På en höjd, med utsikt över den vackra sjön Vättern står en ensam liten tall. Utan något annat träd i närheten står den lilla tallen och blickar ut över det förföriska vattnet. På den här platsen är syns några av de allra vackraste solnedgångarna och är du riktigt tyst hörs även vindens viskande ljud mot de branta klipporna...
Precis intill en liten myr står en gammal tall. Högst upp i denna gamla tall sitter en grönbena och lockar. I bakgrunden syns den gamla skogens silhuett och även fjället skymta. Ibland hörs ett svar från en liten göl med en lika gammal tall längre in i skogen. Med all sannolikhet sitter det även där en grönbena.
Livet i den gamla skogen och såhär ute på myren, är något helt annat än de hällmarker som jag finner hemma i Kolmårdsskogen. Så rogivande och stillsamt att sitta här och känna lukten från myren, hjortronen och så ljudet från den stiliga grönbenan...
Imorse när jag vaknade så möttes jag av beskedet att Ralph Lundsten lämnat oss. Som jag ser det är Lundsten helt klart Sveriges mest kända tonsättare av elektroniskmusik, tillika konstnär, filmskapare och författare. Ralph Lundsten har minst sagt varit en av förgrundsgestalterna för synt- och elektronisk musik i vårt avlånga land, men även internationellt.
För mig som bildskapare har Ralph Lundstens musik betytt oerhört mycket. Ralphs karaktäristiska musik har ofta funnits i mina tankarna när jag skapat mina bilder. Denna musik är ofta "extra kryddad" och förmedlar mycket känslor, både glädje, sorg, skönhet osv. vilket gör att den passar utmärkt som inspirationskälla till mitt bildskapande. Att Lundsten även hade många intressanta filosofiska tankar gjorde honom också mycket intressant att lyssna på, inte minst när han var sommarpratare på 80-talet. Hans tankar håller än idag!
Jag vill med denna bild hylla Ralph Lundsten och hans underbara musikskatt, den kommer alltid att leva kvar i mina tankar och naturligtvis fortsätta vara en inspirationskälla i mitt framtida bildskapande, tack Ralph för allt du gjort!
En fartfylld bild på Kolmårdsskogen i en tung vinterskrud, med snötyngda grandar. Med lite fantasi går det även att hitta ett och annat ansikte som tittar fram mellan träden.
Den här bilden gjorde jag med en lång slutartid och kamerarörelse, en teknik som av en del fotografer också kallas för ICM (Intentional Camera Movement)...
En bild från en tidig sensommarmorgon långt ut i Kolmårdsskogen och dess långsträckta skogssalar. Dimmslöjorna omsluter här de höga tallarna och solstrålarna skapar ett vackert guldfärgat ljus. Vilken plats och vilken fantastisk känsla där och då! På något sätt är det just de här morgnarna upplevelsen i skogen kanske blir som allra störst?!
När jag ser på bilden idag och sluter mina ögon, så kan jag utan tvekan tänka mig tillbaka till platsen, ljuset och föreställa mig hela den här upplevelsen igen. Jag kan både känna värmen och förnimma de speciella lukterna som är i skogen en sådan här sensommarmorgon. Är det inte fantastiskt att en bild kan väcka dessa minnen och även de andra sinnena till liv?
Visar här fram två bilder som jag gjorde en varm augustikväll, på det gamla brandtornet som finns långt in i Kolmårdsskogen. Under alla de år jag passerat den här platsen så har nog aldrig himlen haft ett mer passande utseende än just denna kväll, då jag gjorde bilderna till detta inlägget.
Det gamla brandtornet används idag inte längre, men är kvar på sitt berg och ger sannolikt en fantastiskt vacker utsikt för den som vågar klättra upp. Med tanke på tornets skick avstod jag och höll mig istället kvar på marken.
Mig veterligen används inte längre detta brandtornet, men en gång i tiden då det var i bruk kunde man från dess topp kontrollera om det kom rök från skogen åt något av väderstrecken.
En gång i tiden skall det ha funnits gott om dessa brandtorn här i Kolmården. Idag är dock de flesta borta, sannolik på grund av att de inte behövs längre och att skicket på dem är så dåligt att de utgort en livsfara. Detta inlägg får därför bli en liten hyllning till dessa historiska brandtorn...
