sig upp för att fånga sitt byte - en mygga som flyger runt över vattendraget där hon jagar...

Det fotografiska hantverket...

Är det fotografiska hantverket nu på väg att dö ut fullständigt?! Det är den första tanken som slår mig när jag läser en artikel på nätet om en kameratillverkares allra dyraste kameramodell, som nyligen fått en ny styrprogramvara (firmware). Den nya styrprogramvaran har nämligen begåvats med en ny funktion – den kan nu mer användas som en ”kamerafälla” och endast ta bilder om ett specifikt motiv visar sig framför den. Kameran kan med den ny programvaran nämligen själv läsa av vad som dyker upp framför den. Är inte detta fantastiskt?

Alla kameratillverkare verkar på något vis hela tiden för att utvecklingen av nya funktioner i sina kameramodeller ska bli mer automatiserade och ”smarta”. Detta för att fler ska köpa just deras modell och succén därmed ska bli ett faktum. Med tanke på all utveckling av snabbare autofokus, autofokus med artificiell intelligens (AI) som exempelvis själv hittar ögat på fåglar, djur osv. borde vi då inte se en uppsjö av bilder på sociala medier, som inte tidigare varit möjligt att göra?! Verkligheten verkar dock vara en helt annan. 

Även om jag ser allt fler bilder på fåglar i flykt eller andra djur i svårfångade situationer, så slås jag ändå av att många av dessa bilder redan visats upp i en fotobok eller i annan medieform tidigare. Nu undrar ni säkert vad jag menar?! Men faktum är att det finns gått om bilder på fåglar i flykt som gjorts långt innan någon ingenjör ens uppfunnit autofokus eller någon fotograf ens visste vad det var för något. Tänker exempelvis på Bengt Berg som fångade flygande gäss med sin storformatskamera och glasplåtar. Med tanke på en storformatskameras många begräsningar så gjorde Berg sannolikt ett gediget planeringsarbete innan han kunde göra sina bilder.

För att dra detta lite längre så fick jag mig själv en lektion av naturfotografen Terje Hellesø förra året i hur man kan fota tornseglare i flykt, med manuell fokus. Ja, du läste rätt, just med manuell fokus! Det är absolut inte lätt, kräver planering och inte minst träning för att det ska bli bra bilder, men det går att göra bilder på tornseglare i full fart utan några som helst problem. Det handlar helt enkelt inte alls om kameran och utrustningen du har, utan om fotografen själv och dennes förmåga, dvs. hantverket. Vid tillfället använde jag inte någon vidare avancerad utrustning i dagens mått. Men tycker själv att jag lyckades ganska bara redan vid mina första försök.

Tyvärr så känner jag att det fotografiska hantverket allt mer håller på att glömmas bort till förmån för den tekniska utvecklingen. Jag har absolut inga problem med att vi väljer att ha smarta, bra och sofistikerade kameror som kan hjälpa oss med allt från fokusering, ljusmätning till kompositionsstöd i sökare osv. dock börjar jag bli väldigt orolig över att det fotografiska hantverket mer och mer håller på att fall i glömska. Att vi fotografer/bildskapare allt mer blir slavar under tekniken. Hur många yrkesfotografer kan idag hantera en kamera med analog film? Eller hur många fotografer kommer om 20 år kunna hantera en digital DSLR-kamera?

Givetvis handlar inte fotografering enbart om att vi fotografer ska kunna hantera den tekniska utrustningen, utan främst handlar det om att vi ska kunna göra de bilder vi tänkt, komponera bilden, gärna med eftertanke. Vi behöver kunna skapa symbolik, bilder med helhet, känna till hur former, färger osv. påverkar betraktarens känslor osv. Slutligen handlar det fotografering om visuell kommunikation där vi ska kunna uttrycka oss och göra bilderna vi gör intressanta att titta på, både för oss och givetvis för andra betraktare. Tyvärr finner jag att allt färre fotografer är särskilt intresserade av detta, utan drivs istället av teknikens utveckling och möjligheter.

För tar vi tekniken vidare en nivå till så låter vi artificiell intelligens (AI) själv skapa bilderna och ”hokus pokus” så behövs inte längre fotografen alls. Vad det gäller AI tycker jag inte det alls hör hemma i fotografens skrå, det är en helt egen process för att skapa bilder.

Som synes kan funderingarna kring denna fråga gällande det fotografiska hantverket bli många och ibland aningen djupa. En sak är i alla fall säker, jag kommer fortsatt att välja det manuella framför det automatiska, att fortsätta fördjupa mig i det fotografiska hantverket. För just hantverket brinner jag för och det intresserar mig så mycket mer än den tekniska utvecklingen. Tekniken är för mig bara ett hjälpmedel som finns där för mig för att hjälpa till, likt en pensel för den som målar. Smarta funktioner är såklart alltid välkommet att implementeras i fotografens verktyg/hjälpmedel – kameran.

Givetvis finns det inget som är rätt eller fel när det gäller allt detta. Det är upp till bildskaparen själv att välja hur han/hon vill göra. Men oavsett hur du som fotograf väljer att göra, vilken väg du väljer och vilken teknisk utrustning som du kommer att packa ned i fotoväskan på din exkursion, glöm inte bort att kameran aldrig är bättre än fotografen som håller i den…

Tornseglaren flyger framför himlavalvet i full fart - bild fotograferad med manuell fokusering

Sädesärlan lyfter från stenen för att fånga sitt byte, en insekt - bild fotograferad med Olympus Pro Capture -funktion

I det gyllene ljuset...

Ett mycket stämningsfullt och vackert möte med den raska, men nyfikna sädesärlan. Mötet sker i det vackraste av ljus - det guldfärgade solljuset. Här i strandkanten springer hon och jagar små insekter, något som är mycket spännande att studera...

Vårtecknen avlöser varandra...

Nu är det verkligen vår på riktigt, då de olika vårtecknen avlöser verkligen varandra. Då jag satt och spanade efter storlommen fick jag besök av en annan liten fågel som kom och spatserade över isen - sädesärlan. Precis lika uppskattad är denna lilla fågel varje vår då den återkommer till oss efter den långa, kalla vintern...

Morgon på bryggan...

I morgonens allra första solljus på bryggan, kommer den lilla sädesärlan och sätter sig en bit från mig. Några små "kvittrande" läten hörs från den lilla fågeln. I de värmande solstrålarna sitter sädesärlan och njuter.

Detta blev ett väldigt harmoniskt och fint möte, där jag inte behövde vara ensam på bryggan vid soluppgången. Då och då gjorde den lilla sädesärlan små snabba rundflygningar kring bryggan för att fånga en insekt som for förbi. Antar att det är precis såhär en sädesärla äter sin frukost...

"Detaljstuderaren"...

I det bistra regnvädret står en liten sädesärla och detaljstuderar mossan. När jag ser bilden, kan jag inte låta bli att fundera över vad hon egentligen tänker. Kanske är det första gången hon ser just den här typen av mossa? Är det så att hon ser någon mat i mossan, eller blir hon rent av förförd av den intensivt gröna färgen?

Ja, något riktigt svar på den frågan kommer vi aldrig att få. Detta är och förblir därför en bild där din fantasi som betraktare får avgöra vad sädesärlan egentligen studerar och tänker...

Den sjungande sädesärlan...

Vid strandkanten sitter den lilla sädesärlan och sjunger om våren. Det vackra morgonljuset målar det spegelblanka vattnet och rosa. En fantastisk upplevelse och en underbar stämning och vårkänsla infinner sig...

I den tidiga morgonens blå ljus...

I den tidiga morgonens blå ljus sitter den lilla sädesärlan på strandkanten och spanar ut över vattnet...

Önskar er alla en härlig valborgsmässoafton!

Med ett brinnande ljus i bakgrunden och en liten vandrande sädesärla i förgrunden tycker jag att denna bild passar alldeles utmärkt en valborgsmässoafton som denna. Önskar er alla läsare en riktigt fin och skön valborgsmässoafton!

Porträtt på sädesärlan...

I det starka morgonljuset kommer den lilla, nyfikna sädesärlan för att studera den mycket egendomliga fotografen. Resultatet blir ett litet annorlunda porträtt på den lilla fågeln, som så tydligt berättar att våren är ett faktum...

Spatserande sädesärla...

I det varma morgonljuset vandrar sädesärlan runt och njuter av den värmande vårsolens energiladdade solstrålar...

Den lilla sädesärlan och solnedgången...

Solen går sakta ned över Mullsjön och den lilla sädesärlan jagar för fullt i strandkanten. Helt plötsligt stannar hon upp och tittar in i ljuset. När jag såg bilden var det inte svårt att trycka av och göra just den här bilden. Frågan uppstod i samma ögonblick jag såg bilden gjorde den och även när jag ser den idag - vad är det egentligen som den lilla sädesärlan ser där inne i ljuset?!

Vandraren...

Vandraren har ingenstans att gå, när han kommit fram till slutet

Månen färgar alla skuggor blå, han är ensam kvar där ute

Långt där borta från en enslig gård, lyser värmen ut i natten

Väcker hungern i hans frusna kropp, som har levt på luft och vatten

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ändå, du är här och kom hit som en vandrare

Klockan ringer för en ensam själ, den har lånat röst av döden

Vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden

Sluta tänka det är svårt ändå, du får ta en dag i taget

Vandraren har ingenstans att gå, om han går vid sista slaget

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Det gör ont, men gå ändå, du kan alltid vända om

Det gör ont, men gå ända, du är här och kom hit som en vandrare

Årets första sädesärla...

Det var den 11/4 klockan 08:45 som jag i år gjorde årets första bild på sädesärlan. Underbart att få få se dem åter igen. En riktigt rolig och trevlig liten fågel att få möta ute i markerna igen...

Jag ser dig!

En bild från ett nära möte med sädesärlan i Mullsjöskogen...