Den ensamma tranan...

På den vidsträckta myren vandrar en ensam trana omkring i jakt på något ätbart. I sanna ögonblick som jag gör bilden kommer tanken som en blixt från en klar himmel. Bilden är inget annat än ett självporträtt. Plötsligt ser jag mig själv vandra i skogen i jakt på nya bilder. Det vackra mötet med den ensamma tranan på myren blir till något extra och en minst sagt ett lite annorlunda och speciellt möte i Kolmårdsskogen...

Maghår...

När jag befinner mig i vattnet för att fota det som finns både över och under ytan kan jag inte låta bli att rikta kameran upp mot ansiktet, fast en bit under ytan. Resultatet blev denna bild där maghåret utgör förgrunden till ansiktet, nästan som att jag hade två lager med skägg. Ansiktet - ja det påminner nog mer om ett troll än om mig. Ibland måste man såklart få ha lite roligt också...

I kvällssolens varma sken...

En bild från den tidiga vårens varma kvällsljus här i Kolmårdsskogen. I det härliga röd-orangea kvällsljuset kunde jag inte låta bli att göra ett självporträtt, då ljuset lyste upp det vackra berget så stämningsfullt och fint...

Självporträttet...

Idag visar jag fram ett svartvitt självporträtt från en solig vårdag, som jag gjorde på östgötaslätten söder om den väldiga Kolmårdsförkastningen...

"Jag och skogen"...

Ett självporträtt som jag givit namnet "Jag och skogen". Ännu en bild med inspiration hämtad från Malin Ellisdotter Hellesø...

Demonen?

En demon eller annat något annat väsen kikar fram i kameran då jag fotograferar Kolmårdsskogen...

Att reflektera...

Ibland kan det vara viktigt att stanna upp fundera och reflektera, kanske över livet, tillvaron, någon annan händelse, eller egentligen vad som helst. Vad händer egentligen annars? Om du bara låter livet rusa vidare, utan att ens fundera på vad som händer här och nu?!

Vid detta självporträttet som jag gjorde en varm vårdag nu i maj, var det betydligt skönare att sitta nere i mörkret, den svala grottan och reflektera, än utanför i det varma vädret.

Här i Kolmården finns det många grottor att besöka. De är dessutom spännande att vara där inne i grottan och fantisera om vilka rövare som en gång i tiden bodde här...

Lyckliga dagar...

Semester, sol och värme har inneburit mycket tid för bad och "strandhäng" med familjen. Häromdagen då vi var vid stranden och badade, kunde jag inte låta bli att göra några självporträtt, inspirerad av Teds låt "Lyckliga dagar"...

Foto: Anna-Lena Lundgren

Dimmiga vinterdagar i skogen...

Alla själars dag...

Idag är det söndagen efter Alla helgons dag, en dag som också kallas för Alla själars dag. Den här dagen är det tänkt att vi ska hedra och minnas våra närstående, som inte längre finns med oss längre.

Mina tankar kommer idag därför att oavkortat gå till mina nära och kära, som inte längre finns, hedra dem genom att tända ett ljus och minnas allt det där roliga vi gjort och upplevt tillsammans. 

En sådan här dag blir man återigen påmind - livet varar inte för evigt! Var därför rädda om varandra, en dag har vi inte varandra längre...

Runt det gamla slottets knutar...

Tack för allt!

Efter att ha läst Gustav blogginlägg "Tacksamhet..." blev också jag inspirerad till att själv skriva ett inlägg här på bloggen, med samma tema.

För mig har det alltid känts väldigt naturligt och framför allt mycket viktigt att på något sätt visa just sin tacksamhet, till de personer som på något sätt brytt sig och entusiasmerat andra människor, genom att delat med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Till mästarnas mästare inom naturfotografering Terje vill jag rikta ett stort tack för alla dina lärdomar, kloka ord som du delat med dig av. Jag uppskattar även alla de ifrågasättanden som du gjort under heldagar för att jag ska komma vidare i mitt bildskapande och bildtänkande. Det har alltid känts som om att jag har fått med mig någon lärdom eller viktiga grubblerier från dig, då vi pratar eller diskuterat. Dina bilder på bloggen och dina böcker fortsätter inspirera mig i all oändlighet! Tack för allt du delar med dig av detta till alla oss läsare och fotografer.

Till dig Malin vill jag också rikta ett varmt och hjärtligt tack. Aldrig någonsin kommer jag att glömma när jag låg och fotade Linnéor och hade dig som lärare på distans via Facebook Messenger. Precis på samma sätt som Gustav skrev i sitt inlägg har du på ett kusligt sätt alltid även kunnat tolkat mina bilder och sett mer i dem, än jag kunnat ana, då jag visade dig dem. Du har lärt mig förstå självporträttets vikt och inte minst hur viktiga vänner träd är.

Gustav, även om du tycker att jag inspirerat dig till mycket, så är det nog i många fall en ömsesidighet i detta. Säker är jag på att vi triggat varandra i bildskapande och vad vore alla fantastiska djurmöten om man inte hade någon att dela dem med?!

Sammantaget kan jag säga att utan er hade jag inte sett på bilder med samma ögon och det faktiskt ni som får mig att vilja fortsätta använda min kamera. Tusen tack för att ni finns!

Nattens skuggor

Tyst, tyst är det om natten, men på en vägg, i ett hus långt ut i skogen syns nattens skuggor i ljuset av en lampa och det starka månskenet...

I det stora fönstret

Vad ser du i fönstret?

Lite "andra" bilder från lördagens heldag i Mullsjö...

Sökande efter dig...

Jag sträcker mig efter dig, 

jag letar,

jag känner efter dig...

Hur många stol(l)ar finns det i skogen?

Tillsammans med Gustav begav jag mig under söndagseftermiddagen ut med kameran. Vi hade bestämt att vi skulle leta efter strömstaren vid en gammal bruksmiljö. På vägen till denna plats passerade vi en skog, full av svarta gamla stolar som hängde 3 meter upp på träden. Vi tittade på varandra och tvärnitade med bilen!

Vi tolkade båda detta som något sorts konstverk i protest mot att skogen ska huggas ned här. Den gyllene stolen har även fästs på den gamla torrakan, som utan tvekan har det störta naturvärdet på den här platsen.

Det gick inte att låta bli att göra några bilder på denna installationen. Inte heller kunde jag låta bli att göra några självporträtt på denna surrealistiska plats.

Nog måste det ha sett mycket märkligt ut när vi stod där och gjorde våra bilder, Gustav och jag. Alla de bilarna som saktade ned och tittade på oss måste ha undrat vad det var för stollar som stod där inne bland träden och stolarna med kameror...