I den vansinnigt vackra morgonrodnaden står en solros lite avsides på ett fält. Resligt sträcker den sig bestämt mot solen som försiktigt håller på att passera över horisonten.
För mig blev det här inte bara en fin bild på en solros, utan också en bild som berättar och symboliserar både utanförskap och ensamhet...
En svartvit bild från det spännande landmärket Brahehus intill E4:an. En plats jag ofta stannar på när jag passerar för att sträcka på benen, men också titta på den fantastiska utsikten. Den gamla ruinen är naturligtvis också väl värd ett besök om man inte tittat på den. Givetvis kunde jag inte låta bli att göra den här bilden på familjen som stod och begrundade den gamla borgen. Den dramatiska himlen, där solen trängde igenom molntäcket gjorde dessutom inte bilden mindre spännande...
En bild på en mycket vacker trollslända i den varma septembersolen. En bild jag gjorde vid en vacker sjö i den vackra Mullsjöskogen. Sakta men mycket strategiskt gled denna skönhet fram över den glittrande vattenytan, i jakt på sitt byte...
I den gamla, knotiga tallen sitter en uggla och spanar fokuserat ut över den gamla skogen. Jakten på byte är utan tvekan i full gång. En bild som blev till vid ett oväntat, men väldigt uppskattat möte med vår allra sötaste uggla - pärlugglan. Jag tycker att bilden gjorde sig allra bäst i svartvitt och därför fick det bli så...
När eftermiddag blir till kväll och den blå timmen är ett faktum, står ett litet rådjurskid och spanar upp i den vackra kvällshimlen. Jag kan inte låta bli att fundera på vad hon tänker och vad hon fascineras av egentligen? Är det den blå färgen, stjärnorna eller något annat som väcker hennes uppmärksamhet så starkt? Ett spännande och väldigt nära möte med det lilla rådjurskidet i det blå kvällsljuset...
Över den vackra storlommen bildar morgonljuset som en "ljusboll" i dimman. Ett sällsamt och vackert möte med favoriten, som jag tycker passar alldeles utmärkt i svartvitt...
När jag möter lappugglan så sitter hon precis stilla i mörkret i en gammal björk och sover. Försiktigt kisar hon och tittar på mig då hon hör att jag närmar mig. Hon visar inga som helst tecken på att bli störd utan sluter sina ögon och fortsätter att vila sig där hon sitter. Även om det här mötet inte gav möjlighet till några actionbilder, så tycker jag att det är ett av mina allra finaste möten med den "stora grå"...
I det varma kvällsljuset studeras jag mycket noga av den vackra lavskrikan, som nyligen slagit sig ned på en gren precis bredvid mig. Gissningsvis är hon ännu mer sugen på något att äta från min matsäck.
Att i skogen få sällskap av denna vackra fågel och inte minst mata den är något helt magiskt! Jag kan inte låta bli att längta tillbaka till den vackra skogarna i norra Dalarna och sällskapet av min underbara matsäcksgäst då jag ser den här bilden...
Precis intill en liten myr står en gammal tall. Högst upp i denna gamla tall sitter en grönbena och lockar. I bakgrunden syns den gamla skogens silhuett och även fjället skymta. Ibland hörs ett svar från en liten göl med en lika gammal tall längre in i skogen. Med all sannolikhet sitter det även där en grönbena.
Livet i den gamla skogen och såhär ute på myren, är något helt annat än de hällmarker som jag finner hemma i Kolmårdsskogen. Så rogivande och stillsamt att sitta här och känna lukten från myren, hjortronen och så ljudet från den stiliga grönbenan...
