Att få möta döden med värdighet

Den 16 augusti började bockjakten i stora delar av landet. Många rådjursbockar fick denna morgon sätta livet till. Kanske låter det grymt, men att hålla efter våra viltstammar är viktigt. Ett arbete som jag verkligen beundrar jägarna för, eftersom jag själv aldrig skulle kunna skjuta ett rådjur. Hemma där jag bor har rådjuren vandrat runt på fälten under hela våren och sommaren, något som ni som följt min blogg en tid vet, eftersom jag visat många rådjursbilder den här sommaren. Att ha dessa djur så pass nära, ger stora möjligheter till att skapa många fina bilder. 

Häromdagen fick jag veta av en vän att det låg ett ihjälskjutet rådjur på ett av fälten här hemma. Faktiskt på ett av de fälten där rådjuren varit som mest aktiva nu i sommar. Även kiden gömde sig här, då de var nyfödda. Naturligtvis var jag tvungen att kolla upp detta så fort som möjligt. Mycket riktigt, vid kanten av det här fältet låg den stackars bocken, alldeles stel och död. Gissningsvis är det en adrenalinstinn jägare som chansat, då han tryckte på avtryckaren på geväret för att skjuta denna bock. Skotthålet sitter nämligen långt ned i buken. Rådjuret har säkert vandrat en bit, då jag aldrig har sett denna bock här tidigare. Kanske kunde det ha varit på sin plats att ta fram hundar och göra en eftersökning av rådjuret om man skadeskjuter det på det här viset? Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan om detta verkligen är viltvård och framför allt värdigt?