Rådjuren i det dolda

En tidig vintermorgon då jag var ute och gick med kameran, passerade jag över en ödetomt. Det var kallt och blåste ganska kraftigt den här morgonen. I vindbyarna vajade träden och det höga gräset likaså. Plötsligt såg jag en siluett som tittade fram i det höga gräset. Det var en siluett från ett rådjur som nyfiket tittade på mig. Alldeles dolda där inne i det höga gräset stod de och tittade på mig. Förmodligen undrade de vad jag var för främling som vandrade runt, på den här annars så ödsliga platsen. Här, i det höga gräset var rådjuren svåra att hitta och kände sig av den anledningen förmodligen väldigt trygga. De verkade inte ens bry sig om mig då jag höjda kameran för att göra mina bilder på dem. De bara betade vidare och låtsades som jag inte fanns...