Regnet kommer...

Sakta men säkert kommer regnet mot mig där jag står vid sjökanten. Jag ser på andra sidan Sörsjön hur ovädret försiktigt närmar sig, men jag kan ändå inte låta bli att göra den här svartvita bilden. En bild som jag på ett bra sätt fångar stämningen från den här sommaren som här i Kolmården till stor del bestått av mycket regn och rusk. Men bilden fångar även in platsen där jag står. En mytomspunnen plats som det finns många sägner och sällsamma historier om...

Morgonpromenad i ösregnet...

Regnet tilltar och jag funderar på om jag verkligen skall stå kvar vid kanten av sädesfältet. Under den gångna morgonen har jag haft ett riktigt långt och fint möte med en älgko och hennes två kalvar. Även älgarna verkar nu tveka om de skall vara kvar på sädesfältet och rör sig sakta mot skogsbrynet, då regnet sakta men säkert verkar tillta.

Plötsligt syns en svart skugga, eller egentligen bara två stora svarta öron sticka upp i sädesfältet ovanför veteaxen. Försiktigt men målmedvetet trippar de fram i riktning mellan mig och älgarna. Det är ett vildsvin som är ute på sin morgonpromenad. "Lite" regn tycks inte alls få detta vildsvin att omvärdera promenaden, utan tvekan "trippar" den svarta grisen vidare fram genom sädesfältet...

Åska över Kolmårdsförkastningen...

Idag visar jag fram en bild där åskan drar in över Bråviken och vidare mot Kolmårdsförkastningen en sensommarkväll. Här är åskan påväg över den höga förkastningsbranten här i Kolmården, något som åskan i regel inte orkar förrän på sensommaren. I början på sommaren passerar åskan förkastningsbranten endast genom att ta sig runt Kolmårdshöjden. Det är helt klart något speciellt att få uppleva när åskan skall ta sig över Kolmårdsförkastnigen. Ett skådespel där flera blixtar kan synas över Bråviken samtidigt som här på bilden...

Till minnet av Hannu Hautala...

Igår eftermiddag möttes jag av beskedet att naturfotografen och författaren Hannu Hautala somnat in efter en tids sjukdom. Det är andra gången denna månad som en av mina stora inspirationskällor lämnar jordelivet (senast Ralph Lundsten). Hautalas många böcker med berättelser och fantastiska bilder från den finska vildmarken kan knappast ha passerat någon naturfotograf obemärkt. Det har alltid varit något visst med dessa böcker, de berör och inspirerar på samma gång. Samtidigt berättar de hur fantastisk den finska vildmarken faktiskt är.

I den dokumentärfilm som gjordes av finska Yle om Hannu Hautala (Hannu Hautala - arvet efter legenden) berättade Hautala gladeligen om sina bilder, naturen och inte minst sig själv och sitt liv. Minns så väl en del av dokumentären där Hautala kördes ut i skogen med en fyrhjuling (eftersom att hans knän var dåliga) för att få fota kungsörn en allra sista gång. Det leendet Hautala hade efter att han gjort sina bilder gick inte att ta miste på. En så oerhört glad människa är verkligen inte ofta man får uppleva. Vi människor behöver sannerligen naturen för att må bra, det tycker jag detta är ett tydligt bevis på. Även om kroppen och människan inte alltid orkar, så ger naturen kraft tillbaka till oss, hela vägen in i själen!

Med det här inlägget vill jag visa min stora tacksamhet till Hannu Hautala för all den inspiration som han delat med sig av genom alla åren, både i form av bilder och sina fantastiska böcker. Tack för allt Hannu Hautala!

En bild på en Gluttsnäppa som här studerar hur ovädret sakta drar in över Fulufjället...

Ovädret drar in...

Efter en vacker, solig, fin morgon drar plötsligt de mörka molnen och ovädret in över Drevfjällens naturreservat. Från min plats kan jag bevittna det magnifika skådespelet då fjället sakta försvinner in i det mörka ovädret...

Det snöar...

En landskapsbild från ett yvigt snöoväder, över de platta slättmarkerna nedanför den branta Kolmårdsförkastningen...

Oväder över Hälsinglandsskogen...

Det mörka ovädret drar sakta in över Hälsinglandsskogens mosaikgröna höjd...

Oväder över Vättern...

Regnvädret drar fram över Vätterns västra del och Visingsö med en enastående skönhet. Det hela blev ett mycket vackert skådespel att få uppleva och observera i skymningstimmarna från höjderna vid Brahehus.

Det vi ser är Visingsös norra del, där ovädret sakta spricker upp i bakom. I förgrunden syns några av gårdarna belägna strax norr om Gränna. I den andra bilden ser du tydligt hur ovädret saktar skingrar sig i över västra delen av Vättern och Visingsö...

Regnbild...

Ibland kan det vara minst sagt fascinerande att betrakta regndropparna under ett ihärdig regnoväder. Har man tur kan man hitta en plats, där regndropparna tillsammans bildar någon sorts egen värld och i bästa fall även en liten historia med de insekter, eller andra saker som försöker att överleva ett regnoväders ihärdiga framfart. Ibland kan bilderna finna närmre än vad faktiskt kan tro...

Sommarregn...

Omväxlande sommarväder, där solen bryter igenom regnvädret och skapar ett sådant där underbart sommarregn. Ett ljus och en fin stämning som givetvis är oundviklig att fotografera...

Omberg och ovädret...

En bild på det stora landskapet - här Omberg och Vättern i det blå skymningsljuset. Detta vackra väderfenomen inträffade precis innan ett oväder drog in över detta östgötska landmärke. Det går verkligen inte att säga annat än att landskapen kring Vättern är dramatiska, men också otroligt vackra...

Stormen "Malik"...

Natten till söndagen bjöd på ordentligt med vind, då stormen "Malik" drog in över landet. Även om denna storm skulle drabba västkusten och Skåne allra hårdast, har vi här i Kolmården fått känna på "Maliks" vrede. Det susade runt huset och träden dansade i takt utanför fönstret hela natten. Under dagen har sedan vindbyarna varierat i styrka, ibland så starka att det känts som att huset mer eller mindre skulle flytta på sig till andra sidan av skogen.

Under skymningstimmarna fortsatte "Malik" att visa sin vrede och jag kunde då inte låta bli att i hemmaskogen gå ut och göra en bild på ovädret. Här syns "Maliks" ansikte tydligt mellan de gungande träden...