onsdag 18 november 2026

Höstfärger...

Solen hade precis tagit sig över horisonten och kastade det där alldeles speciella, låga morgonljuset rakt in bland träden. Ett ljus som bara uppstår såhär i novembertid.

Det som fick mig att ta fram kameran var kontrasten. I förgrunden höll en liten ek fortfarande fast vid sina sista, gyllengula löv som glödde i motljuset, medan de höga björkstammarna och det vilda grenverket runtomkring redan stod helt avklädda. Det finns en sällsam skönhet i de där nakna stammarna när löven har fallit. Under våren och sommaren har vartenda blad arbetat för högtryck för att ge träden energi, men nu är deras jobb gjort.

När jag stod där i den kyliga morgonluften slog det mig hur lika vi människor egentligen är träden. Precis på samma sätt som träden släpper taget om det som varit och drar sig tillbaka, går vi själva in i en lugnare fas. Det är en tid för vila och återhämtning. Nu väntar den långa vintern, då allt får sova djupt under ytan – i tyst förväntan på att ljuset och värmen ska återvända till oss...


Inga kommentarer: