På en liten ö av lera har en havsörn landat mitt i det vidsträckta kärret. Här sitter han och spanar ut över våtmarken i hopp om att få syn på en gräsand eller någonting annat ätbart. Givetvis kan jag inte låta bli att göra bilden på den majestätiska havsörnen, när jag försiktigt smyger förbi i strandkanten...
Två örnar sitter i toppen av en torraka i morgonljuset och spanar ut över det vidsträckta vattnet. Stämningen är verkligen i topp när morgon börjar med denna underbara utsikt...
Idag visar jag fram en serie bilder från en mycket tidig vintermorgon, då jag hade ett väldigt udda, men mycket fint möte med en havsörn. Mitt ute på ett stort fält skymtade jag plötsligt en stor "klump" då jag kom åkande med min bil. Den stora "klumpen" uppvaktades ideligen av ett gäng kråkor och kajor, som tydligen var måttligt irriterad över "klumpens" närvaro. Ju närmare jag kom denna "klump" desto tydligare såg jag att det var något levande, eftersom att den rörde på sig då och då.
Ganska så snabbt insåg jag nu att detta måste vara en örn, då den var påtagligt större än fåglarna som cirkulerade i luften runt omkring. Självklart saktade jag ned och vevade ned rutan, då jag såg att ingen bil låg bakom mig, eller kom åkande i mötande riktning.
Givetvis var jag beredd på att havsörnen skulle flyga därifrån, eftersom att en stor bil på 30 meters avstånd kunde kännas aningen obehagligt för den. Men icke!
Havsörnen satt kvar länge, länge och spanade. Den hade landat i snön och satt med benen nedstuckna i den vita massan. Den kikade sig omkring och i kamerans sökare kunde jag se hur fjäderdräkten "gungade" i havsörnens snabba kast med huvudet. Mäktigt!
Först när en bil plötsligt kom och körde om mig bestämde sig örnen för att det fick vara nog. Som på en given signal slängde den sig iväg med sina jätte-lika vingar och flaxade bestämt, så som bara en havsörn kan göra.
Det hela blev en mycket mäktig och ett minst sagt nära möte med en av våra kanske mest fantastiska och respektingivande rovfåglar - havsörnen...
De två havsörnarna sitter långt ut på den tjocka isen och spanar över det frusna landskapet. Morgonens blå ljuset har precis börjat. Min gissning är att örnarna här har goda förhoppningar till att isen snart går upp...
Ute på den vidsträckta isen sitter två stora havsörnar och spanar. Med hopp om att isen snart kommer att gå upp har örnparet tagit plats för att snabbt kunna jaga om så händer.
Uppmärksamt ser de sig ständigt omkring, för att snabbt kunna agera om en annan örn gör en attack för att försöka att erövra den strategiska platsen...
Vi avslutar februari med en bild från den gamla björken. I en av topparna sitter en havsörn och spanar ut över det vita vinterlandskapet. Ett oerhört vackert möte, med det snövita trädet, vita landskapet och den ljusa himlen gör att havsörnen framträder tydligt där den sitter. Helt klart en magiskt vacker syn en tidig vintermorgon...
Sakta lättar dimman och ute på isen träder en stor mörk fågelsilhuett fram vid horisonten i det blå-lila morgonljuset. Detta visar sig så småningom vara en havsörn som landat långt där ute på isen. En annorlunda bild som andas ensamhet blev det slutligen vid detta minimalistiska och udda havsörnsmöte...
I gryningen är endast en stor silhuett synlig i den gamla torrakan. En havsörn sitter och spanar ut över vyerna, när det plötsligt kommer en modig kaja och landar i samma höjd på grenen bredvid. Havsörnen studerar noga händelsen. Länge sitter de sedan tillsammans och spanar ut över landskapet. De ser onekligen ut att höra ihop, precis som ett radarpar...
När den kalla dimman sakta skingrar sig, träder den lilla ön fram med sina karaktäristiska skeletträd. I toppen syns en havsörn sitta och spana ut över det kalla landskapet. Så stilla och så vackert på en och samma gång. Det är just vid sådana här unika tillfällen, som det faktiskt är så givande att vara naturfotograf...
En bild från en tidig sommarmorgon, då en havsörn satt och spanade i ett gammalt träd, beläget i en av Kolmårdsskogens många sjöar. Det fina morgonljuset och den härliga sommarstämningen gjorde att jag inte kunde låta bli att göra en bild på denna mäktiga rovfågel...
En svartvit bild från ett möte med en havsörn, som med sitt uttryck såg sällsamt frustrerad ut. Om det inte hade varit för alla måsarna som cirklade runt det gamla trädet med örnen i och retat den, så hade jag nästan trott att det var min närvaro som var så innerligt frustrerande...
Den stora örnen i det gamla trädet mobbas frekvent av fiskmåsarna i nejden. Här är det inte den svaga individen som får utstå mobbing. Nej, det är den starka som ogillas, då konkurrensen om maten är mycket hård hos djuren...
Sakta går solen upp och i torrakan sitter havsörnen och spanar ut över landskapets vidsträckta vidder. Kroknäbbar var det öknamn som rovfåglarna fick på den tiden då vi människor förföljde dem. Vid denna tidpunkt betalades det även ut skottpengar på rovfåglar och målet var en total utrotning av dem. Denna förföljelse upphörde tack och lov i början av 1900-talet.
Få saker kan i mitt tycke ge en sådan frihetskänsla, som ett möte med en stor havsörn som seglar fram med sina stora, vida vingar uppe i det blå. Eller som här sitter och spanar i det vackra gryningsljuset...
Den väldiga havsörnen kastar sig plötsligt ut från det gamla torra trädet och vidare mot nya äventyr...
