Skogen - min tillflyktsort...

Skogen - Denna miljö upplevs av många som en hotfull, mörk och läskig plats. Så är det dock inte för mig, för skogen är min stora trygghet.

I trädsalarnas ljuvliga dunkel kan jag alltid vara mig själv. Här finns det inga måsten eller krav som tvingar mig att uppträda på ett specifikt sätt - bara mitt eget. I skydd av alla stora träd, berg och vattendrag känner jag tryggheten.

Skogens trolska dofter återställer min puls så att jag åter hittar tillbaka till lugnet, men också att jag kan tänka klarare. I denna magnifika miljö tillåts jag att vara i alla mina sinnesstämningar, när jag är glad, men också ledsen och allt där i mellan. Tack snälla skogen för att du finns och för att du låter mig ha dig som min tillflyktsort...

Nu är huggormarna vakna...

För någon vecka sedan stötte jag på detta praktexemplar då jag var ute i skogen. I mitt tycke är detta ett riktigt skolboksexemplar av huggorm - ljust grå, med svart sicksack-rand på ovansidan.

Plötsligt var ormen bara framför mig, då jag vandrade på stigen inne i skogen. Efter att jag saktat ned och ormen lugnat sig, så rullade den ihop sig i blåbärsriset, så att jag kunde fotografera den. Det är tydligt på bilden att huggormen är på sin vakt. Jag tycker att det blev ett himla fint ormmöte i skogen, där jag sällan annars möter ormar...

Att göra en tavla...

Djupt inne i skogen finner jag något så oväntat som en en tavla, en målad bild av träd. Någon har monterat denna tavla på ett minst sagt destruktivt sätt. Som vanligt då jag hittar udda saker i skogen blir frågorna många, vem har gjort detta och varför?! Första tanken var att konstnären själv nog inte var så nöjd med sin målning, men mer troligt är nog att den hamnat här i skogen av annan anledning. En sak är dock säker, om någon målat av just detta skogsparti så har de sannerligen misslyckats, då det är olika typer av träd på tavlan och skogen där den nu hänger.

På något sätt tycker jag ändå om installationen och bilden på tavlan med träden och skogen i bakgrunden. Som jag brukar säga lite skämtsamt - skogen har allt!

Ekorrmötet...

I den dunkla morgonskogen vandrar jag fram längs stigen. Plötslig börjar något låta och jag stannar till. I en av granarna precis intill mig hör jag ett "smackande" ljud och jag tittar upp i den riktningen som ljudet kom ifrån. Där på en gren, precis intill stammen sitter en liten ekorre och blänger på mig. Kanske blev han störd i sin sömn då jag kom gående genom skogen?! Han sitter så fint där inne bland granens täta grenar att jag inte kan låta bli att lyfta kameran och göra bilden. Försiktigt smyger jag mig sedan vidare fram genom skogen. Vilken start på dagen, den har bara börjat och jag har så här långt fått ett mycket nära och fint ekorrmöte...

Inne i mörkret...

Inne i mörkret sitter den lilla ugglan och spanar ut i den ljusare delen av skogen. Det går inte att ta miste på hur intensiv fokus den lilla ugglan har på sitt byte. En bild från ett lite annorlunda, men mycket stämningsfullt möte med Kolmårdsskogens lilla tuffing - sparvugglan...

Vad händer i skogen?

I morgondimman står två rådjur och spanar in i den dimmiga skogen. Något händer onekligen här längre bort, då deras blickar fästs långt bort i skogssalen. Länge står de spända och stirrar bort i dimman efter "något". En stund senare vandrar de försiktigt vidare bort i skogen. Sakta, men säkert försvinner de in i dimman och skogen blir tom. Endast den kalla, fuktiga dimman är kvar...

Sommarmöte med ett litet rådjurskidd...

En bild från ett härligt, soligt sommarmöte med ett av alla Kolmårdsskogens små rådjurskidd...

Storlommarna...

En bild från ett av sommarens många härliga storlomsmöten i den blå timmen. Dessa vintriga dagar vandrar tankarna ofta tillbaka till den där härliga, varma perioden, då det gick att åka till en skogssjö för att möta storlommen. Även om det känns avlägset nu, så vet jag att den tiden kommer åter, även om det tar en liten tid innan det är möjligt igen. Men för att stilla längtan, visar jag idag därför fram en bild på ett fint möte med favoritfågeln...

Den allra minsta...

Sveriges allra minsta fågel är kungsfågeln. En liten, liten fågel som ofta går att stöta på där granbeståndet är hyggligt. Med sina 5,5 gram är den riktigt liten och eftersom att den aldrig heller är särskilt stilla är den minst sagt svårfotograferad.

Då jag gjorde den här bilden var den lilla kungsfågeln mycket nyfiken på fotografen och satt på en gren strax ovanför för att lättare kunna studera mig...

Möte med rådjuren...

Det bittra snöovädret hade precis slutat, då jag gjorde den här bilden (en dubbelexponering där rådjuren är i fokus och på den andra bilden allt i ofokus. Därefter slås bilderna samman. Tre rådjur som är ute och födosöker efter något riktigt gott. Denna bilden gjordes vid ett rapsfält, vilket sysselsatte de hungriga rådjur i allra högsta grad...

Inne bland grönskan...

... i den djupa skogssalen tittar ett mycket välbekant ansikte fram mellan träden. Ett närgånget rådjursmöte inne i storskogen äger precis rum. Försiktigt betraktar hon mig och försöker att känna min doft, innan hon sakta vandrar vidare in i skogen...

Möte med den lilla vita fågeln...

Som en liten ljus, vit prick utmärker sig den lilla varfågeln i det stora skogslandskapet. Denna bild är från ett möte nyligen, då den lilla ljusa fågeln satt i ett träd intill ett dike och jagade i vanlig ordning...

Skogens många uttryck

Egentligen är det en fantastisk natur vi har runt om oss, men ibland tror jag inte att vi uppskattar den och ser det mycket vackra i det lilla. Om vi hade bott i fjärran land, hade vi tyckt att den nordiska taigaskogen varit exotisk, på precis samma sätt som vi tycker att regnskogen på Borneo eller savannen i Tanzania är något alldeles extra.

Som naturfotograf är man ute och ser mängder med olika platser. Kanske är det just därför man lär sig att se vår skogs många olika uttryck och ansikten. När den lilla skogsängen bortom den täta granskogen blir exotisk och en plats att uppleva naturen på, så förstår man plötsligt att de exotiska platserna runt om på jorden kanske inte är så speciella som man trott. Vi har kanske den allra vackraste naturen precis framför näsan och den tycker jag att vi ska vara rädda om och ta vara på...

Ännu ett möte med den lilla sparvugglan

Jag har nu haft mitt andra möte med den lilla sparvugglan ute i Kolmårdsskogen. Precis som förra gången fick jag bege mig långt ut i skogen och locka fram den genom att härma dess läte. Plötsligt fick jag svar långt inifrån skogen och bara några minuter senare så satt den i trädet bredvid mig och ropade mot mig. Att få möta sparvugglan på det här viset ute i skogen är en helt fantastisk upplevelse. Jag hoppas innerligt att det blir snart igen...

Spår av en bäver

Nu har jag på flera ställen i skogen hittat spår av bäver. Det verkar helt enkelt vara så att det är vanligare med bävrar här i Kolmårdsskogarna än vad jag tidigare trott. Spännande, det kan ge fina bildmöjligheter. Bäverbilden här nederst är dock från mitt möte med bävern Castor tidigare i vintras.

Vid det solupplysta hygget

En bild från en av mina senaste utflykter till skogen. Den här bilden gjorde jag vid ett hygge, där utsikten var riktigt, riktigt vacker när solen lyste upp landskapet med skogen i bakgrunden.

God Jul!

Med den här bilden vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett riktigt Gott Nytt fotoår!

Skogen i vinterljus

Under de närmaste dagarna här i december har solen visat sig igen och lyst med sina varma strålar över landskapen och genom skogarna här i Kolmården. Det här varma röd-orangea vinterljuset är något karakteristiskt för den här årstiden. Det vackra vinterljuset är något jag aldrig kan få nog av, så under de gångna dagarna har det blivit många bilder. Här är några av dem...

Skogsfiket

Här i Kolmården finns det ett spännande café ute i skogen, som heter Ingelstorps Café. Det ligger så illa till för den som ständigt behöver vara uppkopplad med sin mobil, att om man vill vara helt säker på att kunna ringa/surfa/sms:a etc, så får man låna spikskorna och klättra upp i en gammal tall med en stol på toppen.

Nu är det vinter och cafét är stängt, men jag vill ändå visa en bild på det här trevliga stället. Om ni tittar noga på bilden, så ser ni trädet med stolen i toppen, till höger i bilden.

Längtan till gammelskogen

Just nu känner jag en riktigt stark längtan efter att få tillbringa mer tid i gammelskogen här i Kolmården. Att få lyssna, att få känna på träden, eller att bara få tillbringa tiden här bland granar och mossor och njuta av alla intrycken, just detta längtar jag efter. Om det är fint väder med solsken eller ej, har ingen betydelse. Stämningen här står för sig själv och utgörs inte på något sätt enbart av väderleken. Här är några bilder från den senaste gången jag vandrade runt i gammelskogen med kameran på axeln.