Skogen - En plats att bara utnyttja?

Är det inte intressant hur vi hanterar våra skogar? Nu undrar du säkert vad jag menar med den frågan?! Jo, jag ska nu förklara. När jag var ute i skogen med kameran för mer än 10 år sedan, ja då var det inte så att jag hoppades på för mycket om jag exempelvis önskade mig ett älgmöte eller ett möte med en stor kronhjort. Nu för tiden verkar skogarna dessvärre mer tomma än någonsin, så ett möte med någon av ovan nämnda djur är att hoppas på lite för mycket, tyvärr!

Nu för tiden vekar det mer eller mindre omöjligt att ens få se en älg i skogen. Faktum är att jag det senaste året har sett kungsörn fler gånger än jag har sett älg här i Kolmårdsskogarna. Är inte det konstigt?

Nästan varje gång jag är ute i skogen ser jag dessutom ett nytt kalhygge. "Jaha, har de monternat ned skogen här också" brukar jag säga till mig själv. Det var inte alls så förr när jag var ute att jag varje gång såg ett nytt kalhygge. Visst fanns det gott om kalhyggen även förr, men det var inte alls som det är nu. Små dungar verkar till och med huggas ned nu. Lika aggressivt var faktiskt inte skogsbruket för bara några år sedan. Det här är verkligen ingen rolig utveckling för oss som älskar skogen. Om den försvinner var ska vi då vara?

För några dagar sedan var jag ute och åkte, när jag fick syn på ett nytt kalhygge. "Men vad i hela friden är det som står där!" sa jag till mig själv då jag passerade kalhygget. Jag bromsade in, vände bilen, åkte tillbaka mot kalhygget och det som fick mig att reagera var en stor klump intill ett avsågad lite högre stubbe. Här hade någon dumpat en gammal skrotbil mitt ute bland alla stubbar. Delar lång spridda över ett stort område och motorn utsliten. Det syntes tydligt att skrotbilen inte stått här bara några dagar, utan sannolikt många år. Så någon dumpade den då det var en skog här. Kanske för att den inte alls syntes här inne bland de täta granarna?!

En annan gång för några år sedan gjorde jag ett fynd intill en väg som gick genom ett kärr. Någon hade dumpat ett gäng med bilbatterier rakt ned i kärret. Där stod de halvt nere i kärrets allra blötaste del. Batterierna var dessutom trasiga, så vätska hade sannolikt kunnat läcka ut. Det här kunde jag naturligtvis inte blunda för, utan plockade med mig dessa till närmaste returstation så att de fick destrueras och återvinnas på rätt sätt.

Vi människor verkar bara slänga ut skrot och miljöfarliga saker i naturen utan att tänka det minsta på konsekvenserna. Som inte det vore nog, därefter hugger vi sedan ned en all skog med gamla, stora granar. Granar som utan tvekan är en bit över hundra år. På något sätt tycker jag att bilderna nedan visar hur illa och eländigt vi människor faktiskt uppför oss i naturen. Ska vi människor verkligen bete oss på det här viset?! Är naturen och dess invånare inte värda ett endaste dugg?