Den ensamma lilla tallen...

På en höjd, med utsikt över den vackra sjön Vättern står en ensam liten tall. Utan något annat träd i närheten står den lilla tallen och blickar ut över det förföriska vattnet. På den här platsen är syns några av de allra vackraste solnedgångarna och är du riktigt tyst hörs även vindens viskande ljud mot de branta klipporna...

Dimma och sol vid Ågelsjön...

Den tjocka dimman ligger som ett tjockt täcke över Ågelsjöns vatten. Dimman rör på sig sakta, åt väst då det blåser lite försiktigt. Fukten nästan hänger i luften och det känns som att kroppen blir blöt av dimman. I samma ögonblick som sommarsolens starka strålar orkar sig över det väldiga berget i norr, lyses hela Ågelsjön upp i ett orange-gult sken. Det hela blir till en nästan sakral upplevelse då landskapet och dimman lyser i denna färg. Händelsen blir till något riktigt vackert, som givetvis måste fotograferas...

Naturens underverk...

Idag visar jag fram en bild på den vackra och hemlighetsfulla orkidéblomman Guckusko. Sannolikt blommar den på många ställen just nu i den här delen av landet, om den inte redan blommat över?

Det som är så fint med denna blomma tycker jag är de vackra och fascinerande detaljerna som går att hitta om man studerar den riktigt noga. Varje gång jag har haft tillfälle att fotografera och studera Guckuskon, så vet jag att jag tänkt; är det inte otroligt att naturen kan skapa så vackra ting?!

Det är en spännande tanke tycker jag, att naturen har en förmåga att skapa så vackra ting och Guckuskon är såklart långt ifrån ensam. Det finns verkligen mycket som är vackert och fascinerande om du ger dig tid att studera naturen. Det vackra går att hitta i både det som är stort, men också det som är litet och ibland kanske knappast syns eller som du först lägger märket till...

Vättern och Omberg...

Visar idag fram en ny bild från mitt besök vid Vättern för några veckor sedan. En fantastisk plats och en fantastisk miljö att fotografera landskap vid. Inte minst om du precis som jag tilltalas av Vätterns mystik, dramatiska stränder och kristallklara vatten. Här är en bild jag gjorde, där Omberg fick utgöra en del av bakgrunden. Bilden gjorde jag ungefär vid 21:30 på kvällen, då solen sakta försvann bakom horisonten och det magiska blå ljuset började infinna sig...

Långt in i skogen...

Långt in i Kolmårdsskogen finns en plats jag brukar besöka på våren. Den här platsen hyser en liten våtmark som ligger precis helt rätt i avseende på kvällssolen, då det blir fint släpljus. Denna lilla våtmark har i ena kanten en liten vattenspegel med alldeles kolsvart vatten. I andra änden finns den stora mörka skogen, med stora, toppiga kjolgranar.

På våren är den här platsen tranornas, då de kommer hit för att skydda sig från rovdjur, men också hitta föda. Jag tycker att den här platsen på något sätt är riktigt fin att få möta tranorna på. En kväll hade jag ett jättefint möte med en trana som ensam gick i våtmarken och spatserade. Då och då stannade den ensamma tranan till, böjde huvudet bakåt och ropade så att det ekade. Samtidigt som detta händer så sitter koltrasten i en trädtopp och sjunger sin underbara sång. Vilken underbar helhet - allt detta blir verkligen till en fantastiskt fin vårupplevelse...

Vildvuxet landskap...

Ett stilla, vackert och vildvuxet litet landskap, fotograferat i det dova decemberljuset förra året. På något underligt vis så framträder vackra och mustiga färger i det dova vinterljuset. Vinterljuset är verkligen stundtals en ren fröjd att fotografera i...

"Bara" ett fönster...

Åh, vad roligt idag visar han bara ett fönster kanske ni tänker?! Ja, om man ser det från det perspektivet så är det klart att bilden inte blir särskilt spännande. Men min tanke när jag gjorde den här bilden vara att fönstret ändå var något spännande. Den reflekterar det som finns framför det, men det går också att se vidare genom det och vad som finns på andra sidan. Därmed anser jag att ett fönster faktiskt kan vara just ett fönster in i framtiden...

Gott Nytt År!

Med den här bilden på det gamla och knotiga "trollträdet" från Ryfors, utanför Mullsjö vill jag önska er alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Den gamla spöklika björken...

En bild på en gammal, gammal björk som står på en liten äng, i en glänta intill ett större skogsparti. Ett riktigt vackert träd i min mening där det står i omsluten i mörkret av skogen runt omkring. Det är nästan lite spöklik med all lav som växer på trädet. Det skumma novemberljuset ökar helt klart på den känslan och ger en spännande blåaktig ton i björkens ljusa bark och lavar. Länge blir jag ståendes och fotar detta magnifika träd. Tänk om det ändå kunde berätta...

Älvdans över Ågelsjön...

Över den vackra Ågelsjöns spegelblanka yta här i Kolmårdsskogen, dansar älvorna försiktigt fram. Denna sjö är inte bara omgiven av en mycket dramatisk och vacker natur, utan är också en källa till många historier och sägner. Kanske är det inte särskilt konstigt, då en dimmig septembermorgon med guldljus kan se ut på det här viset? Åtminstone eggas min fantasi av ett sådant här spännande landskap. Som synes så blev denna morgon till något riktigt stämningsfullt och ännu en riktigt härlig naturupplevelse här i Kolmårdsskogen...

Omsluten av höstens färgprakt...

Vid kanten av den väldiga skogen ligger ett litet torp. Det gamla huset är helt omsluten av höstens vackra färgprakt, en riktigt färgkavalkad och minst sagt vacker syn. Givetvis kunde jag inte låta bli att fota detta torp det låg, helt omslutet av de mustig och vackra färgerna. Mer höstkänsla än såhär är nog svårt att få till...

Jägarnas spökskog...

I det blå morgonljuset passerar jag jägarnas mörka "spökskog". För mig är detta en sällsam plats som ser ganska otäck ut, inte minst i det här lite dunkla, blå ljuset...

Soluppgång vid slåtterängen...

Vid den lilla slåtterängen intill Nybygget går solen sakta upp och lyser igenom gärdsgården så vackert. Det är tätt mellan de dagvåta spindelnäten längs de höga stolparna. Det här är en plats i Kolmården som är riktigt fin och spännande att vara på, inte minst i den fina soluppgången...

I nattskogens mörker...

En bild från en stämningsfull och fin sommarnatt i Kolmårdsskogens härliga vildmark. Här intill myren ligger den lilla tjärnen stilla likt en spegel. På myren bakom hörs några tranor ropa, inifrån den mossens lilla bestånd av martallar. Kvällar likt denna är det verkligen härligt att få vara ute i naturen och uppleva hur skogen och djuren lever där ute i symbios med varandra.

Allt eftersom mörkret blev mer och mer intensivt, tilltar också ljuden. I skogens nattmörker finns det också ett liv, ett liv som för många av oss människor är helt okänt. Den mörka nattskogen är verkligen en upplevelse och någonting väldigt speciellt att uppleva...

Klipporna, havet och gamla minnen...

Lukten av tång, havets ljud och vindens sus ger en sådan otrolig frihetskänsla. En känsla jag förknippar med semesterdagarna då jag var liten pojke. Med vinden i håret och jackans dragkedja uppdragen till hakan kan jag bara inte låta bli att stå vid strandkanten med min kamera och njuta av naturens skönhet och återuppleva de gamla minnena. Vid den här platsen har jag faktiskt varit för många, många år sedan, då jag bara var en liten pojke. Som många platser där havet är en del av platsen, är det sannerligen rogivande att höra vågorna slå in över klapperstensstranden gång efter gång. Samma sak fascinerade mig även som liten pojke. Precis som förr tänker jag också som vuxen att varje våg som slår in över stranden nog ändå var lite större än den förra. Den här platsen gör på något märkligt sätt att dåtid och nutid flätas samman på ett behagligt och fint sätt.

Hovs hallar är på många sätt en spännande och fascinerande plats att vara vid och uppleva. För den som gillar att fotografera landskap är kanske platsen ännu mer uppskattad? Visar här fram ytterligare några bilder från denna fantastiska plats på Bjärehalvön...

Bjäremannen...

Med inspiration från min vän Terje Hellesø och hans bok "Min plats i ljuset", var jag bara tvungen att göra min version av bilden "Bjäremannen", då jag besökte Hovs hallar tidigare i våras. Denna stenfigur stod vid stranden och blickade ut över havet och vågorna som slog mot stranden. Hovs hallar är utan tvekan en underbar och helt fantastisk plats att uppleva och inte minst fotografera...

Sommarnatt vid den lilla skogstjärnen...

Visar idag fram en bild på de gamla knotiga tallarna som växer precis intill liten skogstjärn. Den här bilden gjorde jag en sen sommarkväll då ljuset mer eller mindre höll på att försvinna och det blå ljuset infann sig. Jag tycker att de gamla silvertallarna träder fram som allra finast i just det här ljuset.

Stämningen den här kvällen minns jag så väl. Allt var precis stilla och tyst, bara några insekters surr hördes och en storlom som ropade från en större sjö längre bort i skogen. Tyvärr är det svårt att hitta sådana här platser i skogen nu mera, med gamla knotiga silvertallar. I mitt tycke är det väldigt oroande och minst sagt ledsamt att det blir allt färre gamla träd i våra skogar...

Där ingen älg längre finns...

Visar idag fram en gammal bild från en plats i Kolmårdsskogen där jag inte längre ser någon älg. Förr fanns här ganska gått om älg. I gryning och skymning var det inga som helst problem att få syn på dem, men nu går det inte längre, eftersom att de fallit offer för den intensiva älgjakten här i skogarna.

Jag glömmer aldrig de tiderna då det gick att leta fram älgarna i skogen, även om det var väldigt svårt, så var det ändå inte omöjligt. Nu mer är det omöjligt och det går långt mellan gångerna då jag ser älg inne i skogarna. En minst sagt tråkig utveckling i mitt tycke som älskar dessa majestätiska djur...

Troféerna...

En bild från årets sommarsemester där jag stötte på denna vy. Plötsligt förstod jag varför jag inte såg en enda älg under semestern här i vildmarken i nordvästra Dalarna. Ett garage, en plats där allt står i träda tills årets jakt åter tar fart och våra älgar återigen skall jagas för att skjutas. En hemsk tanke, men ack så sann. Jag hade hellre sett älgarna vandra i skogarna runt denna plats, än deras horn uppskruvade på en vägg på det här viset...

Sveriges högsta vattenfall...

Njupeskärs vattenfall är Sveriges allra högsta vattenfall med sina 93 meter. Platsen är minst sagt fantastisk att vistas vid, bortsett att det stundtals kan vara väldigt trångt av alla människor som står och betraktar denna vackra plats på plattformen precis nedanför vattenfallet.

Ger man sig tid att verkligen tid och studerar vattenfallet på djupet så upptäcker man snart att vattenfallets formationer skapar spännande figurer. Givetvis något som måste förevigas och fotograferas. Varje bild blir unik, för formationen kommer med alla sannolikhet aldrig igen att bli exakt densamma. Med lite fantasi går det verkligen att urskilja spännande figurer och väsen i vattenfallet. Kanske var det detta som gav inspiration till Näcken, som alltid satt i fallet och spelade?!

Njupeskär är verkligen på många sätt en fascinerande och spännande plats att vara på och inte minst att få uppleva det magnifika vattenfallet på nära håll...