Stillhet...

I skogen är det precis vindstilla och tyst, på den lilla skogssjön ligger ytan näst intill helt spegelblank. Lite längre in i skogen hörs några fåglar sjunga. På sjön syns bara en liten krusning längst bort i ena änden på sjön. Med ett litet kurrande ljud skrider sakta storlommen försiktigt fram över den stilla vattenytan.

Vid strandkanten sitter jag och bevittnar denna magiskt vackra händelse. Så vackert och fint att dessa vackra fåglar finns här i Kolmårdsskogen och gör denna skog till det vackra den faktiskt är. Jag hinner precis tänka tanken då jag hör hur storlommen ropar så att det ekar över sjön och vidare bort över trädtopparna. Jag får verkligen gåshud på armarna - det är just det här jag älskar att få uppleva om och om igen! Tack storlommen för att du visar upp dig från din allra vackraste sida...