Dimmiga morgnar...

Efter de varma dagarna kommer det alltid dimmiga morgnar, då temperaturen sjunkit under natten. Den här bilden gjorde jag på några stora gamla ekar en tidig morgon här i juli. Några ringduvor satt så fint i den gamla ekens krona och spanade ut över det dimmiga landskapet...

De tre vännerna...

I den täta dimman står de tre gamla ekarna med sina spretiga och knotiga grenar. De spretar åt alla håll och numera växer nästan grenverken i varandra. Morgonljuset lyser upp det karga landskapet och ekarna, så att de bläckfiskliknande grenarna blir tydliga.

För vissa är dessa träd något gammalt och bör därmed sågas ned. För mig är detta en berättelse om livet. Ålderdom kan på något sätt vara både vackert och sorgligt på en och samma gång. Främst är dessa ekar ändå en berättelse om lång vänskap och om hur ett litet frö kan växa upp och bli något stort, precis som vi människor...

Den gamla eken...

Omringad av höstens färgprakt och solljus står den gamla eken stolt bland andra träd. Här inne i skogen är det ingen tvekan om vem som är den äldste. Med sina spretiga grenar liknar det här trädet nästan mer en bläckfisk där det står och riktigt sträcker sig ut från den gamla stammen.

En äldre man berättade för mig att trädet alltid funnits där, det var redan stort för cirka 60 år sedan då han var ung. Trädet var på den tiden en mötesplats. Det var i och runt det "stora trädet" som ungdomarna samlades på fredagskvällarna. Idag står den gamla eken kvar och nu är det nästa generation ungdomar som kan samlas kring detta stora träd.

En intressant historia och faktiskt riktigt spännande att ett träd kan spela en så central roll i ett litet samhälle...

Stämningsfull vinterskymning...

En bild från en stämningsfull vinterskymning i eklandskapet. Här förhöjer rådjuren stämningen ytterligare lite grann med sin närvaro. Tystheten, stillheten och rofylldheten är påtaglig i denna landskapsbild tycker jag...

I skydd av de stora ekarna...

Under de stora, gamla ekarna, i skymningsljusets dunkel, går ett gäng rådjur och letar efter mat. Endast de välkända silhuetterna syns mot den ljusa snön. En minst sagt vacker syn i den kalla och klara vinterkvällen...

Det gamla eken...

Likt tentakler breder den gamla eken ut sina väldiga och spretiga grenar. I vissa vinkar och detaljer ser det inte ut som ett träd, utan som ett fantasiväsen. Dessa gigantiska träd är verkligen fascinerande att studera. Inte blir det sämre heller med lite härligt och dunkelt novemberljus...

Solbelyst gammal ek...

En solbelyst gammal ek fångar min uppmärksamhet där den står så fin uppe på en höjd, i dagens allra sista solljus...

Månen, eken och venus...

I skymningen visar sig både månen och venus på det blåfärgade himlavalvet, samtidigt som den gamla knotiga eken sträcker sig upp mot skyn...

Eken...

I ett västgötskt landskap står en ek, inte vilken ek som helst, utan en speciell ek som har många historier att berätta, både glada och ledsamma. I skydd av andra träd och av en mur står den här och blickar ut över den lilla slätten inne i skogen...

Den gamla knotiga eken...

Den knotiga gamla eken står så fint i gränsen mellan slätt och skog, omringad av sina yngre syskon. Tänk om en sådan här gammal ek kunde viska om forna tider som den upplevt. Så spännande det vore att få ta del av dessa berättelser. Den är så vacker, inte sant?!

Den eviga vilan...

Ett besök på en plats med en 1000-årig ek som intagit sin sista, eviga vila. Tack ännu en gång Terje och Malin för att vi fick följa med till en fantastisk plats...