Just den här tiden tillhör nog den allra vackraste och bästa om man är förtjust i just morgondimmorna. Jag tror faktiskt aldrig att jag kommer att kunna glömma det magnifika mötet som jag hade med en fälthare för några år sedan. En bit ut på fältet satt hon samtidigt som den stigande morgonsolen belyste fältet och som morgondimmorna sakta rörde sig i den svaga vinden.
Idag då jag ser bilden kan jag fortfarande känna känslan från där och då, den sekunden som jag gjorde just den här bilden, även känsla av den fuktiga luften i näsan kan jag känna. Egentligen är det ganska spännande hur känslor på det sättet faktiskt kan framkallas bara genom att man tittar på en bild, inte sant?!
6 kommentarer:
Oj, vilken färgkaskad, och så fin silhuett av haren. Jag är väldigt förtjust i just harar och kaniner. Jag håller med, morgondimma med soluppgång är verkligen ett av naturens mest fascinerande och vackraste stunder och visst är det spännande med vad som sätter igång minnen. En bild, en doft eller något som man hörs berättas. Jag har många gånger tänkt att det hänger ihop med nåt urgammalt i hjärnan, innan vi hade förmågan att bilda ord. Både långt tillbaka i tiden och som barn. Jag kan te x ännu blunda och vara tillbaka i min farmor och farfars källare så fort det luktar kalk och fukt någonstans och vissa smaker kan få mig tillbaka i mormor och morfars kök eller doften av varma tallbarr till barndomens badställe.
Tusen tack för dina tankar Lena!
Jag delar dina tankar och visst är det fantastiskt vad sinnena kan kan göra med tankarna och leda oss in i banor som hittar minnen som vi ibland inte ens trodde fanns. ;)
Magiskt vackert! Rörande bild. /Malin
Malin - tusen tack och vad roligt att du tycker det. :D
Ett jätte-tack för din kommentar!
Det är en sådan bild som faller under kategorin ”hujedamejbild”. 😊👏👏👏
Terje - hehe, ja vilket möte det var och vilket ljus.
Tusen tack för fina ord om bilden! 😊
Skicka en kommentar