Bara ett par kråkor...

I det vita snölandskapet sitter två kråkor på en liten kulle och spanar ut över vidderna. Tillsammans med lite torra strån blir de landskapets enda "färgklick" när dimman ligger tät. När jag ser bilden kan jag såklart inte låta bli att göra denna svartvita bild, då jag ser de grå kårkorna i det vita. En bild som utan tvekan gör sig bäst i svartvitt, då det är de enda färgerna som finns just där och då...

Havsörnen som inte fick vara i fred...

Dessa örnar är så mäktigt att få möte och studera. Här en bild från ett av mina senaste möten, där havsörnen inte alls fick vara i fred. Det var hela tiden kråkor, kajor och korpar som var och trakasserade örnen, genom att dra den i fjädrarna eller göra skenanfall mot henne.

Slutligen blev havsörnen trött på läget och vek ut sina enorma vingar och gled därifrån. Alltid lika mäktigt och respektingivande när man ser hur stora de faktiskt är...

Kråkorna och höstskogen...

Ett gäng kråkor passerar den färgsprakande höstskogen...

Kråkorna leker...

I de starka vindarna som blåser över Kolmårdsskogarna leker ett gäng kråkor med varandra...

Kråkparet...

Högst upp på en stolpe till en gammal telefonledning, sitter ett gammalt kråkpar tillsammans och spanar ut över nejdens alla händelser...

Morgonljuset...

Svängar ut i naturen med kameran är något av det allra bästa jag vet. På något sätt är de svängarna tidigt på morgonen just så här års, då dagen är på gång att gry, de jag är mest förtjust i. Skiftet, när natt blir till dag och solen kommer upp bakom horisonten, är som bomull för själen. Stämningen i naturen blir nog som allra bäst just vid gryningen, eftersom att ljuset är som vackrast, stillheten och tystheten är ofta också ett faktum, samtidigt som det är mycket djur i rörelse, vilket jag såklart tycker om.

Ibland kan ljuset och stämningen i dessa stunder var mer eller mindre en sakral upplevelse, till och med kanske bland det vackraste som går att uppleva. Det som ibland får mig att bli ledsen är när jag hör att finns människor som kanske aldrig får möjlighet att uppleva dessa fantastiska ögonblick. Jag kände därför att det var viktigt att skriva och berätta om dem och även visa några bilder från mina upplevelser från dessa tillfällen. Kanske lyckas jag till och med fånga någons intresse och locka ut någon läsare att uppleva en vacker soluppgång nu under sommarhalvåret?! I så fall är det såklart ännu bättre!

Då vi alla inte har möjligheten att uppleva en dags födelse, utan startar den flera timmar senare, så får vi inte glömma att det är en ny sida i livets bok som inleds. När en dag gryr är det faktiskt en ny tom sida i livets bok som läggs till. En sida som vi sedan själva avgör vad som ska stå på. Gryningen är på något sätt därmed förutsättningen för att livet ska gå vidare framåt. Men många förutsätter nog bara att gryningen kommer, något jag tror man ska var försiktig med att ta för givet. Varje ny dag i livet är inte en rättighet, utan en gåva.

Som naturfotograf är det nog förutom alla djurmöten kanske just dessa morgonstunder/gryningar jag bär med mig allra närmast hjärtat. Jag känner verkligen en stor tacksamhet över att jag har fått möjlighet att uppleva dessa fantastiska ögonblick, naturens kanske allra vackraste sida. Den dagen bladen i min livsbok börjar att ta slut, då kommer jag helt klart att tänka tillbaka på dessa ögonblick med ett stort leende...

Kråkan och ormvråken...

Hägern och kråkan...

Kråkan...

Spejaren...

Bilder från gårdagens morgonsväng med livesändning...

Igår var jag trotts den bistra kylan ute en sväng och tittade efter djur här i Kolmårdsskogen. Jag provade även att sända live på Facebook vid detta tillfälle. Här är bilderna som jag gjorde under denna morgonsväng med livesändning...

Storfrämmande från Mullsjö

Under den gångna helgen hade vi storfrämmande av Terje Hellesø och Malin Ellisdotter Hellesø. Det blev en riktigt spännande helg, där vi östgötar fick återupptäcka våra egna hemmamarker på nytt. Vi var runt och tittade på några av de alla smultronställen som finns att besöka här i Kolmården, allt från djupa marmorbrott till branta skogsraviner och ekhagar.

Under lördagskvällen hade vi även fina och närgångna möten med vildsvin i fullmånens klara sken. En upplevelse jag tror vi alla sent kommer att glömma.

Jag tror man kan summera helgen med att den var riktigt spännande och att det för oss var väldigt roligt att få visa Kolmården och dess mytomspunna skogar för Terje och Malin. Redan nu ser jag fram emot nästa besök från Mullsjö och hoppas då även kunna visa ännu fler spännande platser. 

Tusen tack Terje och Malin för att ni valde att komma och hälsa på och hoppas att ni hade lika trevligt som jag och familjen!?

Här är mina bilder från helgens besök...

Hösten tränger på...

Under morgonen var första gången i år, som jag verkligen kände att hösten nu faktiskt är här. Vädret var lite kyligt, färgerna på träden och landskapet är tydliga och så det jag egentligen tycker allra minst om: tystnaden!

Det blev en sväng på de stora fälten, för att få möta rådjuren och jag lyckades även hitta ett gäng med kråkor och kajor som hade tagit en jordhög och en gammal lada i beslag. De var mycket intressanta och spännande att få studera. Slutligen mötte jag en sovande rådjursget med kid innan jag återvände hem. Här är mina bilder från denna vackra höstmorgon...

Dimmiga sensommarmorgnar

Det är just under den här tiden på året, när vi närmar oss augusti och september månad som vi har största möjligheten att tidigt, tidigt på morgonen, få uppleva de dimmiga landskapen. 

Tyvärr verkar det som att allt för få någon gång har upplevt naturen på det här sättet. Kanske beror det på morgontröttheten och ett bristande intresse? Om du väl ger dig möjligheten att bege dig ut i naturen, så lovar jag dig att du inte kommer att ångra det beslutet.

Enligt min mening så finns det få saker som har en så stor skönhet som naturen en tidig, tidig morgon, precis då solen går upp. Här är sex stycken bilder som jag gjorde då jag var ute en tidig, tidig morgon i slutet av juli...