Dovhjortarna i skymningen...

I det blå skymningsljuset står hinden med sin kalv tätt intill och spejar ut över det stora, öppna fältet...

Dovhjorten...

Den kraftfulla dovhjortstjuren här i brunsttider, är i full fart påväg mot sin ärkerival för att göra upp om vem som är starkast och därmed ska få para sig med hindarna...

Den vita hjorten...

Från ett nära och sällsamt möte i Gripsholms hjortpark - den vita hjorten...

Hösten närmar sig sakta...

Jag tycker att det både på morgnarna och kvällarna nu känns att det börjar bli kyligare. Givetvis tror jag att vi har många härliga sommarkvällar framför oss här i augusti och förhoppningsvis även i september. Det känns ändå som att klimatet håller på att sakta ställa om mot hösten på något vis, inte minst då man är ute tidiga morgnar eller sena kvällar i skogarna. Kalla vindar är inte alls ovanligt.

Här en bild från ett härligt fint höstmöte med en dovhjortstjur. De är verkligen vackra där de spatserar omkring i skogarna...

Den ensamma dovhjorten...

Brunst i dovhjortsskogen...

Minne från hjortarnas höstskog...

 

Skuggor i skogen...

Hjortarnas flykt...

 

Den personliga bildskapandeprocessen

Att fotografera och skapa bilder är för många kanske bara ett sätt att fördriva tid, någon ser det som en rolig hobby, någon annan som sitt levebröd. Oavsett vilket tror jag att bildskapandet förr eller senare leder till ett visst allvar i skapandeprocessen, om intresset kvarstår vill säga. Själv känner jag helt klart att kameran och bildskapandet blivit något jag är helt beroende av. Mitt fotograferande och bildskapandet ger mig alltid nya krafter. Att få tänka bild och sedan skapa just min egen har blivit lika viktigt för mig som att andas! Det är helt enkelt någonting jag inte skulle kunna klara mig att vara utan.

Vad som betecknas som en bra bild är naturligtvis högst subjektivt. Visst finns det bilder som sticker ut och tilltalar mer än andra. Bilder som på något sätt sticker ut och ”lyser” framför ögonen. Även om jag betecknar mig som naturfotograf, är en bra bild inte ekvivalent med ett fångat ögonblick eller ett sällsynt djur. Nej, att skapa bilder är för mig en inre resa, en resa där jag för varje bild utvecklas vidare, inte bara bildseendet utan också på det personliga planet. Jag lär helt enkelt känna mig själv bättre och bättre för varje ny bild som jag gör.

Bildskapandeprocessen, där jag hela tiden strävar efter att göra just mina bilder, gör även att jag lär känna helt nya sidor hos mig själv, både rädslor, svagheter, styrkor och sådant som jag tidigare inte alls visste om mig själv. De olika egenskaperna hos mig får jag arbeta med och tro mig när jag säger att dessa faktiskt syns i mina bilder. Tyvärr tror jag att många i sitt bildskapande är allt för fixerade vid att ta en ”kanonbild” och därmed missar denna personliga bildskapandeprocess. Andra arbetar med det dokumentära och därmed jagar de runt efter de sällsynta arterna och de plötsliga och unika ögonblicken. Men vad säger egentligen ett artporträtt på ett redan känt djur? Dessa bilder har vi redan sett både en, två, tre och kanske till och med hundratals gånger, ändå fortsätter vi att göra just dessa bilder, varför då?!

Många gånger ser jag också fotografer som gärna riktar kameran åt samma håll som någon annan fotograf, kanske de då inte är medvetna om det personliga bildskapandet, utan gärna försöker göra som ”alla” andra. Hur ofta ser vi inte en bild från ett betalgömsle, som ser exakt likadan ut som en tidigare besökande fotografs bild? Går det verkligen inte att göra något personligt eller ta detta vidare på något sätt?

Det är här någonstans som jag tycker det är viktigt att stanna upp och fundera vad jag själv egentligen vill med just mitt fotande!? Det är dock viktigt att komma ihåg, att vilket svar man än finner på denna frågan, så är det inget som är mer rätt eller fel än det andra. Det är helt upp till dig! 

Varför fotar du? Vad är en bra bild? Varför är just den bilden du tänker på en bra bild?
Hur kan jag utveckla mitt bildskapande så att jag gör bilden på mitt sätt, med min egen unika prägel?

Som naturfotograf kommer också frågan förr eller senare att dyka upp; vad är egentligen naturfoto för någonting?! Är det en jakt efter bilderna på de sällsynta arterna, orörd natur, eller är det en jakt på bra bilder? Ja, inte ens denna fråga tycks enkel att besvara.

Oavsett vad du står och hur du tänker med just ditt bildskapande, så tror jag att jag att du i allra högsta grad bör funderar över just ditt eget bildskapande. Enkelt uttryckt är det processen vidare i ditt bildskapande. Att funderar på varför jag väljer en specifik vinkel eller varför jag väljer att göra på ett visst sätt och inte på ett annat. Till slut kommer du med all sannolikhet just ditt bildskapande värkas fram och du vet plötsligt varför du gör just som du gör. Denna process har inget givet slut, utan är något vi bildskapare förmodligen kommer hålla på med resten av livet?!

Utan tvekan tänker jag fortsätta att arbeta med mitt bildskapande, fortsätta att ta just mina egna bilder och utveckla detta vidare. Detta kommer göra att jag för varje tillfälle lär känna mig själv allt bättre och bättre. För den inre resan är just det som jag har kommit fram till är det som kanske är det allra viktigaste för mig i mitt bildskapande...

Ensam i mörkret...

"I stand alone in the darkness

the winter of my life came so fast

memories go back to my childhood

to days I still recall

Oh how happy I was then

there was no sorrow there was no pain

walking through the green fields

sunshine in my eyes

I'm still there everywhere

I'm the dust in the wind

I'm the star in the northern sky

I never stayed anywhere

I'm the wind in the trees

would you wait for me forever?"

/Stratovarius

Mörkrets silhuetter

Alla helgons dag...

... en dag då vi kan minnas våra bortgångna anhöriga. Idag tänker jag därför extra mycket på mina anhöriga som lämnat jordelivet. Detta vill jag gestalta med en dovhjortsbild från tidigare i höstas.

Spökhjortarnas flykt

Min vän Terje Hellesø

Det är inte lätt att vara duktig!
Att vara en banbrytande virtuos innebär tyvärr ofta att man blir betraktad av andra människor med avundsjuka för sina prestationer. Det finns nämligen personer som helt enkelt inte klarar av att se hur andra personer lyckas. Andra människor går ännu längre och blir "nättroll" där de baktalar och hatar allt vad de orkar och kan på nätet.

Precis så här verkar det vara för min vän Terje Hellesø. Än idag 2016 får han fortfarande sota för ett misstag han begick för snart 5 år sedan (2011). Något han erkänt och dessutom offentligt bett om förlåtelse för!

Jag kan inte alls förstå det roliga i detta med näthat. Att baktala, förstöra och sänka en person fullständigt. Varför skulle det vara roligt, eller gör man detta på något sätt i tron om att man utför en god gärning genom att upplysa andra? Hur jag än vänder och vrider på detta så kan jag bara inte förstå varför!

Efter att ha haft möjligheten att genomföra ett antal heldagar med Terje under de senaste åren, har jag förstått vilken godhjärtad och trevlig person Terje är. Han skulle aldrig baktala någon, sprida falska rykten eller ljuga för egen vinning. Nej, Terje är en person som är full av energi, tips, råd och som gärna uppmuntrar och entusiasmerar med idéer och lärdomar istället. Han är en mästare på att lära ut foto och leda dig framåt, på din egen väg som utvecklar dig till en bättre fotograf med ett mer utvecklat bildseende. Utan att överdriva vågar jag därför påstå att Terje Hellesø är en av de absolut skickligaste naturfotografer i hela Norden?! Ja, med det bildseendet som Terje besitter, är kanske till och med ordet "geni inom naturfoto" en benämning som beskriver honom mer rättvist än något annat!?

Efter att ha läst det senaste inlägget "Tomt..." på Terjes blogg, är jag nu därför rädd för att min vän mer eller mindre har gett upp helt. Han skriver att han inte orkar bli baktalad längre, ett offer för fulspel, eller utnyttjad något mer.

När jag läste detta först blev jag precis som många andra förvånad, uppgiven och läste nyheten ännu en gång för att försäkra mig om att detta verkligen inte var sant. För att sedan successivt förstå att vi nu kanske inte kommer att få se mer tillspetsade inlägg med fantastiska bilder. Inlägg som inspirerar oss till att bege oss ut i naturen med kameran. Det känns så fruktansvärt tråkigt och tomt utan Terjes blogg med nya bilder och tankar!

Jag hoppas verkligen att Terje snart hittar en väg tillbaka. I annat fall är det utan tvekan vi som är de STORA förlorarna!

Glad Påsk!

Jag vill med denna bild önska er alla en riktigt Glad Påsk!

De sista ljusa dagarna

Mer och mer förstår jag vikten av ljusets påverkan i mitt bildskapande. Att foto verkligen handlar om ljus och ljusets makt att kunna skapa stämningar och uttryck i en bild (naturligtvis är det fortfarande fotografen som gör bilden).

Visst är det få saker som kan mäta sig med solnedgången en vacker sommardag, men ur fotosynpunkt tycker jag ändå att våra sista ljusa dagar på höstkanten har något speciellt. Många av höstdagarna uppstår vid soluppgångens/solnedgångens magiska färgspel och märklig färgfenomen, kanske är det ett resultat av det då rådande väderomslaget? Detta tillsammans med den färgprakt som träden ger oss denna årstid, med sina gula, röda, orangea löv skapar fantastiska färger och bildmöjligheter.

Detta tycker jag visar att ljusets inverkan ändå är, förutom fotografens skicklighet, den största parametern i skapandet av bilder.

Med träden i centrum

Vi är alla beroende av träd på ett eller annat sätt. Skogen är inte en skog utan sina träd. En del djur bor i träden, andra söker skydd bland dem. Alla är vi på ett eller annat sätt beroende av just träd. Därför har jag valt ut ett antal höstbilder där just träden fått spela en mer eller mindre central roll.

Visdomshjort

Dubbelhjort