I den svaga morgondimman och den höstfärgade skogen, sitter en vacker gök och spanar ut över det vidsträckta kalhygget. För mig är göken en fågel som bara hörs ropa i skog och mark, men som aldrig behagar visa upp sig.
Den här morgonen hade jag dock väldigt mycket tur och fick möta denna vackra fågel, då den satt och vila sig på en av högstubbarnas grenar...
