Även om jag själv är naturfotograf, så ser jag inte allt för sällan just att många naturfotografer ofta fastnar i just specifika motiv, som exempelvis djurbilder av olika slag. En del fotografer gör bara bilder på fåglar, andra bara på däggdjur, medan en tredje verkar kombinera de två. Ibland blir det naturromantiska landskap och ibland vackra blombilder eller nära bilder på insekter. På något sätt så upplever jag det som att allt som är vackert och sådant som fotografen tror att betraktaren vill se är också det som han/hon använder som motiv i sina bilder.
Givetvis är det inget fel i detta! Fotografen ska såklart göra de bilder han/hon själv brinner för och vill göra, inte lyssna på vad andra tycker. Det är jag oerhört noga med själv och därför helt klart en av de allra första att skriva under på. Men jag vill ändå, utan att tillrättavisa någon, slå ett slag för allt det här andra som finns runt om oss fotografer som är ute i naturen, de dimmiga landskapen eller de otillgängliga och avlägsna platserna.
Också de ting människan har placerat ut i naturen är och förblir ett avtryck av oss i vår vackra natur, något som jag vet att många tycker förstör bilderna, medan andra inte bryr sig om dessa alls. Men varför inte låta dessa ting bara få vara en del innehållet i bilden? Varför inte låta de samspela eller vara en del av landskapet? Eller något som berikar djurbilden?
Här är några bilder jag gjort för att visa att det faktiskt alltid finns bilder runt om oss, då vi är ute i skog och mark för att leta efter djur, fåglar eller andra motiv/bilder att fotografera. Alla ting går att fotografera, det handlar bara om rätt tillfälle, rätt ljus och att se fotografen kan se bilden. Hantverket fotografi eller kanske ett mer korrekt begrep - bildskapande handlar inte alls om att finna de unika motiven, utan att se bilden och skapa den med sitt verktyg - kameran...
lördag 23 juli 2022
Allt det där andra...
lördag 9 oktober 2021
Det igenvuxna ödehuset...
En bild från en speciell plats i Mullsjöskogen där naturen har tagit tillbaka det som en gång var ett vackert hus - nu ett snart igenvuxet ödehus. Här passar verkligen fotografen Sune Jonssons boktitel mycket bra in tycker jag - "Och tiden blir ett förunderligt ting"...
fredag 28 maj 2021
I den gamla ladan...
I den gamla ladan står den gamla gårdens ögonsten - en gammal Opel Rekord från sent 60-tal. En gång sannolikt det allra finaste som fanns här på gården, idag är den helt förfallen i glömskan. Dessa bilder tycker jag talar tydligt hur tidens tand sätter sina spår, även på våra moderna ting...
torsdag 27 maj 2021
Detaljer...
Det är alltid spännande att ha möjligheten att förkovra sig i gamla ting. Att få besöka platser som tydligt talar om tidens tand, där saker och ting berättar om en epok som inte längre är utan endast finns kvar i minnet. Ibland kan nästan känslan av att färdas tillbaka med tidsmaskin infinna sig när jag går runt och tittar på allt det gamla.
En fasad på en gammal byggnad berättar inte bara mycket om den svunna tiden, utan leder också tankarna in på djupare funderingar. Var växte det trädet som denna fasadplankan sågades ut ifrån? Vem sågade ut plankan? Vem spikade upp plankan på husfasaden? Hur såg omgivningen ut kring den här platsen när denna plankan spikades upp? När målades den senast om? Vem gjorde det? osv.
Att på en sådan här plats ge sig tid att vandra runt och fundera ger verkligen mycket näring åt fantasin, åt tankarna kring vart man själv kommer in i tiden och hur lång tid man egentligen har levt. Då är vi åter till tiden, men med utgångspunkten kring vad vi egentligen kommer in på tidsaxeln. Kanske var det inte konstigt att fotografen Sune Jonsson gjorde en bok om tiden ("Och tiden blir ett förunderligt ting"). Jag tror verkligen att det är nyttigt att se sig själv och sitt eget liv i ett mycket större och vidare perspektiv, för att förstå hur kort vår tid egentligen är här på jorden. Jag tror nämligen att vi då förstår att vi bör uppskatta varje dag som vi vaknar. Det är kanske i samma ögonblick som vi faktiskt inser att en dag i livet faktiskt är en gåva. En gåva som vi egentligen själva styr över vad den ska innehålla och vad vi vill att den ska utvecklas till.
En planka, en kvist, en lysknapp, ett grässtrå - ja, allt detta kan ses som en detaljer här i världen. Men då måste ändå en dag vara en detalj i vårat liv? Oavsett om detaljen på en husfasad eller i livet är ful eller vacker så är det på något sätt en del av alltihopa. För det är just alla dessa detaljerna som ger oss helheten och skapar den värld och det liv vi lever. Utan dessa små detaljer finns egentligen ingenting!
Så nästa gång du går förbi ett gammalt hus, ett gammalt träd eller varför inte en gammal sten, fundera då över alla de detaljer som finns på den och tänk att varje detalj har sin tidsepok och sannolikt sin egen unika historia, precis som vi och våra liv...
fredag 6 mars 2020
De gamla husens välbevarade historia...
Hus och deras historia slutar aldrig att fascinera mig. En gång ett "residens" för någon, med tiden har detta ändrats och många står idag oanvända eller helt öde.
Tänk om väggarna ändå kunde berätta om vad för spännande händelser som ägt rum både i, men även utanför husen...
söndag 29 december 2019
söndag 10 november 2019
onsdag 23 oktober 2019
Det gamla huset inne i skogen...
Kanske bodde här en gång för länge sedan en skogvaktare och hans familj?!
Ja, fantasin har inga som helst problem att börja jobba när man kommer till en sådan här spännande plats. En annan tanke som dyker upp är varför de som bodde här lämnade platsen. Var det för ensligt, eller var det kanske för omständigt att bo såhär långt ut i skogen?!
måndag 24 juli 2017
lördag 1 juli 2017
Resan till Mullsjö - del 3
Platsen med ödehuset gav mig en känsla av mystik, ett förfall och ett förflutet liv. Till detta kändes det därför helt rätt att ljudsätta dessa bilder med Stefan Nilssons musik till filmen Pelle Erövraren...