Sakta försvann den sista biten av solen ned bakom skogens höga grantoppar. Det dunkla kvällsljuset sänkte sig över skogens kuperade terräng. Men, på en liten spegelblank sjö låg storlommen och vakade. Försiktigt lockade jag på den. Sakta men tveklöst kom den simmande mot mig. Detta slutade i ett fantastiskt fint möte under den vackra försommarkvällen. Här följer några bilder från det fina mötet...
2 kommentarer:
Bild tre är oemotståndligt stämningsfull.
Tack Gustav, vad roligt att du gillar bild 3 så mycket! =)
Skicka en kommentar