Gott Nytt År!

En stämningsfull vinterkväll i ett vitt Kolmården, då mörkret gör entré, fullmånen lyser stark över den snötyngda och vintriga Kolmårdsskogen. Med denna stämningsbild vill jag önska er alla läsare ett riktigt Gott Nytt År!

Spår i snön...

I den djupa snön har en liten fälthare tagit sig fram över det vidsträckta fältet. Hennes avtryck syns tydligt i det vita täcket som bäddat in landskapet så omsorgsfullt när det blåskimrande morgonljuset börjat infinna sig...

"Fantasiväsen"...

Det är ganska intressant, för i skogen tror nog de allra flesta att det bara finns djur vi känner till, så som hjortar, harar, älgar, rådjur osv. Men så är det absolut inte, för det finns faktiskt också en annan kategori djur/väsen därute, nämligen "fantasiväsen". Dessa "djur" kräver fantasi hos den som vill upptäcka dem för att visa sig ordentligt.

För oss som exempelvis varit ute och spanat efter älgar under sena sommarkvällar är begreppet "älgvälta" (dvs. rotvältor som ser ut som en älg) inte alls okänt. Ibland är de till och med så lika att det kan vara svårt att avgöra i kikaren huruvida det är en älg eller en "älgvälta". Rör den på sig är det helt klart ingen "älgvälta", utan en älg. Men är den helt stilla och inte rör sig det allra minsta, ja då är det sannolikt en "älgvälta", dock finns det älgar som har förmågan att stå stilla bra länge och gör det hela ibland lite mer komplext att avgöra vad man tittar på. Givetvis finns det även andra fantasiväsen i skogen än "älgvältor". Ibland är det ljuset som bestämmer vad det är, andra gånger är det betraktningsvinkeln eller fantasin. På något sätt är det lite charmigt att samma rotvälta, sten eller buskage kan uppträda på så annorlunda sätt i olika situationer.

Den här bilden på ett "fantasiväsen" hittade jag i arkivet och den gjorde jag för många år sedan, själv tycker jag det ser ut som en elefantunge med snabeln i högsta hugg, vad tycker du det ser ut som?

"Pömsig" sparvuggla...

En bild från ett möte med en riktigt "pömsig" liten sparvuggla, som så fint satt och slumrade på en torr gammal tallgren. Dessa små ugglor är verkligen både fantastiskt vackra och söta på samma gång. Givetvis kan man inte låta bli att göra bilden när ett sådant här tillfälle dyker upp, men såklart under förutsättningen att den lilla sparvugglan inte blir störd...

Med stora kliv...

I den blå gryningen springer en älgtjur över de vidsträckta fälten. Hans kliv är minst sagt stora när han springer mot skogen för att söka skydd. Dessa älgmöten är verkligen något extra och minst sagt fascinerande att få uppleva, även om jag nu gjort det "några" gånger under alla åren. De stora stegen och farten älgen får upp när han springer är verkligen imponerande...

Med mjuka, fjäderbeklädda fötter...

En bild från ett minst sagt lite udda möte jag hade tidigare i år med en lappuggla, som här bestämde sig att spatsera omkring med sina mjuka fötter uppe på den hårda skaren. Lappugglan är verkligen vacker i sin gråspräckliga och yviga fjäderdräkt. Den yviga fjäderdräkten skyddar med all sannolikhet mycket bra mot kylan under kalla dagar som denna då jag gjorde den här bilden. På lappugglan är även benen och fötterna fjäderbeklädda, ända ut på tårna.

Aldrig tidigare har jag sett en lappuggla spatsera på det här sättet. Givetvis kunde jag inte låta bli att fotografera denna händelse, då det såg väldigt festligt ut. De stora håriga benen syns annars inte alls, när lappugglan sitter på en gren, en pinne eller liknande...

Snö och mera snö...

Skogen här i Kolmården bara fortsätter att få ta emot snö. En del träd har till och med get vika för den tunga vita snön, som lagt sig som ett vitt täcke över dem. Andra träd hänger som spända pilbågar över vägarna. Samtidigt är skogen och landskapen här i Kolmården just nu som rena sagolandskapen att röra sig i. Det är precis såhär vintrarna alltid borde se ut tycker jag. En tur i skog och mark ger utan tvekan möjligheten till många fina och stämningsfulla vinterbilder.

Den här bilden har jag gjort vid Naturskyddsföreningens slåtteräng, som just nu inte är grön och vacker av alla blommor, utan istället fullständigt svämmar över av den vita snön. Önskar er alla en god fortsättning...

God Jul!

Med en bild på denna enhörning vill jag önska er alla en riktigt, riktigt God Jul!

Kvällen innan julafton...

Idag är det "dan före dopparedagen", en dag då allt det sista skall fixas till innan vinterns stora fest - julhelgen. För många är säkert stressen skyhög medan andra istället tar det lugnt. Jag kommer så väl ihåg hur det var när jag var liten, förväntningarna var skyhöga och jag gick och hoppades på att julklapparna skulle innehålla det jag skrivit på önskelistan och länge gått och hoppats på. Samtidigt var det massor att göra, som att fixa gran, slå in de sista julklapparna osv.

Under de gångna dagarna har det vräkt ned snö här i Kolmårdsskogen. Därför vill med denna färska stämningsbild önska er alla en riktigt fin "dan före dopparedagen"...

Var är jägaren?

På det vidsträckta fältet har två älgar vågat sig ut i det dova morgonljuset för att se om det finns något ätbart under snön. Precis blick stilla står de och spanar och lyssnar för att se vad som händer runt omkring dem och upptäcka någon eventuell fara.

Sakta börjar himlen bakom skogen att bli lite ljusare och till och med rodna lite grann. Strax bakom älgarna står jägarens torn, som idag är tomt. Jag kan inte låta bli att tycka det precis ser ut som att de två älgarna står och funderar över vart jägaren har tagit vägen...

Vid den lilla skogstjärnen...

Den klara natten börjar ljusna och på himlavalvet är stjärnorna fortfarande tydliga vita små prickar. Kylan tränger på och in genom jacka och vidare in genom understället. Det är svårt att inte längta hem till värmen under täcket nu. Men plötsligt börjar det bubbla lite från skogen längre bort.

Som på en given signal kommer en flock med stora svarta fåglar och sätter sig i den lilla mossens späda talltoppar. Det är ett gäng med orrtuppar som precis håller på att inleda morgonens spel. En orrtupp landar precis intill den lilla tjärnen istället för i tallarna som alla de andra tupparna. Han spänner ut sina stjärtfjädrar och står precis vid vattenbrynet och spelar. Ännu reagerar ingen av orrtupparna, men det är bara en tidsfråga innan han eller någon annan triggar igång de andra och spelet drar igång.

Orrtuppen vid vattenbrynet ser nästan ut att spegla sig i det spegelblanka vattnet, precis som att han vill vara helt säker på att han är stiligast och mest "välkammad" av dem alla. Plötsligt känner jag inte längre längtan hem till värmen, nu börjar strax spelet och mina tankar är helt fokuserade på det äventyr jag precis bevittnar här vid den lilla skogstjärnen...

I dagens första solljus...

I samma stund som solens första, gyllene strålar letar sig ned mellan träden och fram över fältet, reser sig en älg upp upp ur sädesfältet på denna plats. Han står stilla och tittar sig försiktigt sakta, men säkert vandrar konungen bort mot skogsbrynet där han försvinner bestämt in bland träden...

Kroknäbben...

Ormvråken eller ”kroknäbb” som rovfåglar förr i tiden kallades, sitter högt upp i favoritträdet och spanar ut över fälten runtomkring. Ett riktigt fint och trevligt morgonmöte i gryningen, samtidigt som himmelen rodnar av det pågående gryningsljuset...

Full fart fram genom skogen...

Råbocken springer fram med full fart genom den regnvåta skogen. Jag hinner nätt och jämnt med att göra bilden innan han försvinner in bland den täta vegetationen. Efteråt har jag inte kunnat låta bli att grubblat över vad som egentligen fick råbocken att rusa fram med sådan hastighet...?!