Älgtjuren badar...

Älgtjuren kommer nära...

De speciella älgmötena…

Jag vet egentligen inte vad det är som gör att jag tycker att möten med älgar är så märkvärdiga?! Kanske är det deras majestätiska hållning, deras storhet och all mystik som finns kring deras väsen? Eller är det att de är spännande just för att de är så svåra att förutse och mästare på att gömma sig? Anledningen eller anledningarna till mitt stora intresse för skogens konung är rätt svår att sätta fingret på, även om jag tänker efter riktigt ordentligt. Det enda jag egentligen riktigt vet är att jag tycker detta skogsväsen är skogens mest intressanta djur. Skogens mäktiga konung är så otroligt spännande och fascinerande att få uppleva, varje möte känns därför speciellt och som ett ledningsmål i en avgörande fotbollsmatch.

Många gånger har jag funderat över vad älgens stora huvud egentligen rymmer för tankar, bakom de där kolsvarta, djupa ögonen?! Vad tänker älgen egentligen på, då den ser mig på andra sidan hygget, eller bakom granen där i skogen? Känner den oro, rädsla eller njuter den kanske av mötet lika mycket som jag? Minst troligt är kanske det sista i alla fall, men det är säkert fullt av funderingar och tankar där inne i älgens stora huvud. Visst skulle det vara spännande att få ta del av dessa?

Även om jag i dagsläget har haft hundratals med älgmöten, så är det fortfarande något alldeles extra och speciellt med att få möta dessa stora djur. Det pirrar till inombords när man möter ”den stora älgen i skogen”, samtidigt som jag blir väldigt glad över mötet.

Om jag sluter ögonen och styr mina tankar tillbaka till ett älgmöte i exempelvis skymningen på ett hygge i skogen, vi står där älgen och jag, öga mot öga och bara iakttar varandra. Även så här i efterhand så känns mötet så verkligt och speciellt. Detta är såklart ett bevis på att mina älgmöten lever kvar inom mig, lång tid efter de inträffat.

Dessa möten gör helt klart på ett eller annat sätt ett avtryck hos mig. Faktum är att det finns de gånger jag inte kommit hem med bilder från ett älgmöte, bara för att jag inte kunnat lyfta kameran då jag mött älgen, utan blivit stående och bara iakttagit och betraktat detta väldiga skogsväsen. Andra gånger har jag efter ett älgmöte vandrat tillbaka till min bil med tårar rinnande nedför kinderna, då mötet varit så känslosamt och starkt för mig.

Oavsett om jag kommer hem med bilder eller inte så är jag alltid tacksam för att jag har fått mötta skogens konung. Med tanke på att jag mött både gamla och unga älgar i skogen så tror jag inte att detta djur alls som många påstår är ett djur med ”bristande intelligens”. Åh nej, tvärt om! Älgen har ett stort intellekt och förstår mycket mer än vad vi nog egentligen tror. Har du väll fått se en älg så är det för att älgen velat detta, inte för att du har haft tur. Skogens väldiga konung är nämligen mästare på att gömma sig, trotts sin väldiga storlek. Har du aldrig sett en 12-taggare, ja då finns det helt klart en anledning. En sådan älg finns bara för att han är mästare på att gömma sig från alla farorna.

Så har du aldrig haft ett älgmöte och därmed inte tror på det jag skriver om här, ge dig då ut i skogen en gryning eller skymning och förhoppningsvis om du är på rätt plats, vid rätt tid får du också ett oförglömligt älgmöte att ta med dig resten av livet…

Älgen - det mystiska skogsväsendet...

Av alla djur jag mött i skogen, så är nog ändå skogens konung - älgen - det djur jag på något sätt är mest ödmjuk och själsligt svagast för. Man kan helt enkelt säga att skogens konung helt enkelt är min favorit bland skogens alla djur!

Men vad är det som är så speciellt med en älg egentligen, en stor ranglig bumling som rör sig i skogen?

För mig är det mer än bara ett djur eller 600 kg kött. En älg är ett djur som helt klart förtjänar respekt. En symbol för det mystiska och fascinerande livet som finns i skogens jättelika salar. Det går heller aldrig att förutse när ett älgmöte kommer äga rum, för älgen verkar vara långt ifrån ett rutindjur. De är kluriga, försiktiga och uppenbarar sig plötsligt bara på olika platser i skogen, ibland på de ställen man minst anar eller hade misstänkt att detta kunnat inträffa på.

Kanske är det heller inget annat djur i våra skogar som är så mytomspunnet som just älgen? Inte bara har det blivit tilldelat titeln "skogens konung", utan det finns också gamla myter som talar om att älgarna hade ogenomträngligt skinn, spottade brännhet saliv mot den som förföljde den, var strakbent så att den blev liggande om den trillade omkull. En myt talade även om att älgen kunde springa så långt som mellan Ystad och Stockholm, utan att behöva vila.

För mig är det inte alls speciellt märkligt att älgen faktiskt är så mytomspunnen. Faktum är att jag många gånger tänker på sagan om prinsessan Tuvstarr och älgen Skutt, som John Bauer illustrerade så förnämligt. Det är i inledningen till sagan det händer, det som till viss del väldigt mycket liknar de älgmöten som jag har upplevt. Jag citerar här så att ni förstår vad jag menar;

"[...] det hörs några klapprande, snabbföljda steg, ett andtrutet flåsande, och med ångande bringa bryter en storvuxen älgtjur sig fram ner till stranden, stannar och svänger med sin flämtande mule och vädrar. Hornkronan vakar och näsvingarna skälver, sen blir han skottstill en stund, men ögonblicket därpå bär han iväg med några väldiga skutt över tuvornas gungande grund och försvinner på andra sidan i skogen [...]"

Kanske är det inte exakt så här som det har gått till, när jag mött älgar i skogen. Älgar är inte bara mästare på att gömma sig, de uppenbarar sig bara utan någon större förvarning, för att en stund senare lika plötsligt bara försvinna igen.

Kanske är det just dessa hastiga möten med mystiken kring detta skogsväsen, som gör det så spännande att få möta älgen där ute i skogen? Troligtvis är det så och bara av att skriva det här inlägget, blir jag väldigt inspirerad att ge mig ut i skogen, för att få uppleva ännu ett spännande möte med skogens konung...