Jagande jorduggla...

Över strandängen jagar den vackra jordugglan. Från mitt håll syns den endast som en "vit vålnad" över vassen då den seglar fram över jaktmarken. En minst sagt vacker syn i det guldfärgade kvällsljuset...

Så tar vi det här med jordugglan igen...

Som en vit spökfågel gled den in rakt framför mig, med en blick helt fokuserad åt mitt håll. Idag kommer en liknande bild som i förra inlägget, men denna gången är ugglan närmare...

Jordugglan jagar...

Rapport från Kolmården #1

Idag inleder jag en ny serie i bloggen som jag kallar för "Rapport från Kolmården". Jag skriver lite kortfattat om den senaste tidens djurmöten och fotografering här i Kolmårdsskogen. Hoppas att ni kommer att gilla upplägget?!

Sommaren löper på i ett våldsamt tempo. Innan vi vet ordet av är redan hösten här, med allt vad det innebär. Redan nu syns det tydligt att kvällarna börjar bli allt kortare och även mörkare. Juni har varit en fin månad, även om jag aldrig riktigt fått den här riktiga sommarkänslan, så har tiden nu i sommar hittills bjudit på många nya möten, som jag tidigare aldrig upplevt.

Till exempel har jag aldrig tidigare fått uppleva hornuggleungar på bara några meters håll, sittandes i skymningen och tigga. Utdelningen på älg har också varit fantastisk. Tror jag redan detta året fått uppleva många fler älgmöten än under hela det gångna året. Det är verkligen spännande tider. Blir man någonsin mätt på alla dessa djurmöten? Jag tror faktiskt inte det!

Turerna ut i naturen går nu vidare, både morgon och kväll och jag har redan börjat få ett riktigt bra underlag för nästa rapport från Kolmården...

Bild 1: Skvattram blommar

Bild 2: Linnéa

Bild 3: Tiggande hornuggleunge

Bild 4: Älgko i skymningen

Bild 5: Nyfiken kungsfågel

Bild 6: Storlomspar i soluppgång

Bild 7: Nyfiket rådjur på det stora fältet

Bild 8: Jordugglan lyfter

Bild 9: Rådjur i nattskogen

Bild 10: Bröderna

Bild 11: Den större hackspetten flyger mot ljuset

Bild 12: Skymning över Kolmården

Skymningens och nattens riddare...

Bilder från några av vårens alla möten med skymningens och nattens riddare...

Att drömma sig bort...

Fyra fundersamma fåglar som drömmer sig bort i vinden med den blå himlen som gemensam nämnare. Dessa möten fick mig att tänka på Mike Oldfields musik och låten "Dreaming in the wind"...

Mötet med nattens jägare

En underlig sommarkväll...

Jag kände mig dålig, ont i huvudet och öm i hela kroppen efter en lång dag med mycket slit och släp. Trots det vackra vädret var det nog ändå lika bra att bara gå och lägga sig, efter att först ha pillat i sig lite mat. Men kroppen och viljan tyckte inte lika, för viljan i mig sa att jag istället ville åka ut en sväng med kameran för att försöka få några fler bilder på den vackra jordugglan?!
Detta tillfälle var ju unikt, detta kunde jag helt enkelt bara inte missa!

Efter att ha velat en stund fram och tillbaka, kom jag ändå fram till att jag trots allt skulle bege mig ut en sväng. Med kameran på axeln och en låda med några smörgåsar i handen, hoppade jag in i bilen och åkte iväg mot fältet där jordugglan brukade visa sig på kvällarna.

Efter en stund kände jag mig ännu sämre. Detta kanske ändå inte var så smart att tvinga sig ut på det här sättet. Plötsligt fladdra något till strax bakom bilen... vad var det där tänkte jag, fattas bara att ugglan sitter på biltaket nu. Då blir det svårt att få med sig några bilder hem. Försiktigt tittade jag ut genom fönstret och där, mitt på vägen satt en gråhäger och spanade. Jag fattade ingenting... de brukar ju vara skygga och försvinna, innan man ens hunnit upptäcka dem. Inte den här gråhägern, den satt mitt på vägen och tittade. Inte hade den upptäckt mig heller. Försiktigt stack jag ut objektivet genom det nedvevade fönstret och gjorde några bilder.

Hägern tog ett par steg närmare mig, tittade sig omkring och tog ytterligare några steg närmre. Jösses tänkte jag, det här händer bara inte...
Så plötsligt när jag hade tagit några ytterligare bilder så hoppade hägern rakt upp i ren förskräckelse, samtidigt som den skrek till högt. Den hade nu sett mig och flög därmed i ren panik iväg, ut över fälten.

Jag lutade mig tillbaka och andades ut. Vilken grej! Men ingen kommer någonsin att tro mig. Vilken tur att jag fick några bilder. Då svischade något till framför vindrutan, vad var det tänkte jag... Det visade sig vara en kärrhök som jagade lågt över fälten och hade missat att det stod en bil just här. Vidare ut över fälten flög den runt och plötsligt började den att ryttla i dimman, precis i solnedgångens orangea ljus. Även detta tillfälle lyckades jag få på bild. Strax därefter, när mörkret hunnit svepa in det dimmiga landskapet kom så jordugglan och sedvanligt satte sig i den döda björken, strax intill där jag stod parkerad. Inga problem att lyckas få några bilder på den heller, när den satt i trädet och spanade helt orädd, både på mig och ut över fälten efter något att äta.

Fantastiskt vilken härlig kväll det blev tänkte jag när jag åkte hem, samtidigt som adrenalinet pumpade i hela kroppen. Men lådan med smörgåsarna stod kvar på sätet bredvid mig och huvudvärken... ja, den hade sedan en tid försvunnit helt.

Mina vänner, kanske har jag funnit ett nytt botemedel mot huvudvärk och trötthet - viltskådning med närgångna djur!?

Ugglekvällar

Kvällarna har varit många nu, som det har varit möjligt att möta den fina jordugglan ute på fälten här, norr om Norrköping. Den verkar ha fattat tycke för en gammal död björk, vilket jag tycker höjer stämningen i bilderna när den sitter i detta träd och spanar ut efter ett möjligt byte.

En kväll blev det ett extra möte, för efter jordugglan kom även en hornuggla och satte sig i samma träd!

En fantastisk kväll med två minnesvärda möten att få ha upplevt och bära med sig minnet ifrån...

Bland nattvioler, rådjur och jorduggla

Natten sänker sig över den otillgängliga Kolmårdsskogen. Nu stundar den del av dygnet där mörkrets varelser härjar.

Långt in på en gammal slåtteräng växer nattviolerna. Doften tilltar i mörkret och insekterna dras till denna synnerligen enkla, men mycket vackra sommarblomma.

Ute på de stora fälten, strax söder om Kolmårdsbranten, Bråvalla närmare bestämt har nu lugnet åter lagt sig, efter året stora festival. Här vandrar nu rådjuren runt i havren. De skyddas av den nu välväxta säden och av mörkret. Då brunsten precis har startat rör sig rådjursbocken närmare geten försiktigt, försiktigt så att hon inte blir skrämd.

Även älgarna vågar sig ut i skogsbrynet för att hitta något ätbart. Sakta, sakta vandrar de längs skogens mörka fasad i hopp om att inte bli upptäckta.

I en gammal död björk sitter en jorduggla och spanar ut över vidderna. Kanske häckar den här i närheten och behöver föda till de små ungarna!?