I den vansinnigt vackra morgonrodnaden står en solros lite avsides på ett fält. Resligt sträcker den sig bestämt mot solen som försiktigt håller på att passera över horisonten.
För mig blev det här inte bara en fin bild på en solros, utan också en bild som berättar och symboliserar både utanförskap och ensamhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar