Vid den lilla skogstjärnen...

Den klara natten börjar ljusna och på himlavalvet är stjärnorna fortfarande tydliga vita små prickar. Kylan tränger på och in genom jacka och vidare in genom understället. Det är svårt att inte längta hem till värmen under täcket nu. Men plötsligt börjar det bubbla lite från skogen längre bort.

Som på en given signal kommer en flock med stora svarta fåglar och sätter sig i den lilla mossens späda talltoppar. Det är ett gäng med orrtuppar som precis håller på att inleda morgonens spel. En orrtupp landar precis intill den lilla tjärnen istället för i tallarna som alla de andra tupparna. Han spänner ut sina stjärtfjädrar och står precis vid vattenbrynet och spelar. Ännu reagerar ingen av orrtupparna, men det är bara en tidsfråga innan han eller någon annan triggar igång de andra och spelet drar igång.

Orrtuppen vid vattenbrynet ser nästan ut att spegla sig i det spegelblanka vattnet, precis som att han vill vara helt säker på att han är stiligast och mest "välkammad" av dem alla. Plötsligt känner jag inte längre längtan hem till värmen, nu börjar strax spelet och mina tankar är helt fokuserade på det äventyr jag precis bevittnar här vid den lilla skogstjärnen...