Storlommarna konfererar...

Ett gäng med storlommar möts och konfererar med varandra, innan morgonjakten börjar. Jag har skrivit om detta tidigare, men det är så fascinerande. Jag vet inte hur många gånger jag upplevt detta, men jag är lika fascinerad varje gång över denna fågels mystiska och märkliga beteende. Det är nästan lite spöklikt på något underligt vis, så även denna morgon...

Någon smyger i skogens dunkel...

Någon smyger inne i skogens dunkel. Mellan kvistar och träd är det något som rör sig fram. Snabbt, smidigt och elegant rör det sig. Plötsligt stannar det upp framför mig - det är en vacker räv som rör sig i skogen. Nu har hon dessutom fått syn på mig. Det blir ett hastigt möte, men jag hinner göra några snabba bilder innan hon drar vidare in i mörkret...

Soluppgången...

Idag visar jag fram en bild jag gjorde en tidig sommarmorgon i juli. Bilden gjorde jag i exakt det ögonblicket som solen kom upp över träden - tidpunkten då natt blir till dag. Denna morgon var det fuktigt och dimman låg tät över slättlandskapet nedanför Kolmårdsförkastningen. Fördelen var ändå att den täta dimman gjorde att färgerna blev helt magiska, då solljuset lyste ned i den.

En ny dag gryr, en blank sida i livets bok som ännu ingen vet vad den kommer att innehålla...

Råbocksmötet...

Inne bland ris och grenar står en råbock och stirrar på mig. Först ser jag den inte, men när den rörde sig lite så kunde jag utan problem urskiljer de välkända konturerna. I kvällsljusets ljumma ljus ser den fina bocken ut att trivas mycket bra. Dock är han kanske inte är helt nöjd med min närvaro. Bilden tycker jag fick en liten målerisk touch, vilket var meningen, då jag tycker att det passar den här bilden...

Kvällsdoppet...

Den här bilden gjorde jag under ett kvällsdopp i en av alla de sjöar vi badar i här i Kolmården. Just den här gången blev det ett kvällsdopp och jag hade givetvis även denna gången med mig undervattenskameran, för att se om jag inte kunde göra någon spännande bild.

Det här blev resultatet, en kvällshimmel fotad från undersidan av vattenytan, med uppstickande Notblomster och en skräddare som låg och vilade på vattenytan. Bilden blev aningen annorlunda, men jag tycker ändå att den så fint visar hur en vacker sommarkväll kan se ut, inte minst från ett småkryps perspektiv...

Kronhjortar...

En bild från ett snabbt morgonmöte med tre kronhjortar - en hind och hennes två kalvar. Sommaren har varit en bra period för dessa kalvar, då de ser ut att ha vuxit till sig riktigt ordentligt. Givetvis är det viktigt att de äter upp sig innan kylan snart kommer smygandes och hösten sakta övergår till vinter. Det är alltid lika spännande att få möta skogens eget spöke - kronhjorten, inte minst i hemmaskogen här i Kolmården...

Ett virrvarr av grenar...

Idag visar jag fram en bild på naturens mer intima landskap. Ett virrvarr av grenar som jag hittade på vägen ut i skogen en tidig decembermorgon förra året. Personligen tycker jag att bilden är spännande och inbjudande att studera på något underligt vis. Kanske är det alla de linjer som finns i bilden och som tillsammans ger bilden en helhet, där varje del är en viktig beståndsdel? Bilden är också gjord under årets mörkaste del, vilken vi snart är inne i. Visst är det något speciellt med vinterljuset alltid...

I den bistra vintermorgonen...

I den bistra vintermorgonen står ett ensamt rådjur långt ut på fältet i det blå morgonljuset. Här ute finns det lite grönt att äta och som vuxit sig frodigt under det tidigare snölagret. Många gånger är bilder på djur extrema närbilder, vilket inte behöver vara fel. I mitt tycke behöver inte djuret alltid vara särskilt stort i bilden för att den ska bli spännande...

Solnedgången vid Vätterns strand...

Idag visar jag fram en landskapsbild som hör våren till - försommarkväll vid Vätterns klippiga strand. Sakta sänker sig solen ned bakom Västergötland, då jag står på Östgötastranden vid Vättern och blickar ut över denna mytomspunna sjö. Oemotståndliga och härliga färger blev det denna försommarkväll. En plats, ett minne och kanske en av årets allra starkaste och vackraste kvällar. Vilken tur att kameran var med så att det gick att fotografera och föreviga detta underbara ögonblick...

Sädesärlan stirrar på mig...

Omgiven av glitter och solljus vandrar den lilla sädesärlan fram och tillbaka på stranden, i jakt på något ätbart. Precis platt på marken ligger jag och följer hennes rörelse med precision. Plötsligt stannar hon upp och stirrar rakt in i mitt objektiv - kaaadiiink! säger det om kameran och jag gör bilden.

Jag tycker den här bilden har så mycket sommar med sig i det guldfärgade kvällsljuset och den lilla sädesärlan som hör sommaren och värmen till. Det är inte ofta det går att komma såhär nära, men med tålamod och envishet går allt...

Det vakande ögat...

Inne i snåret, bland de väldiga tallarna ser jag älgkon gå och beta på de spröda, nyutslagna knopparna. Jag stannar till med bilen och gör mig redo, då hon plötsligt börjar att gå mot mig, där jag nu sitter blick stilla. 

Jag rör inte en fena, då älgkon börjar komma riktigt nära mig, samtidigt som hon då och då tar en tugga av någon gren som sticker ut framför henne. Bakom den gamla björken stannar hon till och äter av en nedfallen tallgren.

Försiktigt lyfter jag kameran och ser genom sökaren att hon står där på andra sidan tallen och äter, samtidigt som hon hela tiden har ett vakande öga på mig. Även örat närmast mig är uppspärrat och hon lyssnar noga. Helt klart vill hon vara beredd utifall jag skulle utgöra en fara för henne. Jag är något odefinierat som hon helt klart vill ha koll på.

Det är dock ingen fara, jag sitter nämligen helt stilla i mitt bilsäte och fotograferar. Strax börjar älgkon känna sig bekväm, då hon inte ens reagerar på kameraljudet längre. Denna gången blev det verkligen ett riktigt nära älgmote...

Mitt i "morgonkissen"...

Helt perfekt står råbocken ute på det dimmiga sädesfältet som nu morgonsolen lyser upp med sina gyllene solstrålar. Direkt ser jag tillfället och lyfter snabbt upp kameran för att göra bilden. Wow tänker jag - vilket ljus och vilken bild!

Såhär i efterhand upptäcker jag varför råbocken stod stilla och var så samarbetsvillig - jag lyckades fånga ögonblicket då han utförde "morgonkissen". Ändå tycker jag att bilden blev lite rolig och kan därför inte låta bli att visa fram den...

Morgonritualen...

På morgonen strålar storlommarna ofta samman. Det går aldrig innan att veta vilken sjö de behagar jaga i, bara att detta kommer att ske.

När sedan ljuset återkommer kommer storlommar flygandes och landar i sjön där morgonens jakt ska ske. Sakta simmar den nyss anlända storlommen fram till de andra, bugar sig och sedan simmar de alla runt i en ring. En sorts ritual jag aldrig slutar att förundras över.

Denna morgon skedde det vid två tillfällen, då sjöns "fasta" storlomspar blev uppvaktade av två ensamma individer. Gissa om jag njöt av att få uppleva och studera denna magiska ritual även om jag sätt den hundratals gånger tidigare?

Älgmötet i blå timmen...

Jag möter den lilla älgkalven i den blå timmens härliga ljus. Nyfiket står den lilla älgen bakom ett snår och tittar intensivt på mig. Länge står vi båda två som förstenade och studerar varandra. Jag med kameran i högsta hugg och älgkavlen med sitt stora ansikte.

Plötsligt rycker det till i den lilla älgen - älgkon ropar inifrån skogen. Försiktigt vänder sig den lilla kalven huvudet bort från mig och börjar trava med stora kliv in mot skogen. Kanske ses vi igen någon gång - den lilla älgkalven och jag. Men då kanske den istället är en ståtlig tjur eller vacker ko, vem vet?