Bara en "vanlig" grönfink...

Idag visar jag fram en bild på en "vanlig" grönfink som sitter inne i ett buskage och gömmer sig. Här är den lilla fågeln trygg från sparvhöken och andra eventuella faror som lurar i skogen. Det riktigt lyser om grönfinken då solens intensiva sken belyser den lilla fågelns fjäderdräkten. Ett fint litet vårmöte i Kolmårdsskogens vackra skogssal...

Den ropande sparvugglan i den mörka vinterskogen...

En mörk vintermorgon då jag befinner mig på en plats långt ut i Kolmårdsskogen, hör jag en sparvuggla ropa sitt visslande läte. Jag stannar upp för att försöka lokalisera från vilket håll hon ropar. Plötsligt kommer hon och sätter sig på en avbruten tallgren, precis intill där jag befinner mig. Jag höjer kameran och precis då ropar hon igen. Jag trycker av och gör bilden på den ropande sparvugglan i den mörka vinterskogen...

Älg i snölandskap...

I soluppgången och det varma solljuset kommer en älg travandes över det stora snöfyllda fältet. Utan tvekan är älgen på väg mot den stora skogen för att söka skydd och sannolikt kunna sova i fred. Inne i skogen bland alla träden känner älgen sig minst sagt trygg...

Skymning på 10.000 meter...

På en flygning hem från London sitter jag och tittar ut genom flygplanets fönster. De vackra molnformationerna fascinerar mig. Plötsligt slår det till och blir sagolikt vackert ljus utanför, både på molnen och på vingen. Fotografen i mig vaknar och jag tar raskt upp min kamera för att fota. Jag gör en klassisk bild på flygplansvingen utanför i det vackra ljuset.

Sakta märker jag att det blir mörkare och mörkare. Min första tanke är att vi flög in i något moln, tills jag inser att utsikten borde varit sämre då. I samma stund går det upp för mig att det jag precis bevittnade var solnedgången och skymningen i rask takt, då vi färdas framåt i tiden.

Att få uppleva detta fenomen på 10.000 meters höjd har jag aldrig gjort tidigare. Det var verkligen riktigt fint och spännande, framför allt när allt gick så fort. På bara några minuter övergick det från att vara fint solljus till att bli kolsvart. Bilden blev ändå ett minnesvärt ögonblick och även om den är klassiskt tråkig kan jag inte låta bli att visa upp den...

Utsikten i gryningen...

En rådjursbock står på en sluttning och blickar ut över Norrköping, samtidigt som en annan råbock ligger bredvid och vilar. Det vackra morgonljuset ger en riktigt fin och skön stämning i bilden.

I mina tankar är det precis det här jag älskar att vara ute tidigt på morgonen för att se - naturen som vaknar i samband med att solen sakta går upp över horisonten. Någonstans i det blå ljuset precis innan och i denna stund är kanske dagen som allra vackrast. Synd bara att alla ligger och sover som bäst då, men å andra sidan är den tiden de vilda djurens höjdpunkt...

Älgtjursilhuett i dimma...

Idag visar jag fram en svartvit bild på en älgtjur som står och spanar ut över fältet i den täta morgondimman. Den tydliga silhuetten i dimman är på något sätt både vacker, men också för mig något lugnande. Kanske för att bilden med älgtjuren berättar om ett tyst och stilla landskap där bara jag och älgtjuren är vakna. Ett sällsamt möte i morgondimman en tidig sommarmorgon...

Issmycken...

Den skimrande isen bredvid den forsande bäcken liknar mer eller mindre ett pärlband. Här i kylan bildas och växer naturens egna smycken. Att få komma nära dessa små detaljer och fotografera dem kan ibland vara en utmaning, men ack så vackra dessa issmycken är...

Snötyngd Kolmårdsskog...

Kylan har kopplat sitt grepp om Kolmårdsskogen - nu är vintern här på riktigt! Snön ligger dessutom tung över de gamla träden och marken är alldeles vit. Den annars strömmande bäcken har frusit och en svart ishinna har bildats. Det är såhär jag vill att vintern ska få vara, det är så otroligt vackert och mysigt att vara ute i det här vädret med kameran och fotografera det vackra och nu mera exotiska vinterlandskapet...

Rådjursparet i morgondimma...

Med full kraft tränger högsommarens morgonsol igenom den tjocka dimman. Bitvis är det så kraftig dimma att det bara går att se några meter fram. Plötsligt prasslar det till i det nu överblommade rapsfältet och något blänker till. Det som blänker till är de blöta hornen på en råbock som nu står blick stilla tillsammans med en råget. Sakta och med stor försiktighet lyfter jag min kamera och gör bilden på rådjursparet i den täta morgondimman...

Is och spegling...

I det stilla vattnet ligger ytan som en spegel utan minsta krusning. Samtidigt i den kalla vinterdagen växer sig isen starkare minut för minut. Jag kan inte låta bli att se bilden - den kalla isen mot skogens trädskelett som speglas. Tillsammans bildar de ett konstverk!

Precis ett sådant där konstverk där jag som fotograf fascineras över hur olika delar tillsammans kan bilda något riktigt vackert och unikt. Tolkningsmöjligheterna i den här bilden är nog näst intill oändligt många för den som vill. I annat fall en grafiskt snygg bild. För mig är det tydligt att bildskapandet i första hand handlar om att se och inget annat...

Ätande älgtjur i dimma...

I den stilla sommarmorgonen då alla (alla utom fotografen) ligger i sängen och sover, vandrar en älgtjur ute i dimman. Här ute i den fuktiga och svala luften svalkar han sig, samtidigt som han äter av den goda rapsen. I min kamera ser jag hur den stora silhuetten långsamt vandrar fram i dimman, böjer ned huvudet äter lite, för att sedan vandra vidare igen. För en älgtokig naturfotograf kan en sommarmorgon inte börja bättre. Att fotografera i dimma är magiskt, men att få möta en älg i dimma är någonting ännu mera magiskt...

Vinterbäck...

En bild från början av året, då det kommit mängder av snö här i Kolmårdsskogen. Kylan var också ihållande, så pass att det var värt att bege sig till skogsbäckens vattenfall. Här gick det att göra mängder av spännande bilder på både isformationer, vinterlandskapet och det forsande vattnet. Den vackra vinterbäcken är verkligen vacker och inte minst spännande att fotografera.

Den lilla skogsbäckens vattenfall är verkligen dramatiskt och något alldeles extra. Med kylan kommer också isformationerna att byggas på och sannolikt ändras en hel del till nästa besök. Därför gäller det att ta sig tid vid besöket och verkligen spana in det porlande vattnet och alla detaljer som finns i och kring bäckfåran...

Min badsjö...

Den här bilden gjorde jag 20 juli 2025 klockan 21:53, på min äldsta sons födelsedag. Vi hade precis kommit upp ur vattnet. Det var mitt i sommaren, det var varmt och skönt, både i luften och i vattnet. Skräddarna hoppade på den näst intill spegelblanka vattenytan och Notblomstren stod i full blom. Lågt över vattenytan flög det trollsländor fram och tillbaka i dagens allra sista ljus. När mörkret föll lekte även fiskarna och plaskade i det stilla vattnet.

Idag när jag tittar ut, nästan exakt 6 månader senare så ser jag snö och ett landskap som är helt annorlunda. På vintern sprudlar knappast skogen av liv. Just nu sover allt tills våren är här igen.

Bilden en till synes ganska enkel bild, betyder ändå mycket för mig. Den berättar om en tid och en plats jag verkligen längtar till nu när det är kallt och kyligt ute. Dessa ljumma, ljusa sommarkvällar är verkligen något magiskt med, inte sant?

Snöstorm i svartvitt...

Här kommer ännu en bild på den vintertunga Kolmårdsskogen, då det var snöstorm. Den här dagen yrde snön genom skogen. Känslan var att det snöade lika mycket horisontellt som lodrätt. Även om det var ett riktigt busväder så var det vackert på något sätt. Bilden gjorde jag också med kamerarörelse. Ett riktigt starkt och fint minne från den här vintern...