Den ensamma tärnan i viken

Som en ensam riddare flög den lilla silvertärnan runt i viken för att hitta något ätbart. Kanske hade den ungar som var hungriga någonstans? Det vita mot det mörka blev en vacker kontrast och ett lugn, något jag bara var tvungen att föreviga. Känslan av ensamhet när den flög där över det svarta vattnet var så påtaglig och uppenbar.

Djur och tidiga morgnar

Är man ute tidigt på morgonen kan man ofta få se mycket djur. Vad jag tror många av oss människor inte riktigt har förstått, är att dessa tider är stunder då djuren har möjlighet att härja runt fritt ute i naturen och bygden. Rådjuren står i dikena eller mitt på sädesfälten, rävarna sitter på vägarna eller stryker runt husknuten, hararna sitter och äter mitt på en gräsmatta och älgarna visar sig när de kommer ut ur skogarna för att äta. Den morgonen då jag gjorde bilden i det här inlägget, på vad jag tror är en ormvråksunge, var en sådan morgon. Denna "lilla" ormvråksunge satt och spanade från ett tak på en gammal fallfärdig ladugård. Lägg även märke till att den är uppvaktad av en liten koltrast, längst bort i högra kanten på bilden.

En varm morgon med rådjuren

En tidig morgon nu under de varma dagarna som varit begav jag mig ut tidigt på morgonen, klockan hade inte hunnit slå fyra. Tanken var att försöka få lite rådjur på bild. Till min stora glädje så hade slätterna bäddats in in vackra, vita dimslöjor. Eftersom det ännu inte hade hunnit bli för varmt gick det att få syn på lite rådjur både här och där. Det blev lite olika typer av bilder den här morgonen.

Sällsamheter i skogen

Eftersom att jag älskar att vara ute i skogen innebär det att mycket av min tid tillbringas i skogen, ibland själv, ibland med familjen och andra gånger med vänner. Jag är runt på många olika ställen och vågar nästan påstå att jag sett det mesta av skogarna här i Kolmården. Ibland när jag är ute i skogen kan det hända att jag får en märklig känsla av att jag inte är ensam, utan att det finns någon/något som håller mig under uppsikt. Ibland blir jag till och med tvungen att stanna upp för att se om det verkligen inte finns någon där. Andra gånger kan en viskning eller en kall vind som blåser mig rakt i ansiktet, få mig att stanna upp, titta och fascineras av den aktuella platsen. Att det blir så här, är det en slump eller är det någon/något som vill berätta att den här platsen faktiskt är den jag söker för att göra mina bilder?
Bilderna nedan gjorde jag vid ett sådant tillfälle. När jag kom hem och tittade på dem så såg jag fullt med olika väsen i dem, kan du se du dem?

Längtan

De varma dagarna som nu råder gör det svårt att orka vara ute i skogen. Jag längtar därför efter svalare dagar, då jag orkar tillbringa tiden i skogen. Det är i skogen jag trivs, här finner jag kraft, ro och stillhet. Kanske är det detta som kallas att vara trollbunden?!

Storlommen flyger!

Jag avslutar mitt storlomstema med lite bilder från en fin sommarkväll som jag hade tidigare i veckan. Den här kvällen ville verkligen storlommen visa upp sig. Den simmade runt precis framför mig, sedan ut på sjön och reste sig med flaxande vingar. Slutligen simmade den bort mot vassen. Där tog den sedan sats och sprang på vattnet för att tillslut lyfta och flyga mot nya äventyr. Kanske får jag se den simma här igen?! 
Hur som helst så var det en mycket fin upplevelse som gav tillfälle att göra många bilder jag blev nöjd med. Min tanke var att dessa bilder skulle få avsluta veckans storlomstema.

Storlommen på mitt favoritställe

Fortsätter veckans tema med flera storlomsbilder. Idag tänker jag visa bilder som jag gjort på ett av mina favoritställen för storlom. Kanske ni kommer ihåg ett tidigare inlägg här på bloggen med en bild på ett träd, precis intill en sjö?! (om inte klicka här)
Vid det här stället kommer ofta storlommen och simmar förbi. Jag tycker mycket om att sitta här och vänta och skåda ut över sjön och skogen. I skogarna runt den här sjön har jag även mina rötter. Här i trakterna i en liten skogsstuga föddes min mormors morfar, så den här platsen betyder mycket för mig. Att få sitta här och titta ut över sjön, skogen och se storlommen simma förbi, samtidigt som man vet att rötterna finns här, känns det lite som att få komma hem.

Storlommen i det gyllene vattnet

Fortsätter mitt storlomstema med bilder från en av de varma kvällarna här i början av veckan, då simmade storlommen runt i vattnet som solen målade till guld med sina varma gyllene solstrålar. Storlommen verkade trivas här i solljuset. Den tvättade sig och gled runt här ända tills det blev lugnt och stilla och mörkret började att lägga sig. Då simmade storlommen iväg över det spegelblanka vattnet, bort mot andra sidan av sjön.

Storlommen och Näcken

En stilla sommarkväll då jag var ute i skogen, mötte jag den här storlommen som låg och speglade sig i den helt spegelblanka sjön. Jag skulle precis till att trycka på avtryckaren på kameran då jag faktiskt såg ett ansikte i vattnet. Jag gjorde min bild och tittade sedan ännu en gång och mycket riktigt, där fanns ett ansikte i vattnet. Kanske är det Näcken eller något annat väsen som rör sig i det svarta vattnet?
Tittar ni noga så ser ni nog ansiktet i vattnet!?

Storlommar i svartvitt

Jag fortsätter veckans "storlomstema", med ännu flera bilder på storlom. Dessa bilder gjorde jag vid ett möte tidigare här i somras. Det var till en början en mycket fin, solig och lugn eftermiddag. Men lite senare började det blåsa. Jag hade under en tid suttit och ropat på storlommen och plötsligt dök de upp precis framför mig vid den udde där jag befann mig och var mycket nyfikna, men ändå reserverade. Jag hade vid det här storlomsmötet möjligheten att under en lång tid sitta och göra bilder på dem när de simmade runt ute på sjön.