Inne bland grenar och snår...

Inne bland grenar och snår sitter en liten ekorre och spanar. Då och då hoppar hon ned från grenen, väl nere på marken plockar hon med sig en kotte och sätter sig återigen på samma plats. Här förtärs sedan kotten i godan ro och ett väldigt smaskande ljuder. Är detta kanske hennes favoritplats? 

Ekorrmöten är verkligen speciella och de är ofta så nyfikna, att de inte kan låta bli att posera intill ett träd eller på en gren när jag ställer mig blick stilla och tittar efter dem. Jag kunde verkligen inte låta bli att göra den här bilden, då jag fastnade för ekorrens ljuvliga uttryck och det härliga gröna skogsljuset som syns i bakgrunden...

Skrovmål i solnedgången...

I den sagolikt vackra solnedgången, står en älg på det vidsträckta fältet och mumsar på den färska och nyligen utslagna rapsen. Länge och väl stod konungen på det stora fältet och åt av den goda grödan, samtidigt som hon mellan tuggorna blickade in i den vackra solnedgången. Den här stilla och sköna vårkvällen bjöd utan tvekan älgen på ett riktigt skrovmål...

Nytt möte med storlommen...

På den spegelblanka vattenspegeln ligger storlommen och spanar ut över sitt rike - den stora skogssjön. Samtidigt rör sig sjöröken sakta över den stilla vattenytan. Det hela blev ett mycket sällsamt, men vackert möte i gryningen med favoriten...

De tre vännerna...

I den täta dimman står de tre gamla ekarna med sina spretiga och knotiga grenar. De spretar åt alla håll och numera växer nästan grenverken i varandra. Morgonljuset lyser upp det karga landskapet och ekarna, så att de bläckfiskliknande grenarna blir tydliga.

För vissa är dessa träd något gammalt och bör därmed sågas ned. För mig är detta en berättelse om livet. Ålderdom kan på något sätt vara både vackert och sorgligt på en och samma gång. Främst är dessa ekar ändå en berättelse om lång vänskap och om hur ett litet frö kan växa upp och bli något stort, precis som vi människor...

Vättern...

Det är få platser här i landet som kan erbjuda på en sådan otrolig dramatik som just Vättern. En sjö, fylld av mysterier, sägner och annat som gör den både spännande, men också lite otäck.

När jag var yngre tillbringade jag många timmar under vattenytan, då jag var sportdykare. Det var på den tiden min stora passion och jag älskade verkligen att vara under ytan, inte bara för att det var spännande, utan också för att jag tyckte att jag förstod landskapets helhet på ett annat sätt. Men främst var kanske den "tysta världen" under ytan det som lockade mig allra mest.

Jag kommer aldrig glömma hur det var första gången jag gjorde ett djupdyk i Vättern. En kall, sjö med klart och ljust vatten där sikten var riktigt bra. Vättern var dock precis lika lömsk som hon var vacker. Vissa platser gick det aldrig att se botten på, för det kändes som att djupet fortsatte ned i all oändlighet.

Jag har vid flera tillfällen också upplevt hur Vätterns vattenyta på en handvändning ändrat karaktär, från att vara en spegel till att bli en sjö, där det skummar om vågorna som slutligen piskar mot klipporna vid stranden.

Jag har dykt på flera platser i Sverige, både i hav i väster, men också i öster. I många olika sjöar runt om i landet, men jag har aldrig påträffat något som Vättern. Faktum är att Vättern är den sjö och det vatten jag har allra störst respekt för.

I den gångna helgen bestämde jag mig dock för att återigen bege mig till Vättern. Denna gången för att fotografera, inte för att dyka. Det är otroligt, ännu en gång upplever jag en sjö som med sin skönhet och sitt kristallklara vatten lockar människor till sig. Dock visar hon sig inte helt harmonisk, utan vågorna tilltar i blåsten och regnovädret.

Efter solnedgången kunde jag inte låta bli att fotografera henne, då det sista ljuset sakta gick ned borta i Västergötland, samtidigt som det bildades någon form av aura runt de västgötska bergen i nordväst...

Rådjursmöte i skymningsljus...

Precis innan det blir dags att lämna fälten för kvällen, står en råget och tittar på mig i det skära kvällsljuset. Givetvis kan jag inte låta bli att höja kameran för att göra bilden. Jag har tur, hon väljer att stå kvar, blickstilla dessutom. Precis till höger om henne flyger en liten fluga förbi och blir därmed en del av bilden. Vilken helhet och vilket spännande ljus det blev i bilden. Hoppas att sommarens kvällar och morgnar kan bjuda på fler möten av den här kalibern...

Den gamla torrtallen...

En gång en hög och ståtlig tall, nu sakta men säkert faller den ifrån och tynar bort. Den gamla torrtallen är ett riktigt vackert inslag i skogen, där den står i dimman intill den lilla sjön. Inte minst när morgonsolens första strålar smeker den lena, silvergrå barken.

I hundratals år har den stått på samma plats, både som liten planta, som fullvuxen tall och nu som gammal torrtall. Ofta när jag passerar förbi detta träd funderar jag över dess historia, allt det sett och upplevt. Tänk om det kunde berätta sin historia. Det knotiga uttrycket, med de stora spretande grenarna är något unikt och ett riktigt vackert inslag i skogen....

De underbara vårkvällarna...

Vinden mojnar, sakta glider svanen in till vasskanten och hittar sig en plats i strandkanten. Här ställer han sig och börjar äta. Ute på den näst intill spegelblanka vattenytan simmar grågäss, kanadagäss, gräsänder, sothöns och alla andra av sjöns invånare. Inne i vassen tutar rördrommen för fullt och får svar från en annan rördrom en bit längre bort. Precis som jag verkar alla njuta av denna underbart vackra vårkväll. När jag sitter vid strandkanten intill Tåkern denna kväll och sluter mina ögon, önskar jag att tiden kunde stanna. För här vill jag vara, här vill jag leva i denna underbart vackra vårkväll...

Grimaserande räv...

En bild från ett kvällsmöte i förra veckan, då en räv sakta kom vandrande på en stenmur intill en väg. Helt plötsligt stannade räven, bajsade uppe på muren samtidigt som den vände sig mot mig och gjorde denna grimas.

Rävar är djur som ibland kan göra grimaser av olika anledningar, exempelvis för att uttrycka smärta, eller för att fånga någons uppmärksamhet. Frågan är bara varför denna räv gjorde denna grimas? Gjorde det ont att bajsa, eller ville han fånga min uppmärksamhet - kanske både ock? Oavsett orsak så blev det ändå en annorlunda och mycket uttrycksfull bild på räv...

Älgmöte...

En bild från vårmorgonens allra första ljus - det blå ljuset, som jag tycker så mycket om. Framför mig denna morgon hade jag en älgko som stod och studerade mig länge och väl. Det är verkligen mäktigt att få möta skogens drottning på det här sättet, samtidigt som att allt i skogen runt omkring oss var precis stilla. Givetvis var jag tvungen att föreviga detta ögonblick med en bild, ett porträttfotografi på den vackra älgkon. Hoppas verkligen på flera sådana här lagom nära möten med älgen framöver...

Sävsparvsmötet...

I den tidiga gryningen och i det blå "favoritljuset", möter jag den vackra sävsparven i en vassrugge. Till en början kan denna fågel verka aningen oansenlig, men den är verkligen riktigt vacker, inte minst efter en tid då ögonen har fått studera den lite mer noggrant.

Jag har tur, den annars skygga sävsparven landar mitt framför mig och sätter sig i toppen av några buskar och börjar sjunga för mig. Ett riktigt nära och fint möte med denna vackra lilla fågel. Jag hoppas verkligen på fler möten framöver...

Intill björkskogen...

På ett litet fält framför den gamla björkskogen går ett gäng rådjur. Plötsligt stegar en kronhjort ut mellan dem och går rakt igenom flocken. Några rådjur tar till och med till flykten in i skogen, då de ser kronhjorten. Det är ingen tvekan om vem som bestämmer på den här platsen.

Det är verkligen riktigt härligt att få se så många djur aktiva denna morgon. På något sätt blir hela stämningen över platsen aningen sällsamma med den vita björkskogen i bakgrunden...

När tranorna återvänder...

Två tranor seglar nästa helt ljudlöst fram över trädtopparna, samtidigt som morgonsolens guldfärgade ljus smeker deras nyputsade fjäderdräkt. De är på väg mot en våtmark en bit längre in i skogen. En plats ditt de återvänder, år efter år. Det är så härligt att få se dem komma tillbaka till samma plats och uppleva dessa stora och majestätiska fåglar efter en lång och kall vinter. Våren är verkligen en riktigt härlig och underbar årstid, inte minst för att tranorna kommer åter till skogens våtmarker...

Enkelbeckasinen i vårsolen...

Långt ut i Kolmårdsskogen, på en högstubbe, sitter en enkelbeckasin och spelar. Denna vackra fågel är ackompanjerad av den mycket efterlängtade och vackra vårsolens guldfärgade strålar. Ett riktigt härligt och stämningsfullt möte ute i Kolmårdsskogens vildmark...