torsdag 28 augusti 2014

Det personliga naturfotot

Under en tid har jag gått och grubblat över vad som egentligen kan ses som naturfoto.
Är det när man är ute i naturen och fotar djur, växter, insekter och landskap?
Är det naturfoto att fota ett springande rådjur med en lång slutartid så att den blir suddig?

Är det naturfoto att fota en tistel som växer intill ett hus mitt inne i en stad?


Ja, frågan kring vad som är naturfoto känns ibland som en svår nöt att knäcka. Visste ni att FIAP (Fédération Internationale de l'Art Photographique) har sammanställt en definition av vad som är naturfoto?
Personligen så tycker jag det är ganska tråkigt att någon person/organisation stolpar upp ramarna på det här viset. Borde ändå inte naturfoto inkludera allt fotande som sker med naturen som fotomotiv, oavsett vart bilden är tagen?


Ibland känns det som att de som sysslar med just naturfoto behöver tänka lite mer utanför ramarna och sluta med att jaga troféer. Ärligt talat tycker jag att det börjar bli riktigt tråkigt att titta på bilder av havsörnar som nästan ser exakt likadana ut. Tänk om naturfotografer istället försökte skapa bilder av mer personlig karaktär. Det skulle verkligen berika naturfotograferandet tror jag. På det viset skulle många inte bara hitta sin egen bildstil utan även kunna visa upp bilder som skulle beskriva naturen på många tusen olika sätt. Till exempel tycker jag det är mer intressant att få se en bild på skogen med en älg i, som man själv upplevde den när älgen stod där och inte bara en bild på en 
älg ute i skogen. Jag tycker att fotokonsten ligger i att skapa en bild där man förmedlar den egna känslan av naturen.


Om jag upplever att rörelsen bland hjortarna som det mest centrala då jag är ute och fotograferar hjortar vill jag naturligtvis förmedla detta i min bild. Kanske gör jag då detta lättast med en lång slutartid, så att jag fångar rörelsen i min bild. Den skickligaste naturfotografen måste vara den som kan använda sig av alla de olika sätten att fota naturen på (dokumentärt, kamerarörelse, långa slutartider, multiexponeringar etc.), och samtidigt förmedla sin egen känsla.

Jag önskar därför att få se är mer naturbilder där fotografen framhäver sin egen personliga känslan av naturen i bilden.



4 kommentarer:

Terje sa...

Egentligen kan jag enbart beskriva detta med en stor SUCK... Och sedan lägga till att tyvärr är så, på många håll till och med. Jag har själv aldrig förstått varför något så subjektivt som bildskapande (fotografi) ska definieras. Eller katalogiseras/kategoriseras. En stor brist hos människan, kanske...

Jag har själv under alla mina aktiva år kämpat mot detta, försökt att vidga, få in mer personliga omdömen, större bredd - och visst har det skett mycket. Men då och då är man tillbaka igen; och får höra meningar som: "detta var en riktig naturbild", "detta var äkta naturfoto" mm. Det tycks alltid finnas "dessa poliser" som hellre vill definiera än att helt enkelt titta på och uppleva bilder.

Så du får avslutningsvis ännu en stor SUCK från mig Mårten med tillägget; fortsätt göra som du vill och gå din egen väg. Det kommer du bara vinna på i längden. :)

Mårten Lundgren sa...

Jag tror också att det är som du säger en brist hos människan som har gjort att vi kategoriserar/katalogiserar/definierar naturfoto, precis som vi gör med allt annat. Man försöker att göra en vetenskap av det, vilket förstör mer i det här fallet än medför något positivt. Jag märkte ganska snart att jag inte uppfyller FIAP:s krav för naturfoto, vilket inte gör mig något. När jag hörde att FIAP hade definierat detta så kände jag precis som du Terje - ett stort SUCK!

Jag tycker att det personliga naturfotot tillför mycket mer och skapar olikheter som berikar varandra och framför allt "naturfotot". Därför kommer jag lyda ditt råd att fortsätta att göra som jag vill och gå min egen väg för att förhoppningsvis kunna tillföra något nytt och inte bara göra "naturbilder" som alla de som följer FIAP:s definition.

Gustav Rappestad sa...

Du önskar få se fler naturbilder där fotografen framhäver sin egen personliga känslan av naturen i bilden. Det önskar jag också få se! Jag vill också nämna att jag tycker att du är en inspiration här Mårten, med de bilder som du själv gjort och visar här bloggen.

Mårten Lundgren sa...

Tack för att du tog dig tid att skriva en kommentar här på mitt inlägg om det personliga naturfotot. Det stämmer Gustav, jag önskar få se mer naturbilder där fotografen framhäver sin egen personliga känsla för naturen i bilden. Jätte-roligt att du tycker att jag är en inspiration med min blogg och hoppas verkligen att den kan göra att du hittar fram till att ta dina egna naturbilder, med din egen känsla för naturen. För då och endast då tycker jag att jag lyckats! :)