Slumrande slaguggla...

Slagugglan sitter så fint på sin gren och slumrar i den tysta skogen. Jag tycker att uttrycket från denna slaguggla verkligen berättar om den förnumstiga ugglan och uttrycket - "klok som en uggla"...

(Bilden är gjord på Järvzoo, 2022)

Trött...

I skydd av skogens täta granar slumrar en slaguggla intill en gammal tall. Hennes slutna ögon gör att hon ändå ser så förnumstig ut. En oerhört vackert syn och upplevelse att få ta del av...

(Bilden är gjord på Järvzoo, 2022)

Två svarta ögon i mörkret...

Två svarta, stirrande ögon betraktar mig i sommarnattens mörker. En nyfiken slaguggla sitter nära mig och studerar mig noga - en känsla svår att beskriva med ord...

(Bilden är gjord på Järvzoo, 2022)

Slagugglefamiljen...

Två bilder från ett fint möte med hela familjen slaguggla som samlats i en och samma gamla tall. Det går inte ta fel på att de trivs i den stora gamla tallen. Här finns så många bra sittpinnar längs stammen...

(Bilderna är gjorda på Järvzoo, 2022)

Nära slagugglan...

Den stekheta sommardagen övergår sakta men säkert i en mer sval och ljum sommarkväll. En sådan där härlig sensommarkväll som i alla fall jag längtat efter, då snön yrt utanför fönstret och termometern visat på -10 grader. Sakta men säkert försvinner också solljuset och ersätts av det blå ljuset inne i skogens djupa dunkel. Precis framför mig sitter en slagugglas unge och studerar mig noggrant.

På något sätt är just slagugglan för mig "urugglan", dvs. den art jag kanske beundrar allra mest av alla våra ugglearter i Sverige. Dess kolsvarta ögon berättar tydligt om det skogsväsendet den är och som du bör ha respekt för. När slaguggleungen stirrar på mig går en lätt rysning genom hela min kropp. Ett högtidigt ögonblick jag alltid drömt om, där jag på något sätt inte bara får njuta av skogen, den ljumma sommarnatten i skogen, utan också slagugglan - urskogens väsen och den allra, allra vackraste ugglan vi har här i vårt avlånga land...

(Bilden är gjord i Järvzoo, 2022)