En nyårsafton vaknar...

Gott Nytt År!

Med denna bild jag gjorde under mellandagarna, vill jag önska alla er läsare där ute ett riktigt Gott Nytt Fotoår!

Pepparkakshuset vid stigens kant

Långt in i Kolmårdsskogen står ett litet fallfärdigt hus. Dess blick möter mig varje gång jag vandrar stigen fram. Husets utseende påminner mig om ett halvätet pepparkakshus. Vem vet kanske var det här Hans och Greta gick vilse?!

God Jul

Med en bild på gården Rodga i Kolmårdsskogen, en kall decembermorgon vill jag önska alla er läsare en riktigt God Jul!

Stormen Helgas skador

Sedan stormen Helga drog fram över södra Sverige den 4 december har det inte rapporterats mycket om skadorna denna storm åsamkat vare sig på byggnader eller skog. 

Här i Kolmårdsskogarna ser det bitvis fruktansvärt ut, speciellt på kalhyggena är det mängder av sparade träd som blåst omkull. Vill därför idag dela en bild på ett sådant hygge med er bloggläsare, för att visa denna storms hårda framfart...

Idag - årets mörkaste dag

Idag är det vintersolståndet, årets mörkaste dag. Vintersolståndet är den tidpunkten på året då solen har sin lägsta middagshöjd, vilket sammanfaller med den kortaste dagen.

Med tanke på detta tyckte jag därför att det just idag passade bra att visa lite bilder på decembermånadens vackra stjärnhimmel, gjorda under den sena kvällen och mitt under den tysta natten, här i Kolmården, mina hemmaskogar.

Kolmården slumrar in

När mörkret sakta sänker sig över Kolmårdens djupa skogar, slumrar allt till ro och skogen blir alldeles stilla och tyst, endast tassande steg kan höras om man är riktigt tyst. För vem vet vad som gömmer sig mellan träden om natten?

Den perfekta jägaren

Ljudlöst smyger katten omkring i jakten på sitt byte. Den utmärkta hörseln, den perfekta synen i både dag- och nattljus, samt den snabba reaktionsförmågan, som är helt utanför vårt förstånd gör katten till den perfekta jägaren. Att sitta högt och blicka ut över sitt revir gillar den tveklöst. Den här katten ser ut att vila, där den sitter på staketet i skogen. Skenet bedrar, den har fullständig koll på sitt revir och de som betraktar den...

Ekorrmötet

Sagoväsen

Det är verkligen något speciellt med den mörka och stilla årstiden som nu råder. Den för en mycket speciell känsla med sig. Att sagor och historier berättades runt eldarna förr i tiden är inte svårt att förstå, för den som vandrat i skogarna, när det börjar skymma. Fantasin triggas verkligen av de mörka skogarna och de dunkla landskapen.

Den eftermiddagen då jag kom körande med bilen och upptäckte att två sångsvanar slagit sig ned, på isen i en sjö här i Kolmården. Där de två sångsvanarna satt med skogen som bakgrund, var de som två vita väsen hämtade direkt ur en sagobok...

Frusen Kolmårdsskog vaknar till liv

När dagen sakta gryr vaknar en frusen Kolmårdsskog åter till liv...

 

När skogen får oväntat besök...

Mot nya äventyr

Djupt inne bland Kolmpårdsskogens alla gran- och tallträd hördes ett dovt knackande läte. Där bort på en stam, bakom ett buskage, satt en större hackspett och hackade på en tall. I samma stund som den såg mig stannade den upp och tittade nyfiket på mig. Förmodligen undrade den vem jag var och vad jag gjorde här inne i skogen?! Plötsligt släppte den taget om trädet, bredde ut sina vingar och flög iväg in i den mörka skogen, mot nya äventyr...

Rävfest

I ena änden av en stor parkering, satt en förnöjsam räv och tittade. Bredvid den låg en stor plastpåse med matrester. Efter förra veckans hårda storm (Helga) fanns det säkert mängder av mat att tillgå. Precis just vid denna parkeringsplats hade en stor soptunna vält, för en räv betyder det att det är fest...