Solnedgången vid Vätterns strand...

Idag visar jag fram en landskapsbild som hör våren till - försommarkväll vid Vätterns klippiga strand. Sakta sänker sig solen ned bakom Västergötland, då jag står på Östgötastranden vid Vättern och blickar ut över denna mytomspunna sjö. Oemotståndliga och härliga färger blev det denna försommarkväll. En plats, ett minne och kanske en av årets allra starkaste och vackraste kvällar. Vilken tur att kameran var med så att det gick att fotografera och föreviga detta underbara ögonblick...

Gudvangen...

Ett riktigt fint stopp på sommarens resa till Norge blev Gudvangen och det fantastiska fjordlandskap som lilla ort bjöd oss på. Nærøyfjorden, som är en del av den stora Sognefjorden, slingrade sig in hit mellan de spetsiga och branta bergen. Länge, länge blev jag sittandes för att titta på de höga och väldiga bergen som omslöt den lilla orten Gudvangen.

Bilden här till inlägget gjorde jag en tidig morgon, då jag var uppe innan alla hade vaknat. Denna morgonen låg molnen lågt över bergstopparna. Ett magiskt och näst intill förföriskt landskap bjöd denna del av Norge på...

Den ensamma lilla tallen...

På en höjd, med utsikt över den vackra sjön Vättern står en ensam liten tall. Utan något annat träd i närheten står den lilla tallen och blickar ut över det förföriska vattnet. På den här platsen är syns några av de allra vackraste solnedgångarna och är du riktigt tyst hörs även vindens viskande ljud mot de branta klipporna...

Skogen - min tillflyktsort...

Skogen - Denna miljö upplevs av många som en hotfull, mörk och läskig plats. Så är det dock inte för mig, för skogen är min stora trygghet.

I trädsalarnas ljuvliga dunkel kan jag alltid vara mig själv. Här finns det inga måsten eller krav som tvingar mig att uppträda på ett specifikt sätt - bara mitt eget. I skydd av alla stora träd, berg och vattendrag känner jag tryggheten.

Skogens trolska dofter återställer min puls så att jag åter hittar tillbaka till lugnet, men också att jag kan tänka klarare. I denna magnifika miljö tillåts jag att vara i alla mina sinnesstämningar, när jag är glad, men också ledsen och allt där i mellan. Tack snälla skogen för att du finns och för att du låter mig ha dig som min tillflyktsort...

Näckrosorna i det kolsvarta vattnet...

De vackra näckrosorna ligger som ett pärlband efter varandra. Tillsammans bildar de en riktigt vacker utsmyckning på det spegelblanka och kolsvarta vattnet. Även om alla sjöar här i Kolmårdsskogen inte har näckrosor, så finns det ändå många sjöar med kombinationen kolsvart vatten och dessa vackra växter. Ofta brukar de vita näckrosorna kanske sticka ut lite mer, men även de gula näckrosorna är fantastiskt vackra i sin enkelhet. Bilden är gjord med kamerarörelse för att höja spänningen och den måleriska känslan i bilden...

Dimma och sol vid Ågelsjön...

Den tjocka dimman ligger som ett tjockt täcke över Ågelsjöns vatten. Dimman rör på sig sakta, åt väst då det blåser lite försiktigt. Fukten nästan hänger i luften och det känns som att kroppen blir blöt av dimman. I samma ögonblick som sommarsolens starka strålar orkar sig över det väldiga berget i norr, lyses hela Ågelsjön upp i ett orange-gult sken. Det hela blir till en nästan sakral upplevelse då landskapet och dimman lyser i denna färg. Händelsen blir till något riktigt vackert, som givetvis måste fotograferas...

Mötet med "det stora blå berget"...

Så kom kvällen och vi svängde in på en parkeringsplats för att njuta av utsikten från en för oss helt ny plats. Det var i samma ögonblick jag klev ur bilen som jag mötte "det stora blå" berget. En helt fantastisk vy som jag aldrig tidigare upplevt. Stora berg hade jag sett på en semesterresa till alperna när jag var en liten pojke, men det här kändes större på något sätt.

Givetvis kunde jag inte annat än att föreviga ögonblicket från mitt första möte med ett stort berg här i Norge. Jag var helt utom mig av beundran och fascination. Utan någon vetskap om vad som skulle komma senare på resan så var detta bara början...

Sommarnatt vid ån...

I väntan på att få se något djur komma, sitter jag vid den lilla åns strandkant. Sakta håller sommarnatten på att förvandlas till dag, men i skogen tar det lite längre tid för ljuset att strila ned mellan trädkronorna.

Alla morgnar är inte dimmiga, utan en del är också riktigt klara och fina med hög frisk luft. Det här var en sådan morgon, då det var hur friskt och skönt ute som helst. Jag tror visserligen att det bara var 5 grader varmt, men det kändes ändå varmare.

Att sitta ute på natten på det här viset är verkligen riktigt spännande och inte minst en vacker upplevelse på många sätt. Skogen är på något märkligt sätt precis som i sagorna. Allt är tyst och med lite fantasi så går det att föreställa sig hur trollen sakta vandrar omkring djupt inne i bland träden.

Givetvis ville jag föreviga det här ögonblicket och visa er alla hur vacker skogen är på natten. Det blå ljuset har ännu inte övergått till det mer gula dagsljuset. För mig är det blå ljuset det allra vackraste och bästa ljuset att få fotografera i...

Snokmötet...

I det spegelblanka sjön kommer plötsligt en snok sakta simmande mot mig. När den närmar sig strandkanten där jag sitter saktar den in lite för att iaktta mig. Kanske ser jag lite farlig ut med mitt teleobjektiv som jag vid det här laget riktat mot den för att göra några bilder? Efter att den glidit förbi mig tar den snabbt fart igen och simmar vidare längs strandkanten.

Snokar är spännande att möta tycker jag, då jag inte känner minsta rädsla för dem. Däremot visar jag dem såklart respekt och vill inte skrämma dem om jag kan undvika. Jag upplever snoken som en väldigt nyfiket djur och ett djur som hellre tar till flykten än försöker att konfrontera faran.

Snoken rörde sig verkligen fint och smidigt på det spegelblanka vattenytan. En riktig lycka att få möta denna fina orm denna sommarmorgon och dessutom så nära...

Varma sommarnätter...

Idag visar jag fram en bild på hur vacker Kolmårdsskogen är i samband med solens uppgång, en varm och tryckande sommardag. Älvorna dansar över det spegelblanka vattnet, tills solen stiger och skingrar älvornas dans över sjön. Det guldfärgade ljuset ger naturen en nästintill magisk stämning och den tryckande värmen kommer direkt i samband med solens varm strålar. Även om det är varmt och ibland outhärdligt, vad vore sommaren utan dessa fantastiska dagar?

Vätterns dramatiska strand i svartvitt...

Visar idag fram en bild på den branta och klippiga stranden längs Vätterns östra strand, i det stämningsfulla kvällsljuset. På något sätt så tycker jag verkligen att den här typen av natur är något alldeles extra. Kanske för att jag har starka band till just havet och sjöar?

Bilden blir verkligen bra i svartvitt, då klipporna nästintill också är i dessa kulörer. Branterna, med nästan lodräta stup ned i det mörka vattnet gör naturen oerhört dramatisk och spännande...

Omberg i skymningsljus...

I skymningsljuset sticker Omberg ut i Vättern likt en stor svart tunga. Bakom hjässan på den höga branten försvinner ljuset försiktigt, då dag sakta övergår till natt. Känslan blir sällsam och aningen övernaturlig då detta berg bereder ut sig som en stor svart skugga i Vättern. Den intensiva kvällsrodnaden på himlen förstärker såklart känslan. Samtidigt som vågorna piskar mot klipporna där jag står, blir Omberg en allt mörkare och mörkare skugga. Omberg - Östergötlands vackra naturpärla intill Vätterns kalla och djupa vatten, vilken plats!

Glad midsommar!

Med denna bild, på en fantastisk morgon här i Kolmårdsskogen, vill jag önska er alla en riktigt fin och glad midsommar! Glöm inte bort att ta vara på alla stunderna i naturen, för just precis nu vill jag påstå att Sverige faktiskt är som allra vackrast...

Den spanande storlommen...

Det är tydligt att något i luften fångar storlommens uppmärksamhet. Kanske är det bara en annan fågel som flyger förbi, eller är det ett gäng med fler storlommar som kommer för att jaga tillsammans här på morgonen? Från strandkanten där jag sitter går det inte att se vad det är som fångar storlommens uppmärksamhet. På något vis är det ändå så vackert med den mystiska storlommen som spanar upp i luften, samtidigt som dimslöjorna avlöser varandra på sjöns spegelblanka vattenyta...

Vättern och Omberg...

Visar idag fram en ny bild från mitt besök vid Vättern för några veckor sedan. En fantastisk plats och en fantastisk miljö att fotografera landskap vid. Inte minst om du precis som jag tilltalas av Vätterns mystik, dramatiska stränder och kristallklara vatten. Här är en bild jag gjorde, där Omberg fick utgöra en del av bakgrunden. Bilden gjorde jag ungefär vid 21:30 på kvällen, då solen sakta försvann bakom horisonten och det magiska blå ljuset började infinna sig...

Nattmöte...

I sommarnatten har jag ett riktigt nära möte med en bäver. Plötsligt dyker hon upp från djupet i sjön, precis framför mig där jag sitter vid strandkanten. Hon ser sig misstänksamt om, innan hon simmar vidare bort mot sitt matförråd. Här vid strandkanten sitter hon ofta och gnager på pinnar och större grenar, som hon samlat. Det hörs tydligt i nattens tystnad när hon gnager i sig av den goda och färska barken. Det är alltid riktigt spännande att vara ute på sommarnätterna. För det går aldrig att veta i förväg vad som kommer att hända...

Vättern...

Det är få platser här i landet som kan erbjuda på en sådan otrolig dramatik som just Vättern. En sjö, fylld av mysterier, sägner och annat som gör den både spännande, men också lite otäck.

När jag var yngre tillbringade jag många timmar under vattenytan, då jag var sportdykare. Det var på den tiden min stora passion och jag älskade verkligen att vara under ytan, inte bara för att det var spännande, utan också för att jag tyckte att jag förstod landskapets helhet på ett annat sätt. Men främst var kanske den "tysta världen" under ytan det som lockade mig allra mest.

Jag kommer aldrig glömma hur det var första gången jag gjorde ett djupdyk i Vättern. En kall, sjö med klart och ljust vatten där sikten var riktigt bra. Vättern var dock precis lika lömsk som hon var vacker. Vissa platser gick det aldrig att se botten på, för det kändes som att djupet fortsatte ned i all oändlighet.

Jag har vid flera tillfällen också upplevt hur Vätterns vattenyta på en handvändning ändrat karaktär, från att vara en spegel till att bli en sjö, där det skummar om vågorna som slutligen piskar mot klipporna vid stranden.

Jag har dykt på flera platser i Sverige, både i hav i väster, men också i öster. I många olika sjöar runt om i landet, men jag har aldrig påträffat något som Vättern. Faktum är att Vättern är den sjö och det vatten jag har allra störst respekt för.

I den gångna helgen bestämde jag mig dock för att återigen bege mig till Vättern. Denna gången för att fotografera, inte för att dyka. Det är otroligt, ännu en gång upplever jag en sjö som med sin skönhet och sitt kristallklara vatten lockar människor till sig. Dock visar hon sig inte helt harmonisk, utan vågorna tilltar i blåsten och regnovädret.

Efter solnedgången kunde jag inte låta bli att fotografera henne, då det sista ljuset sakta gick ned borta i Västergötland, samtidigt som det bildades någon form av aura runt de västgötska bergen i nordväst...

Sångsvanen och reflektionerna...

Visar idag fram en bild på en sångsvan som jag hade turen att möta en tidig morgon i skogen. Denna svan låg så fint i det reflekterande vattnet, att jag inte kunde låta bli att göra den här bilden. En bild som blev lite annorlunda på det sättet att den är mer grafiska i sitt uttryck än vad mina bilder i regel brukar vara. Men jag gillar verkligen färgerna och bildens helhet...

Is i vattenfallet...

I det forsande vattenfallet har det bildats stora istappar över fallet i kylan. Att få fotografera dessa läckra "natursmycken" på vintern, är verkligen något jag tycker mycket om. Tillsammans med fallet och ljuset glittrar de och träder fram likt stora tänder eller smycken där de hänger över det forsande vattnet.

Nu när våren har kommit dröjer det en lång tid innan detta går att få uppleva och fotograferea igen. Men en tillbakablick kan också stilla hungern...

Vårbäcken forsar fram...

Sångsvanar, tranor, sånglärkor, blåsippor, tussilago m.m. Allt efter det ena vårtecknet avlöser det andra blir det allt tydligare vart vi sakta är på väg. Det är våren som nu är här! Sakta kopplar denna fantastiska årstid sitt grepp om naturen och mer och mer tydligt blir det att livet nu sakta vaknar och kommer åter efter den långa vintern.

Att all snö inne i skogen nu också har smällt blir också tydligt, då bäckarna brusar fram och vattennivån på flera ställen är betydligt högre än den vanligtvis brukar vara. Jag tycker att den här bilden på den brusande vårbäcken, som också är ett vårtecken, därför passade fint att visa fram idag...