Älgarna i det blå morgonljuset...

I den tysta natten smyger tre mörka skuggor omkring ute på fältet intill björkskogen. Det är tre stora älgar som är ute på åkerfälten för att se om där finns något gott att äta. När morgonljuset sakta smyger sig på rör de sig försiktigt mot skogsbrynet, för att kunna lämna fältet när morgonljuset snart blir starkare.

Älgen är verkligen en mästare på att hålla sig undan och inte visa sig. Den här gången lyckades jag ändå överlista tre stycken och fick dem dessutom på bild. Jag älskar verkligen att få möta dessa stora och fantastiska djur och att få fotografera dem...

Sommarmorgon i skogen...

Sakta stiger solen över horisonten och strax därefter över trädtopparna. Efter en liten stund orkar dagens allra första strålar sig in mellan träden i skogen. Skogen som varit tyst väcks nu till liv och ljuden från fåglar bildar snart en kakafoni av läten som avlöser varandra. Just den här tiden på dygnet är kanske skogen som allra vackrast och mest stämningsfull. En plats väl värd att vistas på...

Råbock i morgondimma...

Över fältet smyger en välkänd silhuett med sina ludna basthorn. Mitt ute i dimman stannar han plötsligt upp för att titta på mig. Tillsammans med den spännande björkskogen blir det en riktigt spännande bild på den ensamma råbocken. I det blå morgonljuset och dimma är det alltid fint att få möta dessa vackra råbockar. Jag hoppas verkligen på att få några fler rådjursmöten under de tidiga sommarmorgnarna...

Intill björkskogen...

På ett litet fält framför den gamla björkskogen går ett gäng rådjur. Plötsligt stegar en kronhjort ut mellan dem och går rakt igenom flocken. Några rådjur tar till och med till flykten in i skogen, då de ser kronhjorten. Det är ingen tvekan om vem som bestämmer på den här platsen.

Det är verkligen riktigt härligt att få se så många djur aktiva denna morgon. På något sätt blir hela stämningen över platsen aningen sällsamma med den vita björkskogen i bakgrunden...

Tentaklerna...

Likt väldiga tentakler spretar de falna grenarna på den gamla björken. I mörkret ser det stora vita trädet, med tillhörande grenar ut som någon form av skogligt väsen. En bild som med sin mystik, sätter fart på fantasin och tankarna hos betraktaren...

Dimmigt landskap...

En bild från ett dimmigt sommarlandskap i det allra bästa gryningsljuset. Här dansar älvorna försiktigt fram över de vidsträckta fälten och hagmarkerna. I förgrunden står den gamla knotiga björken som en mörk silhuett - en soldat i givakt.

Dimma är verkligen något jag är väldigt förtjust i och tycker är väldigt spännande att fotografera, inte minst då landskapen nästan täcks med olika skikt av dimma som på denna bilden. Tittar solen fram blir det intressanta och spännande ljusfenomen i dimman. Är det mulet blir det istället mer mystik i bilden och mer melankoli. Så när älvorna dansar över fälten är jag utan tvekan beredd med kameran...

Den gamla spöklika björken...

En bild på en gammal, gammal björk som står på en liten äng, i en glänta intill ett större skogsparti. Ett riktigt vackert träd i min mening där det står i omsluten i mörkret av skogen runt omkring. Det är nästan lite spöklik med all lav som växer på trädet. Det skumma novemberljuset ökar helt klart på den känslan och ger en spännande blåaktig ton i björkens ljusa bark och lavar. Länge blir jag ståendes och fotar detta magnifika träd. Tänk om det ändå kunde berätta...

Höst i storskogen...

Idag visar jag fram en bild från den vackra hösten här i Kolmårdsskogen. Då skogarna här är dominerade av tall och gran är det inte vanligt att få stöta på så mycket färger inne i skogen. På vissa platser finns det dock undantag, där det också finns lite lövträd som mellan barrträden. Ljuset och färgerna här blev så vackra tycker jag i kombination med de olika trädstammarna...

Höststorm...

Hösten övergår nu sakta men säkert mot den om möjligt tystare och lugnare årstiden - vinter. Det är den årstiden då naturen verkligen vilar i väntan på att värmen i form av våren ska komma tillbaka och därmed möjliggör att allt liv kan börja leva igen.

Den här bilden innehåller dock allt annat en lugn och tystnad, då jag gjorde den vid den senaste höststormen. Vinden ven verkligen kring vårt hus och tog tag ordentligt i träden så att de böjde sig kraftigt i vindbyarna. När jag såg detta skådespel från fönstret kunde jag såklart inte hålla mig, utan greppade kameran och stativet och begav mig ut. Jag tycker att det i bilden tydligt går att se hur vinden far fram genom skogen, så att träden verkligen piskar med sina grenar i den hårda vinden, vilket givetvis också var mitt syfte att fånga i bilden...

En spegling av hösten...

Skogen är sedan en länge alldeles tyst och stilla. Knappt några fåglar hörs längre, till och med kronhjortarna har nu tystnat för säsongen. Naturen intar såhär års en färgprakt som bara är så otroligt vacker, tills en storm kommer och sliter bort alla löven från träden. I björkskogens dunkel vittnar en vattenpöl om att hösten faktiskt är ett faktum - en spegling av den vackra hösten...

Ute i kärret...

Visar idag fram en ny bild i genren "intima landskap", där de vita björkstammarna står så fint ute i ett kärr. Någon form av ticka fick också bli en del av motivet i bilden, då den satt så fint i det guldfärgade solljuset. Jag kunde bara inte låta bli att göra denna bild denna fina höstdag här i oktober, då solen sken så fint. Skogen och framför allt det här kärret förvandlades där och då till en riktigt fin och härlig plats att vara på och fotografera...

Höstens härliga färgprakt...

Höstens färger lyser starka i Kolmårdsskogen just nu. Det är riktigt härligt att vara ute och njuta av färgprakten, men också lukterna och ljuden. En eftermiddag i skogen är därför något helt fantastiskt. Idag visar jag därför fram en höstbild som jag gjorde i det sista ljuset, då solen sakta sänkte sig ned bakom Kolmårdsskogens taggiga trädtoppar...

När det är dags...

Det är tyst och stilla, det allra sista ljuset håller precis på att lämna, då det plötsligt tittar fram ett stort älghuvud ur den mörka skogen. Länge står hon och blänger på mig innan hon vågar sig fram och ut på det vidsträckta fältet. Nu är mörkret så pass tätt att det är dags att kliva ur skogen och ut på fältet för att äta. Denna händelse blev en riktigt underbar avslutning på denna fina vårdag. Det tillhör inte längre vanligheterna att man får se och uppleva älg här i Kolmårdsskogen på detta sätt...

Jägarnas spökskog...

I det blå morgonljuset passerar jag jägarnas mörka "spökskog". För mig är detta en sällsam plats som ser ganska otäck ut, inte minst i det här lite dunkla, blå ljuset...

Solnedgång vid Koppången...

Sakta men säkert går solen ned bakom träden vid Koppången. En vacker plats att vistas vid i skymningstid, då solen färgar hela det vackra landskapet med sitt starka guldljus. Där jag står, bredvid den lilla späda björken en bit ut på mossen är det precis tyst och lugnt, inte ett ljud hörs från något. Även i skogen är det helt tyst och inte ens en liten fågel hörs sjunga. Därför skulle det här utan tvekan gå att höra en knappnål fall ned på den mjuka mossen. Mina andetag känns som de hörs mil bort från där jag är. Det här är verkligen vildmarken, när inga ljud hörs av vare sig flygplan, bilar eller annat som är del av vår vardag och det ständiga bakgrundsljudet...

Morgonstämning...

I soluppgångens guldfärgade ljus dansar dimslöjorna fram över fälten. Högst upp i en avbruten gammal björk sitter en välkänd silhuett på en gren - en ormvråk har placerat sig strategiskt här i det gamla trädet. Strax kommer morgonsolen att värma henne där hon sitter på grenen i den avbrutna björken, samtidigt som hon härifrån ser ut över sin jaktmark. Denna händelse blir givetvis till en stämningsfull bild över den vackra morgonstämningen jag precis upplevt...

Inne i skogens mörker...

Bakom en vägg av svartvita björkar, på en gren inne i skogens mörker - där sitter hon i lugn och ro och spanar. Ett oväntat, men oerhört efterlängtat möte med den stora grå lappugglan här i hemmaskogarna i Kolmården...

Älgen och den blå björkskogen...

I det blå ljuset står en ensam älg ute på fältet och betraktar den sällsamma björkskogen. Kanske är hon fascinerad av hur de svartvita träden skimrar i det blå morgonljuset?! Eller kanske hur de sträcker sig ut mot henne som jättelika tentakler? Eller hör hon kanske något där inifrån?

Ja, den egentligen orsaken till varför hon står och betraktar skogen på det här sätter får vi nog aldrig veta, utan vi får helt enkelt nöja oss med att spekulera. Bilden tycker jag blev sällsam med den spöklika björkskogen älgen som betraktar den, vad tycker du?

Vårkärret...

Idag visar jag fram en bild på hur våren sakta men säkert kopplar sitt grepp över vintern. I kärrskogen finns fortfarande ett och annat spår kvar av den kalla vintern som varit. Sakta men säkert smälter isen bort och marken tinar försiktigt upp. Lukterna av upptinad sumpskog börjar sprida sig allt mer i området. För mig är den här lukten helt klart något alldeles speciellt! En lukt jag förknippar starkt med våren och en tid av fågelsång och värme som snart stundar...

Höststämning...

Visar idag fram en bild med där höststämningen helt klart är på topp, med dimma och sol som bildar den gul-orangea himlen som försiktigt övergår i rosa. I förgrunden syns de gamla spretiga björkarna som börjat tappat sina löv. De nakna grenarna ser precis ut som tentakler som sträcker sig åt olika håll. Så höstlikt och stämningsfullt det bara kan bli...