I sommarnattens dunkel hörs ett ihärdig skrik inifrån skogen, ett skrik jag inte kan ta miste på där jag sitter på en stubbe under de gamla tallarnas väldiga kronor. Plötsligt fladdrar något till i ljuset som läcker in mellan grenarna. Där bort på grenen syns en silhuett jag känner igen mycket väl.
Där sitter hon blick stilla och med sina kolsvarta ögon stirrar hon på mig. Hennes blick är så djup att det nästan känns obehagligt. Här i nattskogen är jag gäst, här gäller det att vara försiktig så att jag inte stör. Nu är jag på besök i i kattugglans skog...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar