söndag 22 november 2026

Skogens spöke i morgondimman...

Det finns platser som bär på sin historia på ett sätt som går att känna bara genom att känna luften. Kolmårdsskogen är utan tvekan en sådan plats!

Redan namnet väcker bilder av djupa, mörka skogar, mystik och de laglösa rövare som en gång höll till i dessa marker. Men mitt i allt det historiska mörkret rör sig också en annan figur – ett väsen som många kallar för skogens spöke, nämligen Kronhjorten.

En tidig morgon, när dimman låg tung över ängarna, fick jag syn på honom. Han stod där i det gråvita, med blicken riktad mot mig, nästan overklig i sitt lugn. Det tog inte många sekunder innan han vände och gled in bland träden. Lika tyst som han dykt upp var han borta, uppslukad av den mörka skogen.

Ni som följer mig vet att älgen alltid haft en särskild plats hos mig. Det är något med just älgen som ligger mig extra varmt om hjärtat. Samtidigt går det inte att sticka under stol med stoltheten jag ändå känner över att få se en kronhjort på hemmaplan. Att vi har den här sortens vilt i Kolmårdsskogen är ingenting jag tar för givet.

De här korta, oväntade och sällsamma mötena gör verkligen att jag gång på gång ger mig ut i skogarna i försök om ett nytt spännande djurmöte...


Inga kommentarer: