Ett virrvarr av grenar...

Idag visar jag fram en bild på naturens mer intima landskap. Ett virrvarr av grenar som jag hittade på vägen ut i skogen en tidig decembermorgon förra året. Personligen tycker jag att bilden är spännande och inbjudande att studera på något underligt vis. Kanske är det alla de linjer som finns i bilden och som tillsammans ger bilden en helhet, där varje del är en viktig beståndsdel? Bilden är också gjord under årets mörkaste del, vilken vi snart är inne i. Visst är det något speciellt med vinterljuset alltid...

I den bistra vintermorgonen...

I den bistra vintermorgonen står ett ensamt rådjur långt ut på fältet i det blå morgonljuset. Här ute finns det lite grönt att äta och som vuxit sig frodigt under det tidigare snölagret. Många gånger är bilder på djur extrema närbilder, vilket inte behöver vara fel. I mitt tycke behöver inte djuret alltid vara särskilt stort i bilden för att den ska bli spännande...

Varma sommarnätter...

Idag visar jag fram en bild på hur vacker Kolmårdsskogen är i samband med solens uppgång, en varm och tryckande sommardag. Älvorna dansar över det spegelblanka vattnet, tills solen stiger och skingrar älvornas dans över sjön. Det guldfärgade ljuset ger naturen en nästintill magisk stämning och den tryckande värmen kommer direkt i samband med solens varm strålar. Även om det är varmt och ibland outhärdligt, vad vore sommaren utan dessa fantastiska dagar?

Rävmöte i vinterkyla...

Idag visar jag fram en bild på en räv jag hade tur att möta sent i vintras. Den här räven jagade för full fart på det vidsträckta fältet tidigt på morgonen. Rävar är verkligen spännande djur att studera, inte bara för att de är så otroligt vackra, utan även för deras egenhet och säregna beteenden. 

Den här räven jagade sork på ett fält och sprang därför fram och tillbaka. Sedan satt hon och spejade ned i hålorna och när sorken kikade ut så gjorde hon ett utfall och försökte att fånga den. Stundtals hade hon god lycka och fick sig ett litet skrovmål.

Det är ändå något alldeles extra att få möta räven såhär på vintern. Rävens långa vinterpäls tycker jag gör dem till "urräven", precis som de alltid såg ut i sagorna när jag var en liten pojke...

Ute på det dimmiga fältet...

En höstmorgon, precis i gryningen så möter jag två rådjur som står ute på det vidsträckta fältet. All säd är sedan en tid skördad, endast rester av säden ligger kvar på marken mellan de stubbade axen. Rådjuren verkar ändå finna resterna som något ätbart och gott, då de sakta rör sig fram över fältet och betar. Att möta rådjuren på det här sättet i gryningsljuset och i dimman var verkligen stämningsfullt...

De underbara vårkvällarna...

Vinden mojnar, sakta glider svanen in till vasskanten och hittar sig en plats i strandkanten. Här ställer han sig och börjar äta. Ute på den näst intill spegelblanka vattenytan simmar grågäss, kanadagäss, gräsänder, sothöns och alla andra av sjöns invånare. Inne i vassen tutar rördrommen för fullt och får svar från en annan rördrom en bit längre bort. Precis som jag verkar alla njuta av denna underbart vackra vårkväll. När jag sitter vid strandkanten intill Tåkern denna kväll och sluter mina ögon, önskar jag att tiden kunde stanna. För här vill jag vara, här vill jag leva i denna underbart vackra vårkväll...

När tranorna återvänder...

Två tranor seglar nästa helt ljudlöst fram över trädtopparna, samtidigt som morgonsolens guldfärgade ljus smeker deras nyputsade fjäderdräkt. De är på väg mot en våtmark en bit längre in i skogen. En plats ditt de återvänder, år efter år. Det är så härligt att få se dem komma tillbaka till samma plats och uppleva dessa stora och majestätiska fåglar efter en lång och kall vinter. Våren är verkligen en riktigt härlig och underbar årstid, inte minst för att tranorna kommer åter till skogens våtmarker...

Spelande fasantupp...

Tidigt, tidigt på morgonen så står en fasantupp högst uppe på en liten jordhög och spelar. Då det är precis tyst ute hörs både hans rop och vingarnas flaxande ljud. Jag tycker det är så härligt dessa kalla, friska vårmorgnar då naturen lever upp och verkligen visar sig från sin allra bästa sida...

Vårkväll vid Tåkern...

Visar idag fram en bild från en fantastisk vårkväll som jag hade vid fågelsjön Tåkern för några veckor sedan. Efter en varm dag med kalla vindar, så stannade vinden av nästan fullständigt. Tåkern låg mer eller mindre som helt spegelblank. I det gyllene ljuset kom knölsvanarna ut ur vassen, spände upp sina vingar och seglade fram över den helt stilla vattenspegeln. I vassruggarna tutade rördrommarna för fullt så att det hördes lång väg.

Den här kvällen var så njutbar att jag bara satt på en bänk mitt i alltihopa och njöt av naturens fantastiska skådespel...

Blåsippor i kvällssolen...

Även om vädret i Kolmårdsskogen just nu är grått, kallt och regnigt, så har vi fått några fina och varma vårdagar. Sådana där fina vårdagar då det är härligt att ligga på mage intill blåsipporna för att fotografera dem. Här kommer en bild från en sådan där underbar vårkväll då det bara inte gick att låta bli att fotografera de nyutslagna och vackra blåsipporna i kvällssolen...

I vårkvällens solnedgång...

I vårkvällens härliga solnedgång går en ensam älgko ute på en åker. Till en början står hon och tittar sig noga omkring så att inga faror lurar. Tillslut vågar hon ändå böja ned huvudet och äta av den växtlighet som precis börjat tränga upp ur den hårda jordskorpan, nu när vårvärmen äntligen kommit för att stanna.

Just april månad är en månad då älgarna vågar sig ut oftare på fälten från den mörka skogen, för att äta av det söta och "nygröna" på fälten. Därmed är också april en riktigt bra månad om man vill se och fotografera älgar. För mig är detta fenomen med älgar på fälten också ett efterlängtat vårtecken...

I kvällssolens varma ljus...

I södersluttningarna bland de torra löven och där solen kommit åt en tid, sticker det nu upp en och annan blåsippa ur jorden. Äntligen är ännu ett efterlängtat vårtecken på plats i Kolmårdsskogen. I det varma ljuset från kvällssolen kan jag inte låta bli att lägga mig på mage och fota dessa vackra små blommor...

Rimfrost...

I soluppgången gnistrar det om rimfrosten som under den kyliga natten lagt sig som ett vitt, förtydligande lager runt markväxtligheten och trädens spretande grenar. På något sätt är just rimfrosten något riktigt extra och stämningsfullt då solens första solstrålar orkar sig över horisonten och träffar detta tunna, vita lager.

På senvintern får man dock vara på tå om man vill fotografera rimfrosten, just i detta ögonblick. Eftersom att solens strålar värmer den här tiden på året, så tar det inte alls lång tid innan rimfrosten försvinner, då solstrålarna träffar. Här är två olika bilder, där rimfrost och kyla har fått spelat en viktig roll i bilderna...

Silhuett i morgonrodnaden...

En bild på en ormvråk en tidig senvintermorgon. Högst upp i en av de gamla björkarna finner jag silhuetten av denna vackra rovfågel, som spanar ut över hagar och fält för att hitta ett byte att jaga efter. Denna morgon bjöd verkligen på ett riktigt elegant omvråksmöte i den härliga morgonrodnaden...

Vinter och snö...

Det är tyst och stilla i skogen. Den vita, tunga snön har bäddat in skogen och skapat en ny form av dovare akustik. Det känns som att det skulle gå att höra en nål falla till marken, även om det är dryga 10 centimeter snö den då landar i.

På en höjd längre in i skogen står en råget och spanar ut genom skogens vidsträckta pelarsal. Råbocken som hon hänger samman med har redan hunnit en liten bit längre bort, då snön inte tycks vara något som stoppar honom. Detta blev ett riktigt härligt och fint rådjursmöte denna fantastiska vinterdag. För mig är denna bild ett bevis på djuren faktiskt finns och lever, även när det är vinter och kallt...

Den ensamma grågåsen...

Nu är äntligen gässen här!
På morgnarna går det att se gässen komma flygande i plogar mot fälten. Det är så underbart att höra dem återigen och även veta att de nu är här för att stanna en längre tid och inte på väg härifrån.

Den här grågåsen stod ensam på ett fält och spanade, kanske hade hon flugit vilse eller helt enkelt hittat ett alldeles eget fält fyllt av "mat"?! Jag tycker att bilden blev rolig, där grågåsen står på höjden och spanar...

Vårbäcken forsar fram...

Sångsvanar, tranor, sånglärkor, blåsippor, tussilago m.m. Allt efter det ena vårtecknet avlöser det andra blir det allt tydligare vart vi sakta är på väg. Det är våren som nu är här! Sakta kopplar denna fantastiska årstid sitt grepp om naturen och mer och mer tydligt blir det att livet nu sakta vaknar och kommer åter efter den långa vintern.

Att all snö inne i skogen nu också har smällt blir också tydligt, då bäckarna brusar fram och vattennivån på flera ställen är betydligt högre än den vanligtvis brukar vara. Jag tycker att den här bilden på den brusande vårbäcken, som också är ett vårtecken, därför passade fint att visa fram idag...

Njuter av solen i vinterkylan...

Ett råget stannar till på ett berg med vidsträckt utsikt. Hit når den ljumma eftermiddagssolen fram och hon passar på att riktigt njuta av den sol som om bara några månader kommer värma upp skogen. Än så länge gäller det dock att ta vara på den lilla värme som erbjuds. Om bara någon timme försvinner den och kylan kopplar då åter sitt grepp om skogen...

Långt in i skogen...

Långt in i Kolmårdsskogen finns en plats jag brukar besöka på våren. Den här platsen hyser en liten våtmark som ligger precis helt rätt i avseende på kvällssolen, då det blir fint släpljus. Denna lilla våtmark har i ena kanten en liten vattenspegel med alldeles kolsvart vatten. I andra änden finns den stora mörka skogen, med stora, toppiga kjolgranar.

På våren är den här platsen tranornas, då de kommer hit för att skydda sig från rovdjur, men också hitta föda. Jag tycker att den här platsen på något sätt är riktigt fin att få möta tranorna på. En kväll hade jag ett jättefint möte med en trana som ensam gick i våtmarken och spatserade. Då och då stannade den ensamma tranan till, böjde huvudet bakåt och ropade så att det ekade. Samtidigt som detta händer så sitter koltrasten i en trädtopp och sjunger sin underbara sång. Vilken underbar helhet - allt detta blir verkligen till en fantastiskt fin vårupplevelse...

Mera trana...

Då vårtemperaturen återigen har nått nya rekord, verkar det som att vårtecknen avlöser varandra i allt snabbare takt. De senaste dagarna med över +10 graders värme har verkligen skyndat på våren. Förra veckan var blåsippans blad framme, denna helgen är den helt utslagen och står där i backarna och lyser så vackert.

Men för mig är kanske det allra viktigaste och härligaste vårtecknet ändå då tranorna står och trumpetar i de små våtmarkerna i skogen igen. Det är magiskt att höra hur de tar i och att det ekar över skogen och dess trädtoppar. Då detta verkligen är det vårtecken jag går och väntar allra mest på, kan jag inte låta bli att visa fram ytterligare en bild från fredagskvällens fantastiska tranmöte...