På en välsliten gren i ett gammalt träd, sitter en lappuggla och studerar det rådande kvällsljusets härliga blå toner. Eller spanar den på något uppe i luften som rör sig? Eller njuter den bara av den vackra naturen runt omkring? Bara lappugglan vet svaret på den frågan.
Ett magiskt möte där jag funderar över om det ändå inte är ett självporträtt, då jag tittar på bilden...
(Bilden är gjord i Järvzoo, 2022)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar