Skogens dolda ögon...

När du är ute i skogen så gäller det att ha koll på träden! Det finns nämligen träd som har ögon. Då menar jag att det inte bara att det ser ut som ögon på trädets stam, utan jag menar faktiskt riktiga ögon som ser och verkligen betraktar dig när du kommer vandrandes stigen fram.

Jag har faktiskt råkat ut för detta en gång. Att jag plötsligt såg två ögon stirra på mig i den annars dunkla skogen. Det tog ett litet tag innan jag förstod vad det var, då jag där och då inte förväntat mig att möta en lappuggla. Men plötsligt satt hon bara där och tittade. En riktigt mäktig och fin upplevelse, då naturen visar sig från sin allra bästa sida...

Lappugglemöte...

En bild från ett riktigt härligt lappugglemöte i utkanten av Kolmårdsskogen...

Trött lappuggla...

Lappugglan sitter på sin favoritpinne och jagar. Men ibland kan hon inte låta bli att sluta ögonen och slumra till lite grann. Efter en lång natts jakt över fälten är det utan tvekan välbehövligt med en liten powernap i gryningen...

Lappugglemötet i skymningen...

I skymningen möter jag en lappuggla på en gammal högstubbe. Den här kvällen är högstubben hennes jaktplats. Här uppifrån ser och hör hon den allra minsta rörelsen hos exempelvis en liten mus. Att få se och uppleva lappugglan så fokuserad jag fick den här kvällen är verkligen riktigt stort. När lappugglan spanar in bytet, för att sedan kasta sig ut och fånga det är helt klart en mäktiga upplevelse...

Mot bytet...

En bild från ett riktigt härligt möte med lappugglan i Kolmårdsskogen. Vid det här mötet jagade hon intensivt över ett vattensjukt fält. Just den här bilden gjorde jag precis i samma ögonblick som lappugglan sträckte ut sina vingar, tog sats från grenen hon satt på, för att sedan flyga iväg mot bytet. Ett riktigt magiskt ögonblick där fokuseringen av bytet i blicken hos den stora ugglan inte går att ta miste på...

Lappugglans unge...

Visar idag fram en porträttbild från ett möte jag hade en tidig sommarkväll med lappugglans unge. Ett magiskt och nästan sällsamt möte som jag aldrig kommer att glömma...

Mörk skog och lappuggleunge...

I den stilla och mörka skogen sitter en lappuggleunge och tigger. Nu när mörkret är här går det utmärkt att tigga och få både mamma och pappa lappuggla att bege sig ut på kvällsjakt. Ett fantastiskt fint och härligt möte någonstans i de vidsträckta skogarna här i Östergötland. Det är riktigt roligt att lappugglan börjat att etablera sig här i skogarna...

Lappugglemötet...

Inifrån skogen, genom en liten öppning mellan de täta granarna syns lappugglan sitta i en grantopp och jaga ute på det öppna fältet. Ett magiskt möte med denna magnifika uggla i det vackra kvällsljuset...

Spanande lappuggla...

En ståtlig lappuggla sitter så ståtligt och spanar på sin "sittpinne", vid fältet där kvällsjakten varje sommarkväll pågår. Att jag står en bit bort och spanar på denna graciösa fågel rör den inte det minsta, då hon är helt fokuserad på sin jakt och att slå ett byte.

Lappugglan är ingen liten uggla, med sina 59 - 68 centimeter är den till och med vår faunas näst största uggla. Därför är det helt klart något alldeles extra att få uppleva denna stora grå uggla så nära och i det vilda. Den här ljumma sommarkvällen med den stora grå lappugglan som jagar i dagens sista ljus glömmer jag därför aldrig...

God kamouflage...

De flesta av våra djur har på ett eller annat sätt en förmåga att smälta in bra i naturen. Om de som rådjuren är bruna och går i ett snötäckt landskap, så syns de mer än väl. Men samtidigt handlar det inte alltid om att ha rätt kamouflage, utan också röra sig på rätt sätt i landskapet. Det här är både älgar, hjortar och rådjur fenomenala på.

Sedan finns det de djur som exempelvis ugglor som har otroligt bra fjäderdräkt som gör dem mer eller mindre helt omöjliga att hitta, om du inte vet exakt var du ska titta. Jag visar idag fram en sådan bild på en lappuggla som strategiskt placerat sig i en asp inte långt framför där jag stod. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra den här bilden, för jag tycker att den så tydligt berättar om hur en tillsynes stor grå uggla ändå har en förmåga att flyta in i sin omgivning, eller vad säger ni?!

Inne i skogens mörker...

Bakom en vägg av svartvita björkar, på en gren inne i skogens mörker - där sitter hon i lugn och ro och spanar. Ett oväntat, men oerhört efterlängtat möte med den stora grå lappugglan här i hemmaskogarna i Kolmården...

I skymningen, i det blå ljuset...

I skymningen, i det blå ljuset sitter hon på sin favoritsten och spanar ut över den gamla inägan. Blicken är minst sagt fokuserad och hörseln likaså. Ingen tvekan om att hon jagar för fullt. Flera kvällar har jag mött henne på den här stenen, uppenbarligen en riktig favoritplats för en lappuggla. Att komma upp en bit från marken gör det lättare att se och höra bytet.

Även den här kvällen blev riktigt lyckad, då jag fick ett riktigt fint möte med "den stora grå" i skymningen...

Tittar på stjärnorna...

En bild från ett mycket udda lappugglemöte jag hade under 2023, där denna uggla plötsligt slutade med födojakten och istället började att intressera sig för att studera stjärnhimlens skönhet...

Med mjuka, fjäderbeklädda fötter...

En bild från ett minst sagt lite udda möte jag hade tidigare i år med en lappuggla, som här bestämde sig att spatsera omkring med sina mjuka fötter uppe på den hårda skaren. Lappugglan är verkligen vacker i sin gråspräckliga och yviga fjäderdräkt. Den yviga fjäderdräkten skyddar med all sannolikhet mycket bra mot kylan under kalla dagar som denna då jag gjorde den här bilden. På lappugglan är även benen och fötterna fjäderbeklädda, ända ut på tårna.

Aldrig tidigare har jag sett en lappuggla spatsera på det här sättet. Givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera denna händelse, då det såg väldigt festligt ut. De stora håriga benen syns annars inte alls, när lappugglan sitter på en gren, en pinne eller liknande...

Blicken...

Visst är det något alldeles speciellt med blicken hos lappugglan? De stora gula ögonen och den intensiva blicken hugger verkligen tag i betraktaren, inte sant?!

Den här sommarkvällen, då jag gjorde den här bilden satt denna lappuggla på en pinne mitt ute i en våtmark och jagade. Lappugglans blick svepte över landskapet, men också över marken i jakt på något ätbart. Visst är det det något mycket speciellt med lappugglans intensiva blick? Ju mer jag tittar på bilden, desto säkrare blir jag på att det är just blicken som gör den här bilden...

Putsning pågår...

I skogsbrynet sitter den stora grå och putsar sig noga och väl. Här, precis intill på fälten har hon sina vidsträckta jaktmarker. Efter ett skrovmål hör det till att man gör sig fin och ser till att fjäderdräkten är i fint skick. Allt för att vara redo till nästa byte dyker upp och jakt återigen drar igång.

En bild från ett sällsamt möte med lappugglan i det dunkla kvällsljuset...

Bakom de stora, vida vingarna...

Bakom de stora, vida vingarna syns ett stort, gult och mycket fokuserat öga. Det här ögat tillhör den stora grå skymningsjägaren, som i det blåaktiga eftermiddagsljuset är ute på jakt efter ett byte. Ett magiskt möte med vackra lappugglan, i den stilla vårskymningen här i hemmaskogen...

Fullt fokus på bytet...

Lappugglan spänner sin intensiva blick, har fullt fokus på sitt byte långt där framme och kastar sig sedan iväg i full fart. En mycket speciell och spännande upplevelse att få bevittna, dessutom på relativt nära håll. Som ni sannolikt förstår blev det många bilder under den här sommarkvällen. Här visar jag fram en av dessa bilder i svartvitt på lappugglan...

Lappugglan landar...

Ute i den fuktiga marken flyger lappugglan från pinne till pinne i sin jakt på ett byte. Ibland har man tur, som den här sommarkvällen då jag stod på en mycket strategisk och bra plats. Härifrån hade jag möjligheten att göra bilden här nedan, då "den stora grå ugglan" kommer flygandes och landar. En bild som gjordes precis i det ögonblicket då hon sätter ned tarserna på pinnen. Det blev inte bara en spännande bild, utan även en helt fantastisk naturupplevelse att minnas...

Jakten i skymningen...

Helt ljudlöst glider hon fram över fälten i skymningens blåaktiga ljus. De gula ögonen lyser i mörkret och blicken är minst sagt fokuserad. Ingen gnagare går nu säker för denna mäktiga jägare. Hon fortsätter ljudlöst förbi mig där jag står vid fältets kant. Vidare bort i en lov och så vänder hon tillbaka. Det är verkligen en mäktig upplevelse att få se denna vackra lappuggla jaga över våra vackra fält här i Östergötland...