Den tysta vinterskogen i Kolmården...

Tyst, tyst är skogen. Inte ett enda ljud hörs, där annars fåglar hörs ropa, både från sjön och skogen. Landskapet har också ändrat sig, alla färger har försvunnit, allt är vitt med inslag av svarta trädsilhuetter. Även om nu våren har börjat visa sig på olika fronter, så är det helt klart något alldeles speciellt att vara ute i vinterskogen.

Den vita snön är inte bara vacker, utan visar även vart våra djur vandrar och i vilka mönster de rör sig. Plötsligt går det att se i vilja områden djuren återvänder. Vinterskogen bjuder på en helt annan spänning än vad exempelvis vårskogen gör. På våren finns djuren nästan överallt, fåglarna sjunger och däggdjuren rör sig mer frekvent. Växtligheten frodas och grönskan klär skogen på sitt vackra vis. Snart är vi där igen och jag kan inte låta bli att längta till våren sprudlar igen.

Vinterskogen är spännande på sitt sätt. Alla spår från djuren blir som en "loggbok" det går att läsa ur, givetvis med stor spänning för den intresserade. Här har en räv vandrat fram, här har vildsvinen dragit fram genom den djupa snön osv.

Som vinterskog är det skogen såklart mer rofylld, då allt är tyst, tyst. Det enda som kan höras är en enstaka fågel, den sjungande isen eller en porlande bäck. Vårskogen bjuder i motsatts mot härlig koltrastsång, tranor som trumpetar m.m. Det skulle vara orättvist att jämföra de olika årstiderna, då båda årstiderna har sina fördelar/nackdelar. Med det sagt så skulle jag absolut inte vilja vara utan någon av våra fantastiska årstider.

Bilden är en analog bild gjord med min gamla analoga kamera och en utgången svartvit film. Den analoga tekniken har helt klart sina fördelar och jag tycker att en sådan bild passar fint här till inlägget...