Oväntad entré...

I ett fruset och dött höstlandskap är lugnet minst sagt påträngande. Inte ett enda ljud hörs! Allt är stilla och dött, inte ens en fågel hörs ropa från skogen. Men plötsligt står hon bara där på höjden. Som från ingenstans gjorde hon en entré in i det tysta och stilla landskapet. På en höjd, i en öppning bland träden ställde hon sig helt stilla och började spana ut över det böljande landskapet. Högst oväntat, men samtidigt är jag så tacksam över att få uppleva detta...