Terje och norrskenet...

Då Terje gjorde en bild på mig, då jag stod och studerade och fotograferade det sprakande norrskenet ovanför våra huvuden, kunde jag såklart inte låta bli att göra en bild på Terje. Här är fotografen Terje Hellesø i full färd att fotografera det magiska norrskenet på himlavalvet natten mellan den 10 och 11 maj 2024, Burensvik i Skåne…

Tornseglarfotografering med Terje...

I lördags hade jag möjligheten att kunna vara med Terje Hellesø och fotografera tornseglare. Terje visade mig hur han brukar fotografera dessa ruskigt snabba fåglar, som far över och runt husen som projektiler. För att fotografera dessa fåglar var det mycket att tänka på. Denna typ av fotografering är helt klart en utmaning för en fotograf, men därmed blir även lyckan stor när en bild verkligen sitter och blir som man tänkt.

Den här typen av bilder blir extra svåra att göra, inte bara för att de behöver göras i fruktansvärd hetta, starkt motljus och mer eller mindre reflexmässiga rörelser, utan kräver även gedigen planering av fotografen. Kanske är det just därför de anses vara så omöjliga att göra, att många personer och andra fotografer starkt hävdar att de är gjorda i Photoshop eller något annat bildredigeringsprogram. Egentligen en ganska konstig teori, då en fotograf i regel avskyr den typen av arbete och istället vill vara ute och fotografera. Men inte ens det räcker som argument för vissa tvivlare.

Med tanke på de bilder som jag såg Terje gjorde under vår session, fortsätter jag med en dåres envishet hävda att han är en av landets absolut skickligaste fotografer. Frågor på det?!

Ett stort tack Terje för att du ville visa och dela med dig av ditt sätt att göra tornseglarbilder på, som jag nu förstått att du utvecklat under flera decennier. Givetvis är detta bara en start för mig och här kan ni se mina allra första bilder på tornseglare, något jag kommer att jobba vidare med framöver, helt klart!

Sanningen i bilden...

I artikeln ”Att vara en subjektiv Naturfotografen” som Terje Hellesø publicerade på sin blogg den 15 december 2020 så refererar han till Ernst Haas och citatet ”Högsta formen av fotografering är att förvandla något från vad det är, till det jag vill det ska vara”.

Ett mycket tänkvärt citat, inte minst då den naturfotografiska bilden på något märkligt vis förutsätts vara dokumentär och stå för något äkta. Vidare skriver Terje att det finns någon form av oskriven regel, en norm som naturbilder bör uppfylla för att kunna klassificeras som just naturfotografi. I annat fall anses det av många som konst eller något annat, men absolut inte naturfoto.

Märkligt nog så är många av de naturbilder som visas fram i verkligheten något helt annat än just ”dokumentära” och ”äkta”. För precis som Ernst Haas citat säger, så är den fotografiska bilden inget annat än en just fotografens egen tolkning av något. Något annat är otänkbart, eftersom att fotografen faktiskt håller i kameran och bestämmer vart den skall riktas och dessutom när bilden skall tas.

Just det här blev ganska uppenbart för mig en dag här i december då jag var ute och fotade en vacker soluppgång. Just soluppgången i sig är inte speciellt unik, utan att jag på den plats jag hamnade mitt i ett väderomslag. Där hade jag en vacker stilla soluppgång åt ena hållet och dimman och det blöta fuktiga åt det andra.

Man kan då fråga sig hur jag som fotograf skulle försöka att på ett dokumentärt sätt och med äkthet kunna återge detta? En del av er förstår säkert redan att det är mer eller mindre omöjligt. För att illustrera detta fenomenet så har jag därför tagit med två bilder tagna med några sekunders mellanrum, där den ena är fotad i sydostlig riktning och den andra i sydvästlig, dvs. jag vände mig ungefär 90 grader för att ta de olika utsnitten. Bilderna talar om två helt olika väder och skulle därför kunna vara gjorda vid två olika tillfällen eller på två helt olika platser. Vilken av dessa skildrar egentligen verkligheten på ett dokumentärt sätt?

Frågan blir då när vi ska sluta att tro att en bild speglar en sann och äkta verklighet? Detta är en illusion och en norm som inte går att återge med en kamera och en enda bild. Precis som Ernst Haas sa ”Högsta formen av fotografering är att förvandla något från vad det är, till det jag vill det ska vara”. Kanske är det äntligen tid för oss att ta steget vidare och istället för att se fotograferingen som någon tråkig form att skapa dokumentära bilder, istället se det för den konstform som den förtjänar att vara, nämligen att återge en del av sin skapare – fotografen…

Björkens spretiga kvistar...

Dagen till ära så är det första advent, något som är väl värt att fira med en kopp varm glögg.
Men som om inte det vore nog, du kan från och med idag även gå in på SVTPlay och titta på dokumentären om min nära vän och mentor i bildskapande Terje Hellesø. Missa verkligen inte denna dokumentär!

Länk till dokumentären på SVT Play finns här.

Dagens bild får bli en Terje-inspirerad bild på en björkens spretiga kvistar med en sparvugglefond...

Terje...

Den 1 december klockan 20:00 har dokumentären "Terje" premiär på SVT1. Denna dokumentär handlar inte om någon mindre än min nära vän och mentor i bildskapande Terje Hellesø.

En dokumentär som bland annat handlar om de bildmanipulationerna som Terje gjorde 2011, men också om vem han är som fotograf. Enligt min mening är Terje den person med allra skarpast bildseende och bildkunskap som jag någonsin har träffat. Detta är en mycket stark och personlig dokumentär som ni absolut inte får missa!

Dokumentären "Terje" kommer även att finnas på SVT Play från och med den 29 november och är gjord av Andreas H Nilsson och Gustav Hugosson, som har följt och filmat Terje under flera år.

En i mörker, en i ljus...

Sitter och tittar igenom mina gamla bilder i arkivet och finner en del intressanta bilder jag blir tvungen att visa upp, som denna bilden på storlommar. Jag gjorde den bara några dagar efter min första heldag med Terje Hellesø. Ändå har den blivit liggande i arkivet, utan att jag uppmärksammat den. I mina ögon idag, en riktigt intressant bild på storlom.

Det är minsann intressant att försöka se sin egen evolution och hur man har utvecklats som fotograf. Något jag kanske borde tänka mer på efter att ha läst en mycket intressant artikel och samtalat med Terje kring detta. Läs denna artikel, begrunda den och försök att se din egen evolution som fotograf...

En vinternatt i Mullsjöskogen...

Helgens stora fotoäventyr var en hel natt ute i de djupa Mullsjöskogarna, tillsammans med min vän Terje Hellesø.

Vintern gav sig verkligen till känna under natten, då temperaturen sjönk ned mot -12 grader. Den höga luftfuktigheten hjälpte verkligen kylan att leta sig genom de annars så varma kläderna, något som helt klart kändes ända in i märgen. Vi fick senare även uppleva ett riktigt intensivt snöfall.

Natten bjöd på många och fina upplevelser som jag sent kommer att glömma. Inte bara djurmöten, utan också väldigt många fina naturupplevelser så som haloeffekt runt månen, spårlöpor och ljud från olika djur. Men framför allt den intensiva tystnaden som rådde under natten.

Det var härligt och en lite ny upplevelse för mig att sitta i månskenet och lyssna på tystnaden och även uppleva ljudet från en pärluggla som ropade ut över skogarna.

Sammanfattningsvis var det många fantastiska upplevelser som tillsammans har skapat en oförglömligt fin upplevelse. Tusen tack Terje för att du tog med mig på detta äventyr!

Resan till Mullsjö - del 1

För snart två veckor sedan var jag tillsammans med familjen och Gustav och hälsade på nere hos Terje och Malin i det fantastiska Mullsjöskogarna. 

Besöket blev en väldigt lyckad resa, med mycket bildskapande, härlig gemenskap och många skratt. Motiven blev dessutom riktigt många och olika. Som vanligt är det alltid lika roligt att besöka vännerna i Mullsjö. Tusen tack Terje och Malin för allt!

Här följer några av bilderna från Mullsjöresan...

De oliktänkande fotograferna

Jag vill inleda denna artikel med att understryka att detta är min privata åsikt om naturfotografering och bildskapande.
Att ägna sig åt bildskapande inom den fotografiska genren är det många personer som sysslar med. Alla använder inte den klassiska systemkamera utrustningen, utan kanske sin mobil eller annan typ av fotografisk utrustning istället. Vilket den moderna tekniken givit möjlighet till. Framför allt smarttelefonen med kamera har gjort att vi faktiskt mer eller mindre allihopa, på ett eller annat sätt har en relation till bildskapande och den fotografiska bildens olika genrer. En del är naturligtvis mindre hängivna fotografer, andra brinner för detta ända ut i fingerspetsarna.

Länge har jag funderat över att, när jag öppnar en ny naturfotobok om exempelvis fåglar, ser den precis likadan ut som den jag precis tittat i eller den jag för den delen tittade i häromdagen, förra året eller till och med den jag först köpte, då jag började att intressera mig för naturfotografering för snart tio år sedan. Varför är det så!?

Ett ännu tydligare tecken på likriktning inom naturfotografin blir det när jag ser ett avsnitt av SVTs program ”Det stora fågeläventyret”. Deltagarna får i uppgift att fotografera fåglar i flykt. Bilderna ska sedan bedömas utifrån skärpa, komposition och vart skärpan sitter. En knivskarp fågel i flykt, där fokus MÅSTE sitta på ögat och ingen annanstans på fågeln. Inga som helst öppningar här inte för det egna bildskapandet och den personliga stilen. En bedömning helt klart i linje med att apa efter en skapad norm om hur en bra fågelbild ska se ut. Generellt tycker jag att naturfotograferingen här i Sverige verkligen är likriktad och ofta följer just denna typ av normer, likt detta. Artporträtt och bildstilar som mer eller mindre liknar varandra visas nästan uteslutande fram på föreläsningar och utställningar. Allt för sällan syns fotografen som utmärker sig från mängden, genom det egna bildskapandet och sitt egna personliga sätt gör en bild med kameran. I min mening är detta fruktansvärt synd och tråkigt att det är så här! Tänk istället om alla vågat fotografera fåglar/djur/blommor etc. på sitt eget vis!? Åtminstone är jag rätt säker på att vi hade haft en betydligt mer spännande fauna av bilder att titta och njuta av då.

Men det finns faktiskt de som vågar sticka ut om man letar lite. De fotograferna satsar faktiskt uteslutande på att ha en egen bildstil och även skapa sina bilder utifrån ett mer personligt sätt att uttryck. Två fotografer som jag tänker lite extra på är Terje och Malin Hellesø. De kanske inte alltid är så lika i allt det de fotograferar, men på något sätt kompletterar varandra ändå. Både i stil, tänk, uttryck och motiv. De här två fotograferna brinner verkligen för det personliga bildskapandet och allt vad det innebär. De har båda hittat personliga stilar som de arbetar med, men också nya spännande uttryck och sätt att skapa sina bilder på. Deras bildskapande följer inte alls någon annans stil eller sätt att skapa, utan de följer helt och hållet sitt eget inre, när de gör sina bilder. De är själva trendsättare och vågar därmed tänka utanför ramarna. Det resulterar såklart i att blickarna ofta vänds mot dem i och med deras egna bildstil och bildskapande. 

En av anledningarna till denna artikels uppkomst är att just historien om artikelbilden tydligt understryker det egna bildtänket. Idén om artikelbilden har jag inte kommit på själv, utan fick till mig av Terje. Det är en bild på en råbock utanför mitt eget köksfönster och min äldste sons prydnadsren/råbock. Bilden är i min mening nyskapande, vågad och har ett mycket eget uttryck, där en fantasifigur möter ett levande väsen av samma slag, mitt ute i skogen. Dessutom uttrycker den något personligt, då jag faktiskt upplevde båda dessa väsen själv, då bocken stod utanför mitt fönster och spanade. Helt briljant idé enligt min mening! Ett stort tack till dig Terje för idén till denna bild.

Slutligen vill jag därför puffa lite för att du nästa gång du ska göra en bild, försöker att lägga alla uttalade normer åt sidan, för hur en bild på ett djur (eller annat motiv) ska förväntas att se ut. Jag uppmanar därför till att överraska betraktaren genom att visa något eget, visa något nytt, våga sticka ut hakan och gör din egen bild av just din upplevelse och på ditt eget sätt!

Isformationerna vid det vintriga Ryfors

Förra helgen tillbringade jag tillsammans med familjen och goda vänner i Mullsjö. Terje och Malin guidades oss runt i det vintriga Mullsjö. Det var riktigt roligt att få se det Västgötska landskapet i vinterskrud, då jag tidigare bara sett det under vår-, sommar- och höstprakt.
Veckan kommer att bjuda på lite olika bilder från denna vistelse. Vi börjar med det vintriga Ryfors och de fantastiska isformationerna som finns där...

Några rådjursbilder från heldagen i Mullsjö

Slutligen visar jag idag några olika rådjursbilder från min heldag med Terje Hellesø i Mullsjö, för snart en vecka sedan...

Lite "andra" bilder från lördagens heldag i Mullsjö...