En sommardag vid havet...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde precis innan vi avslutade vår härliga sommardag vid havet nu i juli månad. Vi begav oss tidigt en ganska halvmulen, men varm dag till havet, för att njuta av havsluften och de varma klipphällarna. Här på de ljumma klipphällarna fick vi uppleva allt från fiskmåsar, fisktärnor, skarvar m.m. till sälar och inte minst ett dopp bland blåstång och sjögräs. Precis när jag gjorde den här bilden började det regna och vi fick snabbt packa ihop alla våra saker för att inte bli genomblöta.

Den här bilden har etsat sig fast på min näthinna och kommer bli den bilden jag tänker tillbaka på när jag i vinter tänker på den härliga sommaren som varit under 2024...

Kväll över Bråviken...

Sakta sänker sig mörkret över Kolmården och Bråviken speglar de lila-rosa ljuset. Dag blir till kväll. En otroligt vacker vy att njuta av från Kolmårdsförkastningens höjd...

De tre...

I soluppgångens gyllene ljus flyger de tre svanarna över Bråvikens mönstrade vattenyta...

När juldagsmorgon glimmar...

Som i den gamla psalmen - "När juldagsmorgon glimmar" så glimmar Bråvikens vatten i soluppgången en vacker vintermorgon. En bild som jag av denna anledning tyckte passade mycket bra dagen till ära...

Soluppgång över Bråviken...

Försiktigt men obestridligt letar sig solens varma strålar igenom de massiva grå och tjocka molntäcket. Solstrålarna lyser upp det kalla och blå vattnet i den annars så stilla Bråviken, som skiljer av Kolmården från Vikbolandet. En fantastiskt fin och stämningsfull morgon gryr och här sedd från Kolmårdsbrantens vackra höjd...

Solen går upp...

Återigen en bild från vinterns allra vackraste morgon (se tidigare inlägg här). Sakta går solen upp över Bråviken och de starka och intensiva färgerna sköljer över Kolmårdslandskapet...

En ny dag gryr...

Söndag morgon, en ny dag håller sakta på att gry. En ny dag, full av ny händelser och möjligheter. I detta fallet ännu en vinterdag, en kall morgon präglad av kyla och klar luft och därmed vackra, starka färger. Bilderna är från Bråvikens strand, precis nedanför förkastningsbranten...

Fantastisk soluppgång...

Soluppgången denna lördagsmorgon var utan tvekan en av de allra mest dramatiska och dessutom kanske en av de allra vackraste jag upplevt under denna vinter.

Hela himlen färgades i ett spektrum med alla möjliga färger; blått, lila, orange, rött och gult.
Bråviken och Kolmårdsbranten lystes upp i detta gnistrande spektrum av färger som var helt underbara att få njuta av.

Samtidigt som jag stod och njöt av detta naturfenomen kom en ormvråk flygande över branten, på väg ut över Bråviken och den den brinnande himlen som bakgrund. Strax därefter dök en flock med kajor upp och seglade förbi mig och den plats där jag stod. Samtidigt som solen sakta, sakta började kika upp över horisonten i öster badade träden på Kolmårdsbranten i alla de underbart starka och vackra färgerna, ännu en ny dag på det nya året har precis inletts...

Öppet hav...

Storfrämmande från Mullsjö

Under den gångna helgen hade vi storfrämmande av Terje Hellesø och Malin Ellisdotter Hellesø. Det blev en riktigt spännande helg, där vi östgötar fick återupptäcka våra egna hemmamarker på nytt. Vi var runt och tittade på några av de alla smultronställen som finns att besöka här i Kolmården, allt från djupa marmorbrott till branta skogsraviner och ekhagar.

Under lördagskvällen hade vi även fina och närgångna möten med vildsvin i fullmånens klara sken. En upplevelse jag tror vi alla sent kommer att glömma.

Jag tror man kan summera helgen med att den var riktigt spännande och att det för oss var väldigt roligt att få visa Kolmården och dess mytomspunna skogar för Terje och Malin. Redan nu ser jag fram emot nästa besök från Mullsjö och hoppas då även kunna visa ännu fler spännande platser. 

Tusen tack Terje och Malin för att ni valde att komma och hälsa på och hoppas att ni hade lika trevligt som jag och familjen!?

Här är mina bilder från helgens besök...

Den sista utposten

Det finns en plats, en utpost där Kolmårdens klippor tar slut och sluttar ned i Östersjöns djup, där Bråvikens vatten förenas med övriga Östersjön. Den här platsen är avlägsen civilisationen. Här hörs endast ljudet av sjöfåglarnas rop mellan öarna, vindens sus i trädtopparna och möjligen ett och annat muller från ett avlägset fartyg ute på det böljande havet.

Den här utposten är inte bara en avlägsen plats, utan även en plats där det finns möjlighet att uppleva kontrasten till de djupa mörka skogarna. På de här klipporna är det inte alls svårt att finna lugnet, då man sitter och spanar ut över det öppna havet. Det blir sakralt och de existentiella frågorna känns nära. Mitt möte med havet på den här platsen får mig att påminnas om att jag älskar mitt Kolmården...

Bilderna gjorde jag med Jean-Michel Jarres Oxygene Part 6 i åtanke (lyssna gärna längst ned här i inlägget).

Bråvikenkusten en grå vinterdag

Här är två bilder från nu i vintras som jag gjorde, vid Bråvikens mynning en, en kall och grå vinterdag.

När naturen tar tillbaka

Inte långt hemifrån finns en gammal industritomt som angränsar mot vattnet. Här går det det tydligt att se att naturen är på väg att ta tillbaka detta område. Den här bilden på storskarv gjorde jag där en höst för några år sedan.

Stormen

Med denna bilden vill jag skänka alla som drabbats av stormen Simone en tanke.
Bilden är från en blåsig dag förra året, vid inloppet till Bråviken, utanför Norrköping.