Ensam sångsvan...

I det mörka vårskogen lyses en kritvit, ensam sångsvan upp av det plötsligt starka solskenet. Synen blir nästan bländande, då solen träffar den vita svanen. Det hela blir till en nästan religiös upplevelse, då sångsvanen så tydligt utmärker sig mot det kolsvarta, spegelblanka vattnet och den nattsvarta skogen i bakgrunden...

Den gamla granskogen i soluppgången...

Sakta går solen upp över horisonten, samtidigt som den nu försiktigt orkar belysa den övre delen av den gamla granskogen i västra delen av Kolmårdsskogen. En gammal granskog som med åren blivit sargad av hackspettar och granbarkborrens tuffa frammarsch genom Kolmårdsskogen. Bortsett från tidens tand tycker jag ändå att den här gamla granskogen är så vacker att titta på och den ridå av träd och linjer den skapar är något helt magiskt vacker att vila blicken på. Tidens tand är i skogen inget som bör förknippas med sorg, utan istället till något vackert och fint, inte minst för djuren som bor här i skogen...

Kärrskog...

Ett litet kärr djupt in i Kolmårdsskogen belyses här av det vackra aftonljuset. På vintern är det något speciellt med detta varma, röd-orangea ljus som träder fram i samband med att solnedgången nalkas. Det här ljuset är jag verkligen särskilt förtjust i att fotografera. När detta speciella ljus lyste upp det lilla kärret, med den omkringliggande kärrskogen kunde jag verkligen inte låta bli att göra den här bilden - ett utsnitt av den vackra skogen här i Kolmården...

Dagens allra första ljus...

Detta kan tyckas vara en enkel bild på en solbelyst trädstam och lite is. Javisst, så kan man läsa bilden, men då har du gjort en ganska ytlig analys av bilden.

Min tanke då jag gjorde den här bilden var att realisera en tanke jag haft en tid - att fånga dagens allra första ljus, men inte genom en klassisk soluppgång. Som med mycket finns det olika sätt att angripa ett uppdrag, jag valde detta sättet. Ett sätt som inte bara berättar om hur ljuset (det goda) slutligen besegrar det mörka (det onda), utan också hur vackert ljuset är och hur betydelsefullt det faktiskt är under vinterhalvåret. Ja, symboliken i denna bild kan utan tvekan bli långt mer avancerad än du först kanske anade...

Dimmigt landskap...

En bild från ett dimmigt sommarlandskap i det allra bästa gryningsljuset. Här dansar älvorna försiktigt fram över de vidsträckta fälten och hagmarkerna. I förgrunden står den gamla knotiga björken som en mörk silhuett - en soldat i givakt.

Dimma är verkligen något jag är väldigt förtjust i och tycker är väldigt spännande att fotografera, inte minst då landskapen nästan täcks med olika skikt av dimma som på denna bilden. Tittar solen fram blir det intressanta och spännande ljusfenomen i dimman. Är det mulet blir det istället mer mystik i bilden och mer melankoli. Så när älvorna dansar över fälten är jag utan tvekan beredd med kameran...

Vinterljus...

En bild från slutet av december månad 2024, där det rödfärgade och härliga vinterljuset plötsligt bröt igenom det grå molntäcket och lyste upp den annars så mörka skogen. Visst är det något visst med det rödfärgade eftermiddagsljuset på vinterhalvåret?

Höstljus...

Många betraktar november månad som en riktigt dyster och trist månad. Det ligger nära till hands nu när vi är i december och har tagit oss igenom årets kanske mest tråkiga månad. Men det är ändå något speciellt med det rödaktiga novemberljuset.

Den här bilden gjorde jag en stilla och fin förmiddag i november här i Kolmårdsskogen. Så här års går inte solen upp särskilt högt, men här hade den ändå orkat sig upp över trädtopparna och lyste ned i skogen precis intill en liten göl. Ljuset blev mer eller mindre magiskt i mitt tycke...

Råbock i guldljus...

I det guldfärgade morgonljuset vandrar råbocken raskt fram över det östgötska slättlandskapet. Dimstråken dansar försiktigt fram i bakgrunden, medan frosten sakta värms upp och förvandlas till gnistrande vattendroppar på markvegetationen. Ett mycket högtidligt och starkt morgonmöte i det vackra guldljuset...

Natten till den 7 oktober...

Natten till den 7 oktober var det dags igen! I den mörka natten dansade ett kraftigt norrsken fram över himlen här i Kolmårdsskogen. Denna gång var det röda skenet mycket kraftigare än det traditionella gröna, åtminstone under en period. Skådespelet på himlen var verkligen en riktigt mäktig syn för ögat att få bevittna...

Råbock med guldöga...

En råbock vandrar fram längs skogsbrynet i det guldfärgade ljuset, precis i soluppgången. Hans vackra silhuett får en fin guldfärgad gloria i kontrast till annars så mörka skogen. Reflektionen från en vattendroppe skapar ett "gyllene öga" i samma stund som råbocken passerar och jag gör bilden...

I eldringens mitt...

Det intensiva och vakande ögat hos kajan kan knappast ha passerat förbi någon människa obemärkt?! Idag visar jag fram en bild från ett möte med en kaja som satt på en gren i skogen och spanade med sin intensiva blick. Från vinkeln där jag gjorde bilden låg ljuset på så att det precis såg ut som att kajan satt mitt i en eldring...

Som en apelsin...

I den täta höstdimman steg solen försiktigt upp på himlen som en stor gul-orange apelsin. Detta blev minst sagt en väldigt fascinerande upplevelse. Visst har jag upplevt sol i dimma tidigare, men aldrig har jag sett solen varit så lik en apelsin. Givetvis blev det en bild på denna nästan overkliga upplevelse...

Vinterljus...

Nu är tiden på året, då det varma, röda, härliga och inte minst stämningsfulla vinterljuset belyser det sagolika vinterlandskapet. Här är en bild från en tidig eftermiddag, då det vackra vinterljuset belyste skogen så stämningsfullt. Skogen fullkomligt brann av det guld-orangea ljuset...

Nattskog...

En bild från Kolmårdsskogen en stjärnklar och kall höstkväll. De gamla torra tallarna står som monument som karaktäriserar den gamla skogen i förgrunden till den blålila natthimlen. Långt bort i skogen syns ett starkt sken från något, undrar just vad det kan vara...

Underbar höstmorgon...

Luften är klar, frisk och luktar höst med allt vad det innebär. Någon form av fuktig doft tränger igenom och kanske är det just den doften i kombination med den friska luften som för mina associationer just till hösten?! Sakta men säkert gryr dagen och det blå ljuset är nu ett faktum, samtidigt lyckas det guldfärgade solljuset tränga igenom det täta molntäcket. En helt fantastisk himmel uppenbarar sig och stämningsbilden är mer eller mindre ett faktum. En så otroligt vacker höstmorgon måste helt klart förevigas...

Storlommen och "ljusbollen"...

Över den vackra storlommen bildar morgonljuset som en "ljusboll" i dimman. Ett sällsamt och vackert möte med favoriten, som jag tycker passar alldeles utmärkt i svartvitt...

Tjädertuppen och solfläcken...

En ensam tjädertupp sitter i den tidiga morgonen på en klipphäll och spanar ut över skogen. Stillheten här i skogen är minst sagt slående. Det är verkligen något extra att få möta denna stora, svarta fågel på det här viset.

I samma stund som jag sitter här och tittar på den vackra tjädertuppen, bryter solen igenom molnen och färgar en tall precis framför denna tjädern alldeles orange-röd. En solfläck på den gamla tallen och så den svarta tjädertuppen i bakgrunden, vilket samspel det blev. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra den här bilden...

Glorian...

Ett fantastiskt härligt kvällsmöte med den mycket vackra svartvita flugsnapparen som häckar i närheten av mitt hus. I det guldfärgade kvällsljuset sitter hanen och sjunger så fint för att locka på honorna. I det vackra ljuset kan jag såklart inte låta bli att göra några bilder. De speciella reflexerna bildar här som en gloria kring den vackra lilla fågeln. En lite annorlunda, men i mitt tycke spännande bild på den svartvita flugsnapparen...

Storlomsparet i guldljus...

I dag visar jag fram en bild från ett helt oförglömligt och mycket vackert möte med ett storlomspar som här skred fram i guldljuset.

Dimman låg ganska så tät då jag tidigt på morgonen kom fram till en av sjöarna här i Kolmården, där jag vet att storlommarna brukar hålla till. När solen steg över trädtopparna och lyste på sjön och dimman så förvandlades allt till guld. Strax därefter dök den välkända storlomssilhuetten upp i guldljuset var allt fullbordat. Stillheten, dimman, storlommarna och så tystnaden gjorde det hela så otroligt stämningsfullt och vackert. Det enda som hördes var storlomsparets knorrande ljud då de kommunicerade med varandra och så mina egna andetag. Allt blev nästan obegripligt vackert och så trolskt. Hela mötet kändes nästan overkligt och som en saga på något sätt...

Älgmöte i guldljus...

Ibland när ljuset är sådär magiskt vackert kan man som naturfotograf inte sluta hoppas på att motiven verkligen ska träda fram, så att möjligheten ges att göra den där drömbilden, som man så länge trånat efter att få göra. Oftast brukar det vara så att om ljuset stämmer, så finns inget motiv (läs djur). Om motivet finns, ja då stämmer såklart inte ljuset.

Ibland kan man ha tur och då stämmer verkligen allt! Precis så var det för mig när jag gjorde den här bilden, på älgen i det gyllene ljuset. Ett så vackert möte som jag verkligen hoppas på att få återuppleva någon mer gång i livet...