I soluppgången gnistrar det om rimfrosten som under den kyliga natten lagt sig som ett vitt, förtydligande lager runt markväxtligheten och trädens spretande grenar. På något sätt är just rimfrosten något riktigt extra och stämningsfullt då solens första solstrålar orkar sig över horisonten och träffar detta tunna, vita lager.
På senvintern får man dock vara på tå om man vill fotografera rimfrosten, just i detta ögonblick. Eftersom att solens strålar värmer den här tiden på året, så tar det inte alls lång tid innan rimfrosten försvinner, då solstrålarna träffar. Här är två olika bilder, där rimfrost och kyla har fått spelat en viktig roll i bilderna...
När jag passerar fältet står en råbock och putsar sig precis intill skogsbrynet. Längre in syns rågeten smyga omkring. Kanske är min närvaro inte helt uppskattad?! Råbocken tycks dock inte bry sig, utan står kvar länge och väl och putsar sig precis i skogsbrynet.
Bilden är en dubbelexponering, en bild i skärpa och en i oskärpa för att få den mjuka och mer måleriska känslan i bilden...
Vandringen i Tyresta gick inte bara genom brandområdet, som jag skrev om i det första inlägget om Tyrsta nationalpark, utan även genom gammelskog, björkskog och hällmarker. Jag är väldigt svag för just björkskog vilket jag gjorde en bild på. Precis intill en mosse, strax norr om Årsjön så hittade jag även en padda som jag valde att göra lite bilder på.
Inte långt hemifrån där jag bor finns en fin björkskog. Innan hösten fick grepp om träden och färgade alla löven i olika kulörer, passade jag på att göra några bilder på denna vackra skog.
